Lördagskrönika - inför första advent...

Idag var jag och far nere i Åmotfors och handlade. Tittade in i mitt hus som hastigast och hämtade en adventsljusstake som vi tog med upp till Vittensten.

Sedan åkte vi till Eda Kyrkogård och tände ljus på min farfar och farmors grav. Farfar gick bort i augusti1975 - då han kolliderade med en lastbil i Arvika vid korsningen upp till sjukhuset. Farmor gick bort i december 1989. Hon var begravd 22 december 1989 - dagen före när då nyfödda Therese kom hem från sjukhuset i Karlstad - 3 månader och 11 dagar gammal. Farmor var förresten den första att flytta in på det nybyggda Älvgården, servicelägenhet, i januari 1980. 

Det är ju Första Advent i morgon. Då börja det nya kyrkoåret - som på så sätt skiljer sig från kalenderåret.

Ordet advent kommer av det latinska ordet adventus vilket betyder ankomst, men har i folkmun fått betydelsen väntan.
Adventstiden var i det gamla bondesamhället en period då man skulle ta det lugnt och samla sig inför den stundande julhelgen. Alltför stökigt och bullrigt utomhusarbete var förbjudet. Istället skulle man ta sig an de lugnare sysslorna vid gården.

Det är skillnad mot idag - då denna tiden brukar vara hektisk med handlande och mycket annat. Detta blev vi varse när far och jag senare på eftermiddagen åkte till mor på Klockargården. När vi passerade Köpcenter i Charlottenberg var det alldeles fullt med bilar på parkeringen.

Vi fixade även till en adventsljusstake åt mor när vi var där. Satt och pratade en stund - mor envisas med att inte använda sina hörapparater - så man är tvungen att ta i ordentligt med rösten samt prata sakta. Därefter hemfärd i denna kyliga novembereftermiddag. Precis när vi svängde in på tomten spratt det fram ett rådjur som var inne i trädgården. När vi parkerade stod det kvar och tittade på oss - därefter fullt språng in i skogen!

Visst är livet vackert! Att se det enkla i vardagen - fånga ögonblicket!

Funderingar efter att isen lagt sig...

I natten till 26 november frös Bysjön till is här vid Vittenstens strand. Vintern i år kom betydligt tidigare än ifjol. När man är uppväxt vid denna sjö är det en speciell känsla både när det blir is - och när våren kommer och sjön går öppen igen. Har uppevt så mycket här  - kräftfiske, mycket badande. Fann en bild sedan slutet på sommaren 2009 när Julia har badat.

Trots att vintern har kommit för några veckor sedan - och Bysjön lagt sig till ro med is - längtar jag redan till våren och sommaren igen. Sol och bad - och barnaskratt.

Naturens vindlingar säger oss så mycket om livet som sådant. Vintertid, när det mesta ligger i vila, för att sedan på våren blomma ut med full kraft. Visst är det fantastiskt! Så är det med oss människor också - vila är kreativt, funderande, för att senare blomma ut med full kraft. Nya ideer växer fram - nya möjligheter kan börja växa fram. Eller som vännen Lennart Svahn skriver; "Riktig framgång är att komma över rädslan för att misslyckas".
Det gäller att se detta - att fånga ögonblicket.
"Varje gång du fördömer så ägna ett ögonblick åt att utvärdera varför du gör det. Försök bara komma ihåg att vi alla behöver göra misstag för att kunna växa"

Tänkvärda ord. Naturen finner sin naturliga kraft på våren - med den värmande solen. Så också vi människor. Nu är det dags för middag:-)

Jag funderar lite äver olika händelser...

Nu går vi in i den sista novemberveckan - med mycket mörker ute. Den lilla snö som hittills kommit här i Vittensten lyser upp marken något. Och det är faktiskt Julafton om en månad och en dag!  Tänk vad tiden rusar iväg.

Igår var jag på besök på Vårdcentralen i Åmotfors. Besöket där som kändes lika bra som alltid vad gäller bemötande fick mig att lägga upp följande Facebook-grupp, "Vi Som Gillar Vårdcentralen i Åmotfors"  Jag tycker det alltid finns ett bra bemötande, och den doktor jag har Arnor Egilsson är en fantastisk fin människa. Lätt att prata med - och förstående. Gå gärna in på Facebook-gruppen och bli medlemmar samt skriv något.

Annars har det varit mycket debatt på Facebook om vådnadsfrågor m.m. Nog så viktigt - men ännu bättre vore det om folk kunne hantera dessa frågor på ett sätt så det inte blir utdragna domstolsförhandlingar. Tror att det vore bra om lagstiftningen förändrades så att de frivilliga samarbetssamtalen bleve obligatoriska - med proffesionell medling. Samt att Barnkonventionen bleve en del av den svenska lagstiftningen. Så är inte fallet idag. Barnen kommer ofta i kläm i uppslitande vårdnadstvister. Även bortrövande av barn förekommer.

Dessutom så var det även Internationella Mansdagen  i lördags 19 november. Hur många av Er läsare känner till denna...? Och när gav Ni någon närstående man en present eller blomma på denna dagen...? Nåväl, detta var nytt för mig också. Lärde mig detta av min Facebookvän Anton Andersson. Som jag tidigare har sagt - mitt eget citat/motto;
"Att leva är att lära - att lära är att leva"

Ha det så bra alla Ni därute...
Vid pennan
Bo

Pappafunderingar i dikt...

Hittade denna dikt.

Tycker den säger så mycket.

Speglar min egen känsla också.

Fathers seldom say "I love you"

Though the feeling's always there,
But somehow those three little words
Are the hardest ones to share.

And fathers say "I love you"
In ways that words can't match -
With tender bedtime stories -
Or a friendly game of catch!

You can see the words "I love you"
In a father's boyish eyes
When he runs home, all excited,
With a poorly wrapped surprise.

A father says "I love you"
With his strong helping hands -
With a smile when you're in trouble
With the way he understands.
He says "I love you" haltingly,
With awkward tenderness -
(It's hard to help a four-year-old into a party dress!)

He speaks his love unselfishly
By giving all he can
To make some secret dream come true,
Or follow through a plan.

A father's seldom-spoken love
Sounds clearly through the years -
Sometimes in peals of laughter,
Sometimes through happy tears.

Perhaps they have to speak their love
In a fashion all their own.
Because the love that fathers feel
Is too big for words alone!

~ Author Unknown ~

Pappa, föräldramotioner till riksdagen...

Nu börjar det hända en del för att även pappan ska bli mera lika modern vid vårdnadstvist. På Pappamanualen kan i denna länken till höger läsa de motioner som är inlämnade nu i höstriksdagen beträffande familjefrågor. Hela den politiska parti kartan  finns med. Här följer några utdrag ur några motioner. Men titta gärna själv.

I Motion  "Pappor diskrimineras vid separationer" av Lars-Arne Staxäng (M) och Finn Bengtsson (M) kan man läsa; "I nästan alla fall rörande ensam vårdnad så tillfaller ensam vårdnad mamman, oavsett om man haft gemensam vårdnad, eller varit till stora delar lika ansvariga för barnet tidigare när man levde gemensamt. Det finns naturligtvis fall där den ene föräldern är uppenbart olämplig som vårdnadshavare, av sociala, psykiska eller andra skäl, men är i dessa sammanhang ett fåtal fall."

I en Motion, "Översyn av lagstiftning" av Yvonne Andersson (KD); "En studie av närmare 3 000 tingsrättsdomar i södra Sverige visar att i 77 procent av fallen då det dömts till enskild vårdnad i domstol så är det mamman som får vårdnaden. En anledning till att det så ofta döms till mammans fördel är att år 2006 trädde en lagändring i Föräldrabalken i kraft som gjorde att samarbetssvårigheter bedömdes som ett starkare skäl för att ge vårdnaden till enbart en part, ofta mamman.

Enligt gällande lag så ska det dömas till enskild vårdnad endast om det finns risk för att det förekommit incest, svårt missbruk, misshandel eller om föräldrarna har väldigt stora samarbetssvårigheter" 

Idag "lönar" det sig att inte samarbeta. Detta har hittills gynnat modern. I motionen skrivs vidare; 

"Idag är det så många som 160 000 barn som växer upp utan sin pappa som vårdnadshavare. Papporna får då mycket svårare att ta ut föräldraledighet och får svårare att få insyn i barnets skolgång eller sjukvård"

I Motion "Barns möjlighet att folkbokföras på två adresser" Av Emma Carlsson Löfdahl (FP), skrivs om bl a följande;

"Flertalet av de föräldrar som idag separerar, och har gemensamma barn, har gemensam vårdnad. Barnen kan bara vara folkbokförda hos en förälder trots att föräldrarna har gemensam vårdnad.

Om föräldrarna kan samarbeta på ett bra sätt och har en god relation så är detta inget problem. Tyvärr så tillhör det vardagen vid en separation att föräldrarna har kommunikationssvårigheter. Om den förälder, där barnet är folkbokfört, inte vill informera den andra föräldern om vissa uppgifter kommer den andra föräldern inte att få denna information."

Det kan vara allt ifrån, BVC-kontroller, läkarbesök, förskoleplaceringar etc. För att kunna vara en närvarande och ansvarstagande förälder måste man vara säker på att få den information som gäller barnet."

Läs gärna i de olika pappa (och mamma) grupper som finns på Facebook Även pappor har rätt till sina barn

samt  MinPappa.nu  och även PappaBarnMammaRättsgruppen.

Kulturpris...

När jag i fredags öppnade Arvika Nyheter blev jag glatt överraskad! Under oktober månad hade jag skickat in för slag till Eda Kommuns Fritids- och kulturnämnd på Herberth Sundbäck för sitt författarskap. Det roliga var att jag i tidningen kände igen min förslagsmotivering. Det var ett ganska stort uppslag i Arvika nyheter med stora bilder och beskrivning av hans böcker. Ringde upp Herbert i Öjenäs och grattade! Riktigt kul!
Här nedan ligger förslaget i sin helhet:

Förslag till Eda Kommuns Kulturpris 2010.

Jag föreslår härmed att Herberth Sundbäck tilldelas rubricerade Kulturpris med följande motivering:

Herberth har sedan ett antal år tillbaka skrivit sex böcker som i stora delar skildrar bygden och dess förändring beträffande visst näringsliv, bygdeskolor, bönhus och butiksväsende i äldre dar. Herberth har vidare varit anlitad som föredragshållare med anledning av sin litterära gärning.

Böckerna är:

”Fem kilometer byväg”              (2003)

”E litta stônn på jola”                 (2004)

”Smålandsfanten”                       (2007)

”Sågverk i västra Värmland”      (2007)

”Butiker, Byskolor & Bönhus”   (2009)

”De Annorlunda”                        (2010)

Åmotfors

2010-10-16

Bo Sundbäck, förslagsställare

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

P.S.

Jag vill betona att nära släktskap med mig som förslagsställare inte föreligger. Herbert är tremänning med min far Henry Sundbäck. Herbert har inga barn.

Mobbning m.m...

Sitter just nu på sjukhusbiblioteket i Arvika Sjukhus i väntan på ett samtal senare. Ägnar min tid åt en del skrivande.
Har dessutom lagt upp ett antal artiklar om Mobbning på Facebook. Det brister fortfarande i skolornas arbete att motverka och förebygga mobbning. Skrev själv en 10 poängs uppsats om mobbning på 90-talet, "Förekomsten av mobbning i skolan" vid Karlstads Högskola (numera Universitetet) som examensarbete.. Funderar på det just nu och de olika svar man fick från eleverna när jag gjorde undersökningen

Skolan är, till skillnad mot en arbetsplats för vuxna där de kan sluta sin anställning om det blir för illa, en plats som är obligatorisk för alla elever. Detta kräver av alla verksamma inom skolvärlden extra uppmärksamhet och ansvar i att se problematiken. Den mest tragiska konsekvensen av utstötthet, mobbning, är när människan, barnet, eleven inte orkar utan tar sitt liv. Har dessvärre själv upplevt detta i min bekantskapskrets, samt som anställd kyrkovaktmästare när man hade att göra med formerna för begravningen. Jag kan garantera att då är det inget öga som är torrt.

Om någon säger sig mobbad, eller drar sig undan för sig själv, negligera inte detta utan ta det på yttersta allvar.Det behövs också mera resurser till skolan i form av flera vuxna. Behöver inte alltid betyda flera pedagoger. Klassmorfar eller klassfarfar är också viktiga som ett komplement och dagligt stöd för eleverna. Viktigt att sådana projekt får möjlighet att utvecklas ytterligare.

Vi måste också lära oss att tänka; "det är inte bara mitt barn -det är alla våras barn". Att våga bry sig fullt ut.

Söndagskväll 7 november...

Visst är det konstigt ibland. I huvudet finns det massvis med tankar om olika saker att skriva om. Men det känns som vi säger på värmländska; "dä står jämt still".  Men nåväl, vi får se vad det blir denna söndagskväll, allhelgonahelg.

På fredag eftermiddag var jag och far  till  Eda Kyrka och tände ljus på kyrkogården vid min farfar och farmors grav. Farfar omkom i trafikolycka i augusti 1975 vid vägkorsningen upp till Arvika Sjukhus, och farmor dog i december 1989.
Mycket folk för övrigt  som var där och tände ljus för sina bortgångna kära. Pratade med några bekanta.

Lördag eftermiddag var vi och hälsade på mor på  Klockargården. Hon var inte fullt så pigg - verkade trött. Men vi pratade och drack kaffe.

I dag, i detta soliga fina senhöstväder med härlig sol, blev det en del utejobb gjort åt far här i Vittensten. Sista lövkrattningen, byte till vinterdäck, nere vid sjön och tog upp tre bryggdelar. Det hade börjat frysa på lite in vid land. Vid arbetet med att ta upp bryggorna tänkte jag; det var ju inte längesedan det var sommar och jag och Julia badade nästan varje dag. Saknade Julia väldigt mycket i den stunden. Pratade ju ändå med henne i telefon på morgonen.

Har också under helgen  gjort klart och skickat ett långt brev till Julias mormor i Yaroslavl i Ryssland. Staden ligger cirka 260 km norr om Moskva. Staden hade för övrigt 1000 års jubileum i  september i år.

Avslutade denna söndagskväll med att se på Martin Beck i TV4. Jag gillar dom filmerna. I natt verkar det som om det blir riktigt kallt enligt den norska väderprognosen yr.no. Om fyra månader är det dags för Vasaloppet. Det  Ni; tiden går! Efter det så börjar våren på riktigt...:-)

I vänta på samtal...

Har avverkat några samtal nu på förmiddan i telefon. Stimulerande prat, inte minst med Tommy Glader . Alltid lika kul och dryfta livet och ideer med honom. Samt med Arne Kärnborn nere i Skåne om aktuella saker. Dessutom ett litet google chat medJohhny Svensson .
Är nu på Arvika Sjukhus där jag ska samtala med en person. Sedan bär det hemåt till Åmotfors igen.

Fantastiskt härligt solsken idag!  Mern blir alldeles varm om hjärtat när man ser solen glitta och spegla sig i vattnet vid Bysjön vid stranden till Vittensten.
Senare i kväll blir det lite skrivande samt några telefonsamtal som ska avklaras.
Känner mig ganska tillfreds med livet. "Att leva är att lära - att lära är att leva".

Sköt om Er därute - whereever you are.

Några tankar på kvällen 3 november...

Har varit en dag med flera, spännande och berikande telefonsamtal. Med såväl kända som "okända" personer. En del av dessa samtalsämnen  lär jag få återkomma till med inlägg på bloggen längre fram.
Använder mitt eget citat; "Att leva är att lära - att lära är att leva". Har varit lärorik dag på flera sätt. Visst är det  fantastiskt; det Du inte visste igår Vet Du Idag! Historien bygger nuet - och tänket i nuet bygger framtiden. Den är precis vad vi gör den till.

Varit och besökt mor också på Klockargården i Charlottenberg. Tänker på min gamla mormor och morfar som gick ur tiden i slutet på 1970-talet. Bägge avled liggande på "gamla" långvården på Arvika sjukhus.Trots alla nedskärningar i offentliga sektorn så är det ändå fantastiskt mycket bättre nu, med egna boenden.

Tänker avsluta kvällen med att läsa i Kyrkans Tidning . Innehåller ofta intressanta reportage - inte minst vad gäller mänskliga rättigheter.
En ide jag har, i motvikt till de s k "utröstnings" programmen på TV, där någon ska förlora vore att ha nåt program där man istället röstade fram dagens bästa kompis eller vän. Vad tycker Du om den ideen...?
Svara gärna med en kommentar....

Var rädda om Er därute, ta vara på varandra, vi människor finns till för varandra.

Tankar inför begynnande vårdnadstvist....

Denna  dag 2 november har jag haft en del tankar om den begynnande vårdnadstvist som jag ska vara med om med start i mitten på december. Svårt att finna bra ord för sina tankar. Därför har jag lånat följande skrift från Pappamanualen  Gå gärna in på den och läs. Flera inlägg kommer nog från mig i frågan vad tiden lider...

"Så står man där, stympad, förnedrad och totalt överkörd. Att bli berövad den där speciella känslan av att vara "pappa" är tio resor värre än att få sparken. Men det vi missar är att vi ALDRIG kan blir berövad vår roll som pappa, egentligen. - Det bara känns så, just då!

Här inser många att något är fel på systemet och att de blivit orättvist behandlade. Och de har det också, men vilka alternativ finns det?

Vi skall börja med att plocka isär alla delarna till varför vi känner denna starka, instinktiva känsla. Våra vanligaste reaktioner är:

• Frustration (Beslutsångest)
• Ilska (Aggression)
• Vanmakt (Handlingsförlamning)
• Rädsla (Fruktan)
• Sorg (Nedstämdhet)

Gemensamt med dessa är att vi upplever en storm av känslor som slår som ett basebollsslag i huvudet på oss. Våra instinkter skriker och våra tankar letar förtvivlat efter alla håll att skjuta på samtidigt, och det är med all rätt befogat - Men vad grundar det sig på egentligen? Grunden är egentligen ganska enkel - Vår rädsla för det okända! Klara bilder av hur det varit, glädje, skratt och gemenskap blandas med luddiga, flyktiga fantasier om en mörk och kall framtid, utan våra barn.
Vi står med fakta i handen, utan en aning om vad som väntar...

KAOS-PRINCIPEN
Beslut fattat på Emotionella grunder leder nästan alltid till destruktiv handling som i sin tur spär på nästa fas att försvara sitt handlande som i sin tur leder vidare till mer kaos och förstörelse.
Snöbollen börjar rulla och tar med sig mer snö som i förlängningen blir till en lavin som förtär allt i sin väg.

Hur många vårdnadstvister tror du inte bygger på denna kaos-princip?
Ena föräldern känner efter separation en frustration och vill ge utlopp för sitt "emotionella" missnöje, vilket leder till kontakt med en jurist, som uppmärksammar "alla" missförhållanden som finns med den andra parten. Det ena leder till det andra och till slut hamnar vi där vi står nu.
- Du känner dig lurad och förlorad.

Att ha känslor är fundamentet och skänker oss värdet i vårt liv. Den berikar så även förtär. Att använda dessa som grundomdöme och "huvudsak" till långsiktiga beslut som vi fattar är dock ingen pålitlig metod. Alla former av känslor konsumerar energi och samma energi kan vi använda till något konstruktivt istället. Så nu vänder vi detta till något konkret istället och du kommer att märka att din handling med tiden även kommer leda till något positivt.

BÖRJA MED ATT INSE FÖLJANDE:

• DOM KAN ALDRIG TA BORT DIG SOM PAPPA
• DOM KAN ALDRIG NEKA DIG UMGÄNGE
• DOM MÅSTE TA HÄNSYN TILL BARNENS VILJA, I ALLA BESLUT
• INGA BESLUT ÄR HUGGET I STEN
• DEN SOM ÄR UTHÅLLIG VINNER I LÄNGDEN

Ingå ett förbund med dig själv där du lovar:

" Att samma tid som du normalt skulle ha lagt ner på dina barn, använder du istället till konstruktiv investering av ditt liv, tillvaron med dina barn och till denna process att den skall ske med det bästa för barnen!"

OCH SJÄLVKLART NÅGRA VISHETENS ORD:

Var alltid en bra pappa där du ALDRIG talar illa om modern, inför barnen när ni träffas. Barnen förebrår den som river upp såren, inte den som försöker läka.

Minns att bilden av dig som pappa för dina barn är viktigare än vårdnadstvisten och mammans syn på dig - Ni har separerat, eller?

Bli INTE en lekpappa där ni bara skall göra massa roliga saker, utan ge barnen ett "vardagsliv" med fasta rutiner och gott om mys istället, i ER hemmamiljö. Det är väl där de skall känna sig trygga och vilja bo?
- Med pappa ;-) Bygg din tillvaro efter principen att de en dag kommer att vilja flytta till dig och då måste du ha den platsen, tryggheten och förutsättningarna.

Tiden är konstant (och skiter egentligen i vad vi gör så...) låt den passera fort mellan gångerna du inte har barnen. Barnens liv står praktiskt taget stilla och du kommer att märka att barnen tar naturligt vid där ni slutade sist.

Investera tiden emellan gångerna genom att förverkliga dig och dina mål. Bearbeta dina tankar, problem och säg att belöningen är dina barns stolta blick när de träffar no 1. - DIG!

Glöm inte att småbarnperioden (0 - 4år) omfattar endast 6%, barnperioden 5 -12 år endast 12%. Är du den "bättre" föräldern" som verkar för gemenskap, samspel och familjeliv, så kommer dina barn att vilja flytta till dig och då har varken mamman eller tingsrätten något att sätta emot.
- Minns lagen...

21 kap. 1 §
"Vid verkställighet skall barnets bästa komma i främsta rummet. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad."

Även om huvudförhandling är avgjort och beslut fattat så måste de snällt och lydigt riva upp hela härligheten om situationen förändrats.

DET FINNS INGA VINNARE I EN VÅRDNADSTVIST...
... FÖR PAPPA ÄR ALLTID PAPPA OCH MAMMA ÄR ALLTID... !"

Vi får se vad som händer. Nog för idag från Vittensten. Det har precis börjat regna nu. Sitter på övre våningen och hör hur regndropparna "sprattlar" mot taket. Känns riktigt mysigt faktiskt...:-)

Reflektioner 1 november...

1 november. Allhelgonadagen infaller 1 november, men alla helgons dag firas sedan mer än 50 år tillbaka på lördagen mellan 31 oktober och 6 november.
Alla helgons dag härstammar från 800-talet. Då införde den tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme en gemensam dag för alla de helgon som inte kunde få egna dagar i almanackan.

En mycket fin solig höstdag. Helt vindstilla. Knappt en krusning på Bysjön. Var ute och krattade löv samt körde bort det med skottkärran. Det blev några lass - och mera finns kvar.

Vännen Janne Berndtsson från Sala ringde. Vi pratade bort en god stund. Pratade om kommunikation, ledarskap, mänskliga egenskaper m.m. Mycket kretsade kring den organisation vi bägge har varit, och är, engagerade i. Om detta tänker jag återkomma till längre fram, ifall den nyfikne undrar..:-)

Min moster Siw från Nacka ringde under kvällen. Vi pratade mycket om Julia - Siw liksom jag tänker mycket på henne. Siw är bra på att bolla mänskliga ideer och tankar med. Hennes man Wiking var på ett s k bomöte. Det är ju så populärt numera att omvandla hyresrätter till bostadsrätter.

Det har blivit mindre skrivande än vad jag hade tänkt. Jag får ta igen det i morgon. Nu blir det lite TV-tittande innan det blir sovdags.