Väljer här att publicera en Facebook text jag skrev för några år sedan. Någon årsangivelse är ändrade för att passa in i dagens datum.
6 Augusti - Glöm Aldrig Detta Datum!
Har valt bloggnamnet Vittensten för att jag är född och uppväxt där. Kommer att blogga om lite av varje, samhällsfrågor, livet, möten med människor. Att delge tankar och funderingar. Jag nås på telefon nummer: 0767 128159
Väljer här att publicera en Facebook text jag skrev för några år sedan. Någon årsangivelse är ändrade för att passa in i dagens datum.
6 Augusti - Glöm Aldrig Detta Datum!
Har inte skrivit något här på bloggen på flera år av flera skäl som jag inte direkt skriver om här och nu.
Hur som helst - startade bloggen för precis 12 år sedan 30 oktober 2010. Då som en del i rehab i samband med sjukdom.
Har länge tänkt att börja blogga igen, men inte blivit av, så detta 12-års minne får så att säga får bli en uppstart. Kommer skriva om olika saker och ting - minnen, historiska händelser, livet, samhällsfrågor, politik, levnadsvillkor m.m.
Så läsare - nöjer mig med att säga, så långt, jag återkommer.
// Bo
Idag är det Internationella Mansdagen. Hur uppmärksammar man det? ”Lyssnar på Manowar, äter kött och sniffar bensin”? Eller kopplar ur bilens antispinn och ABS? Nej, itwitterflödet hittar man på sin höjd skojfriska förslag och på mer lågsniffande nivå menande påminnelser om att dagen sammanfaller med världstoalettdagen. Där finns också spydiga inlägg om att det minsann är mansdagen varje dag och att den är en lika bra idé som om vi skulle fira heteropride.Klockan är nu snart midnatt - och dagen 19 september inträder då. Just precis kl 24.00 tänker jag tända ett ljus - och ha en förhoppning om en ökad insikt att både män och kvinnor kan vara både offer och förövare.
Ändå finns ett allvar värt att uppmärksamma bakom initiativet. Temat för årets mansdag är strävan efter längre, gladare och hälsosammare liv för män. Även om mäns medellivslängd sakta ökar är det fortfarande ett faktum att sådant som självmord, olyckor, missbruk och hjärt- kärlsjukdomar bidrar till mäns överdödlighet.
Så – hur ska vi stötta våra män? En som försöker blicka högre och längre än nivån med giftiga twitterinlägg, är The Guardians Ally Frogg som till sist tycker sig se fröet till en ny internationell mansrörelse – en som kompletterar kvinnorörelsen. ”Mansfrågor måste beaktas tillsammans med kvinnofrågor inte minst eftersom våra liv och vår välfärd är sammanflätade”, skriver Ally Frogg.
12 sep (4 dagar sedan)
![]() | ![]() ![]() | |||
| ||||

"Efter veckor i häkte beslutade åklagaren att avskriva alla misstankar mot Erik. Han släpptes och trodde att livet snart skulle återgå till det normala.Kolla gärna in den korta videon här...; Socialtjansten undanhaller barn fran frikand man.
Men processen hade precis tagit sin början. Utredare från socialtjänsten som lyssnat på förhöret med Ellen var övertygade om att Erik trots allt är skyldig. Bara två veckor innan åklagaren beslutade att inte väcka åtal slog socialtjänstens utredare i sin utredning fast att Erik var skyldig till de anklagelser som riktats mot honom:
”’Ellen’ är ett litet barn vars hälsa och utveckling tagit skada av att hon varit utsatt för sexuella övergrepp och försummelse hos sin pappa.”
Bo Edvardsson, docent i psykologi, är expert på socialtjänstens utredningsarbete. Han dömer ut utredarnas slutsatser.
- Det visar på en förbluffande amatörism, utredningsmetodiskt, att skriva den här meningen. Dessutom är det ju hänsynslöst mot den som drabbas av meningen. Det är ju så att Sverige är anslutet till Europakonventionen och enligt den så ska alla betraktas som oskyldiga till dess att de är dömda i domstol för någonting. Här kan man ju tala om att socialtjänsten gör sig till domare och talar om vad som har hänt, säger Bo Edvardsson"
"Under årens lopp har Uppdrag gransknings redaktion fått många samtal och brev från förtvivlade pappor som anklagas för att förgripit sig på sina egna barn och som hävdar att de saknar möjlighet att försvara sig. Papporna ser sig som rättslösa i ett system där en omvänd juridisk ordning råder: de betraktas som skyldiga fram till det att de själva bevisat motsatsen.Beskedet från vår redaktion är nästan alltid negativt: ”Vi kan tyvärr inte göra något”. Anklagelse står emot förnekelse. För en journalist är det därför oftast en omöjlig uppgift att bedöma sanningshalten i pappans påstående om rättsövergrepp. Arbetet försvåras dessutom av den sekretess som av förklarliga skäl begränsar insynen. Att ett barn är inblandat och kan skadas av publiceringen kan i sig vara ett fullgott skäl att inte närma sig ett sådant här fall"
Kvällens reportage påminner om ”Fallet Ulf” i så måtto att här finns uppgifter i utredningar som går att kontrollera. Vår reporter Jorun Collin har funnit långtgående slutsatser av socialtjänsten som inte tål en närmare granskning men som likafullt ledde till att en pappa blev fråntagen vårdnaden om sin dotter. Pappan betraktas som skyldig fastän han i juridisk mening är oskyldig.
"Pappanissar, papparättshaverister, pas-förespråkare, pappisar, bitterkukar, kvinnohatare...epiteten haglar när feminister ska beskriva papporna som slåss för att få behålla kontakten med sina barn. Familjerätterna och socialtjänsterna kallar oss inte sådana saker. I alla fall i våra ansikten. Dom kallar oss istället incestuösa, misshandlare, pedofiler, kontrollerande och kvinnofridskränkare. För det har barnens mammor sagt och "varför skulle dom ljuga"? Dessutom "vet dom ju minsann hur män är". Det har dom fått lära sig av kvinnojoursaktivister och genusvetare som håller föredrag på socialhögskolorna och kurser för socialtjänstemän över hela landet. Sedan tar dom våra barn ifrån oss. Vårt hjärta. Vårt allt. Utan att tveka eller eller blinka förstör dom våra liv. Barnens bästa kallar dom det.
Mainstreamfeministerna sitter i TV, i radio och i tidningar och kallar oss dagligen för patriarkat, maktfullkomliga och kränkta vita män. Och så har vi den stora gruppen som inte kallar oss någonting. Dom som tittar bort och inte bryr sig. I alla fall inte förrän det är dom själva som drabbas. Då säger dom "jag kunde aldrig tro att det var så här, att det kan få gå till så här. Hjälp oss, vad skall vi ta oss till?" Nya "pappanissar" strömmar till hela tiden. Mycket till hjälp har inte samhället att erbjuda. Tabletter mot depression och för insomning. Det är vad det svenska samhället erbjuder män i kris. Därför kommer dom till oss.
En pappas kamp för sitt barn är en ensam resa. En mörk ångestfylld resa genom hat, misstänksamhet, förakt och ignorens. Min egen varade i sju år. Jag har blivit kallad allt det ovanstående och mycket mer. Ändå kan inte människor som är utbildade och har betalt för att upprätthålla lag och rätt förstå varför jag är arg. Istället för att hjälpa dömer dom mig för PUL brott och påstår att det är jag som har kränkt min dotter. Kommunjurister har försökt stänga min blogg och kallat mig för arbetsmiljöproblem. Även dessa har givetvis gått på utbildning i genusperspektiv och jämställdhet. Även dessa vet ju att män är i grunden onda individer, även om dom själva förstås är undantagen som bekräftar regeln.
Maria Sveland beskriver mig och övriga drabbade pappor som hatare av kvinnor i sitt hyllade snyftpekoral "Hatet". Jag har kallats psyksjuk, missbrukare, sexualbrottsling, lögnare, en fara för mitt barn och tusen värre saker på 1500 sidor på Flashback. På andra så kallade "feministhumanisters" bloggar blir jag kallad "mördare" och "hejduk". Hur mycket skit ska en oskyldig människa behöva ta för att han står upp för sig själv och sin självklara rätt att få vara pappa till sina barn? Jag har ju aldrig ens bedömts vara olämplig på något sätt?"