Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

måndag 16 september 2013

Konstigt mail (tycker jag) - Swedbank...?

Konstigt mail.  Är det någon mer som fått liknande. ...?
Bluff, eller...?
Vad göra...?
Kontakta bank, polis m.m.....?

---------------------------------------------------------------------------
Mailet:
SwedBank Privat postmaster@etg-tech.com via p3nlh151.shr.prod.phx3.secureserver.net 
12 sep (4 dagar sedan)
till mig
Var försiktig med detta meddelande. Liknande meddelanden har använts för att stjäla personliga uppgifter. Om du inte litar på avsändaren ska du inte klicka på länkar eller svara med personliga uppgifter.  Läs mer
Bäste kund,

Vi informerar dig om att ditt kreditkort har upphävts av oss efter de nya säkerhetsåtgärder som vidtagits för att bekämpa bedrägerier
Köpa på Internet har blivit vardagsmat. Med dem har visat ett ökande behov av säkra betalningar för både konsumenter och handlare webbplatser.

Din bank har registrerat ditt Visakort för Verified by Visa för att skydda ditt kort mot obehörig användning.
Du måste bekräfta registreringen av kortet genom att fylla i fälten nedan, tryck på "Nästa" för att bekräfta registreringen

När du fortsätter att agera på ett Internet-företag med en Verified by Visa och Master Card Secure logotyp, kommer du att uppmanas att ange koden för att godkänna köpet.

Visa och MasterCard har en autentisering med förmåga att bekämpa missbruk av kreditkort på Internet.
Kundsupport.
Copyright 1999-2013 VerifedByVisa & Master SecureCode. Alla rättigheter förbehållna.


Tack på förhand för erfarenhetstips!
Ha dä gôtt!

Bo

torsdag 12 september 2013

Grattis på Födelsedagen Therese!

Therese 24 år!



Stort Grattis på Födelsedagen Din 12/9 - 2013! 
Till världen så liten du kom - men du blir ju bara större och äldre för varje år!


(Stevie Wonder - Happy Birthday!)

Varma Grattis Hälsningar från Pappa, Farmor och Julia!

måndag 9 september 2013

Stortingsvalg i Norge och vaka måndagen som idag för 24 år sedan. Personligt hållet...

Andra måndagen i september vart fjärde år är det val till Stortinget i vårt grannland (naboland) Norge.
För exakt 24 år sedan, dock inte på dagens datum helt lika, var denna måndagskväll i september väldigt speciell och känslosam för mig. Datumet var den 11 september.

Min dotter Therese,s mor (Therese var då ännu inte född) var gravid i början på sjätte månaden.
Veckan före denna andra måndag i september hade Therese blivande mor åkt till Oslo, eller byen som di sier i Norge, för att besöka sin mor samt vänner där.

Efter hon varit där någon dag fick jag besked via telefon att hon varit tvungen att åka in till Sentralsykehuset i Akershus Fylke i utkanten av Oslo. Det verkade troligt att hon fått svangerskapsforgiftning, havandeskapsförgiftning på svenska.

Nåväl, denna kväll för 24 år sedan vid c:a 18.30-tiden ringde hon till mig och sa att de måste förlösa henne i morgon bitti strax efter 8-tiden.
Och jag sa att jag kommer dit. Sedan slutade samtalet.

Jag blev sittande och det virvlade av tankar genom mitt huvud. Vad i all världen händer nu...? Hur kan detta gå...? På ett ögonblick kom jag att bli varse sådan man läst om någon gång i media om. Jag visste i praktiken så gott som ingenting om detta.

Jag satte mig i fåtöljen och såg på norsk TV, NRK som så gott som alla hushåll nära gränsen fick in via vanlig gammeldags antenn. Då var det valvaka. Kombattenterna, profilerna, i norsk politik på 1980-talet var Gro Harlem Brundtland för Arbeiderpartiet och Kåre Willoch för Höjre. Fast i det valet var Höjres partiledare Jan Peder Syse.
Valet vanns av de borgerliga och Syse blev statsminister efter Brundtland. Denna regering satt i ca ett år då den sprack när Senterpartiet drog sig ur pga oenighet i frågam om EG (nuvarande EU) och EES-samarbetet.
Brundtland kom då tillbaka som statsminister.

Kvällen, och natten, gick - och jag kom inte ihåg dagen efter hur valet hade gått. Det läste jag in i efterhand senare. Mina tankar var då helt fokuserade på morgondagen.
La mig och försökte sova - men det var helt omöjligt. Fick inte en blund i ögonen. Efter en enkel frukost, aptiten var inte den bästa pga min oro, Vid 6-tiden tog jag bilen och åkte till Oslo. Var framme och parkerade bilen vid sjukhuset vid 8-tiden.

Gick in på avdelningen där den blivande modern låg. Hon var vädigt dålig och låg med dropp, om jag nu minns rätt. Då fick jag besked  om att det hade kommit emellan akuta fall och att förlossningen skulle ske någon timme senare.

Någon gång vid 10-11-tiden på förmiddagen var det då dags. Jag körde själv sjukhussängen till förlossningsavdelningen. Men jag fick inte följa med in då det var fråga om ett kirurgiskt ingrepp, kejsarsnitt.
Jag fick vänta utanför, Jag väntade, väntade och väntade. Tyckte tiden stod nästan stilla.
Framemot halv 12-tiden kom personalen ut med bebisen i en kuvös för vidare transport till neonental-avdelningen för (hoppas jag stava rätt) för tidigt födda barn. Barnet, Therese, var född i vecka 27 och vägde 800 gram. Hon var född kl 10.59. Det minns jag tydligt som det var igår.
På den tiden var gränsen för att klara för tidigt födda barn vid 26:e graviditetsveckan.

Nu började en ny resa genom livet som i sitt akuta tillstånd kom att pågå några månader. Men mera om det någon annan gång, kanske...

I vilket fall så var personalen på avdelningen helt underbara - trots inte helt moderna lokaler. Det var trångt vill jag minnas. Stämningen på avdelningen var väldigt familjär. Tack, om nu någon där möjligen läser detta. Ni var/är guld värda.

Det var andra måndagskvällen i september 1989.

P.S. Lite svårt att sätta bra lämplig rubrik på detta blogginlägg. Synpunkter på det mottages gärna.

onsdag 4 september 2013

Missa Inte kvällens Uppdrag Granskning!

I kväll visar SVT;s Uppdrag Granskning. Det är en skakande berättelse om rättsosäkerhet i fallet Erik.
"Efter veckor i häkte beslutade åklagaren att avskriva alla misstankar mot Erik. Han släpptes och trodde att livet snart skulle återgå till det normala.
Men processen hade precis tagit sin början. Utredare från socialtjänsten som lyssnat på förhöret med Ellen var övertygade om att Erik trots allt är skyldig. Bara två veckor innan åklagaren beslutade att inte väcka åtal slog socialtjänstens utredare i sin utredning fast att Erik var skyldig till de anklagelser som riktats mot honom:
”’Ellen’ är ett litet barn vars hälsa och utveckling tagit skada av att hon varit utsatt för sexuella övergrepp och försummelse hos sin pappa.”
Bo Edvardsson, docent i psykologi, är expert på socialtjänstens utredningsarbete. Han dömer ut utredarnas slutsatser.
- Det visar på en förbluffande amatörism, utredningsmetodiskt, att skriva den här meningen. Dessutom är det ju hänsynslöst mot den som drabbas av meningen. Det är ju så att Sverige är anslutet till Europakonventionen och enligt den så ska alla betraktas som oskyldiga till dess att de är dömda i domstol för någonting. Här kan man ju tala om att socialtjänsten gör sig till domare och talar om vad som har hänt, säger Bo Edvardsson"
Kolla gärna in den korta videon här...;  Socialtjansten undanhaller barn fran frikand man.


Nils Hanson:  Därför sänder vi kvällens program,   Länk här.

"Under årens lopp har Uppdrag gransknings redaktion fått många samtal och brev från förtvivlade pappor som anklagas för att förgripit sig på sina egna barn och som hävdar att de saknar möjlighet att försvara sig. Papporna ser sig som rättslösa i ett system där en omvänd juridisk ordning råder: de betraktas som skyldiga fram till det att de själva bevisat motsatsen.
Beskedet från vår redaktion är nästan alltid negativt: ”Vi kan tyvärr inte göra något”.  Anklagelse står emot förnekelse. För en journalist är det därför oftast en omöjlig uppgift att bedöma sanningshalten i pappans påstående om rättsövergrepp. Arbetet försvåras dessutom av den sekretess som av förklarliga skäl begränsar insynen. Att ett barn är inblandat och kan skadas av publiceringen kan i sig vara ett fullgott skäl att inte närma sig ett sådant här fall"
 Kvällens reportage påminner om ”Fallet Ulf” i så måtto att här finns uppgifter i utredningar som går att kontrollera. Vår reporter Jorun Collin har funnit långtgående slutsatser av socialtjänsten som inte tål en närmare granskning men som likafullt ledde till att en pappa blev fråntagen vårdnaden om sin dotter. Pappan betraktas som skyldig fastän han i juridisk mening är oskyldig.
"Det är upp till honom själv att bevisa sin oskuld, precis som så många andra pappor tidigare sagt till oss. Därför är det motiverat att sända kvällens program.
För att minimera risken för igenkännande har vi vidtagit den ovanliga åtgärden att inte berätta på vilken ort fallet har utspelats. Det innebär att även ansvariga tjänstemän anonymiseras. Allt för att skydda de drabbade i denna familjetragedi"
En som själv vet av flerårig verksamt är Joakim på Daddys Blogg. Han skriver bl a så här...;

"Pappanissar, papparättshaverister, pas-förespråkare, pappisar, bitterkukar, kvinnohatare...epiteten haglar när feminister ska beskriva papporna som slåss för att få behålla kontakten med sina barn. Familjerätterna och socialtjänsterna kallar oss inte sådana saker. I alla fall i våra ansikten. Dom kallar oss istället incestuösa, misshandlare, pedofiler, kontrollerande och kvinnofridskränkare. För det har barnens mammor sagt och "varför skulle dom ljuga"?  Dessutom "vet dom ju minsann hur män är". Det har dom fått lära sig av kvinnojoursaktivister och genusvetare som håller föredrag på socialhögskolorna och kurser för socialtjänstemän över hela landet.  Sedan tar dom våra barn ifrån oss. Vårt hjärta. Vårt allt. Utan att tveka eller eller blinka förstör dom våra liv. Barnens bästa kallar dom det.  

Mainstreamfeministerna sitter i TV, i radio och i tidningar och kallar oss dagligen för patriarkat, maktfullkomliga och kränkta vita män. Och så har vi den stora gruppen som inte kallar oss någonting. Dom som tittar bort och inte bryr sig. I alla fall inte förrän det är dom själva som drabbas. Då säger dom "jag kunde aldrig tro att det var så här, att det kan få gå till så här. Hjälp oss, vad skall vi ta oss till?" Nya "pappanissar" strömmar till hela tiden. Mycket till hjälp har inte samhället att erbjuda. Tabletter mot depression och för insomning. Det är vad det svenska samhället erbjuder män i kris. Därför kommer dom till oss.

En pappas kamp för sitt barn är en ensam resa. En mörk ångestfylld resa genom hat, misstänksamhet, förakt och ignorens. Min egen varade i sju år. Jag har blivit kallad allt det ovanstående och mycket mer. Ändå kan inte människor som är utbildade och har betalt för att upprätthålla lag och rätt förstå varför jag är arg. Istället för att hjälpa dömer dom mig för PUL brott och påstår att det är jag som har kränkt min dotter. Kommunjurister har försökt stänga min blogg och kallat mig för arbetsmiljöproblem. Även dessa har givetvis gått på utbildning i genusperspektiv och jämställdhet. Även dessa vet ju att män är i grunden onda individer, även om dom själva förstås är undantagen som bekräftar regeln. 

Maria Sveland beskriver mig och  övriga drabbade pappor som hatare av kvinnor i sitt hyllade snyftpekoral "Hatet". Jag har kallats psyksjuk, missbrukare, sexualbrottsling, lögnare, en fara för mitt barn och tusen värre saker på 1500 sidor på Flashback. På andra så kallade "feministhumanisters" bloggar blir jag  kallad "mördare" och "hejduk". Hur mycket skit ska en oskyldig människa behöva ta för att han står upp för sig själv och sin självklara rätt att få vara pappa till sina barn? Jag har ju aldrig ens bedömts vara olämplig på något sätt?"

Om du mot förmodan skulle missa kvällens program kommer det ett antal repriser. Missa inte!
Hoppas att detta startar en konstruktiv debatt. Och ducka inte!