Gott Nytt År!

       Gott Nytt År!

Vill önska Er alla ett gott Nytt År.

Här blir det ett årsavslut - och inväntan på det Nya Året 2011 - i lugnets tecken i Vittensten. I den hittills något  bistra vintern. Men nu går vi mot ljusare och längre dagar.

Ska åka och hälsa på mor också på hennes demensboende på Klockargården i Charlottenberg.

Gott Nytt År till Er Alla!

Tankar - funderingar...

Hej Du läsare av min blogg!

Så här skrev jag för  knappt två månader sedan. Det var då jag startade min blogg.


"Har valt bloggnamnet Vittensten för att jag är född och uppväxt där. Kommer att blogga om lite av varje, samhällsfrågor, livet, möten med människor. Att delge tankar och funderingar"

Efter att jag startade mitt skrivande, har jag fått en enstaka anonym kritik via mail, men desto större positiv feedback från varma medmänniskor. Med uppskattande kommentarer.

För nu, nästan två dagar sedan. fick jag följande kommentar på följande inlägg på min blogg, http://vittensten.blogspot.com

"Anonym sa...
Det jag beundrar mest med dig är 
nog din skenhelighet. Alltså att du gillar att framstå som så otroligt, vad ska...man kalla det? "Sund"? Men en förfinad fasad med ett ruttet inre är
nog genetiskt här i Eda. Lägg ner din "onkel tom" roll då du snarare framstår som en parodi av dig..."

Frågan inställer sig givetvis - vad är detta...?
Man blir givetvis väldigt ledsen - jag har aldrig utgett mig från att vara någon som helst perfekt människa. Jag är nog som de flesta andra människor - en kombination med både kvaliteer och brister.
Har diskuterat detta med närstående vänner . vad kan ligga bakom?  Samtidigt som jag fått något till viss del aggressivt skrivet mail till mig i andra sammanhang.


Som en god vän sa till mig; du Bo - bry dig det inte om detta - det säger nog desto mera om avsändaren - vem det nu vara månde.


Vill med detta säga att jag uppskattar de vänner jag fått via detta medium internet - tack till Er alla - som har hört av sig i både skrift och telefonsamtal. Tack till Er!


Jag vill meddela att jag kommer även fortsättningsvis kommer att skriva utifrån det som är min bloggs inriktning.


Här i Vittensten kämpar vi på - far är inte så pigg - men jag hoppas det blir en ny vår även för min kära far. Det känns just nu bra att vara här i denna bistra vinter och få bistå med hjälp - till glädje för oss båda. Det har varit - och är - en rejäl kallperiod.


Titta gärna in på http://vittensten.blogspot.com


Vi är allas våra vänner...

God Fortsättning på Julen....

God Fortsättning på Julen önskar jag Er Alla!

 Nu blir det till att ägna sig åt lite olika praktiska göromål under kvällen. Sköt om Er och var rädda om varandra. Tänk på att just Du tillsammans med Dina medmänniskor är viktiga!

Tack  för att just Du tittade in och läste på min blogg.

Välkommen åter!

Tredjedagjul...

I dag den 27 december är det Tredjedagjul som var helgdag fram till 1772 då man införde en s k helgdagsreform. Upptäckte även att fanns en grupp på Facebook som vill Återinföra de tidigare helgdagarna. Lite spännande läsning. Annars är det den första av de s k mellandagarna mellan jul och nyår. Tid för att minnas året som varit - samt att även blicka framåt. Det blir i varje fall ljusare ute nu. Just nu snöar det lite lätt här i Vittensten i Västra Värmland.

Annars har det gångna året bjudit på besvärligheter för min del. Mor som höll på att förolyckas i eldsvåda 20 januari. Bor numera på demensboendet Klockargården där hon får bra omvårdnad i eget boende. Far kämpar med sina hjärtbekymmer - han klarar inte vintern här på landet utan min hjälp - och andras fina hjälpinsatser. Ingen nämnd - ingen glömd. Samt än en gång tack till all personal på Kortidsboendet, Älvgården i Åmotfors - samt Klockargården i Charlottenberg - för hjälpen som min mor får. Ni är värdefulla!

Den plötsliga familjeseparationen i maj månad har påverkat mig oerhört mycket. Saknar Julia väldigt mycket - julen kändes tung på det viset. Men man får försöka blicka framåt.

Minns också alla de nya människor jag lärt känna under året. Nämner några vid förnamn; Salam, Erica, Ulrica, Ronny, Anders, Satu, Julia, Jane, Morgana, Anna-Karin, Inger, Helen, Ola, Anton, Tommy, Peter, Christoffer, Ann-Sofie, Lena, Pirjo, Stein, Herbert, Kåre, Jonna, Birgitta, Jenny, Arnor, Anette, Elisabeth; Cicci. Har säkert glömt några. Du eventuelle läsare kan väl själv lägga till något namn i kommentarsrutan.

Speciell tacksamhet känner jag till far Henry, Tommy Glader, Håkan Strömberg, Petruz och Maria Laritz, moster Siw och hennes man Wiking, Pelle med familj, Lennart och Irina, Lennart, min farbror Olle. Min kusin Fredrik och hans mor Lena. Samt inte minst min dotter Therese och hennes fästman (förlovade) Patrik. De har hjälpt och stöttat i svåra stunder. Tack!

En kul händelse var att min fars tremänning Herbert Sundbäck fick Eda Kommuns kulturpis för sin litterära gärning - eftersom det var min egen nominering. Gladdes med honom.

Slutar här för idag. Skall ätas lunch nu.

"Att lära är att leva - att leva är att lära"

p.s. Om någon skulle vilja vara gästskrivare här på min blogg, vore kul i så fall, är det bara att höra av sig via mail; bo.sundback@gmail.com

Dikt i Julekväll....

Tyckte denna dikten passade så fint i den sena Julaftonskvällen

Dikt i Julkväll (Johan Ludvig Runeberg) 

Den bleka månen sken på mon

Af hunger tjöt i klyftan lon,

Och hundens skall ljöd långt i byn;
Men vandrarn gick vid skogens bryn,
I ödemarken låg hans tjäll.
Det var en kulen julekväll.

Han skyndade sin trötta gång
På stigen, öfveryrd och lång,
Af barn och maka väntad hem;
Han bar ett högtidsbröd åt dem,
På herregåln i byn begärdt.
De själfva länge bark förtärt.

Det börjar mörkna mer och mer,
Då han en ensam gosse ser,
Som sitter stum på drifvans rand
Och andas i sin kalla hand;
Vid kvällens än ej släckta sken
Han tycktes halft förstelnad ren.

"Hvart leder, arma barn, din stig?
Kom hem till oss att värma dig!"
Så sagdt, han tog den frusna med
Och hann omsider gårdens led
Och trädde in till stugans fest
Med brödet och sin späda gäst.

Vid muren satt hans dagars tröst
Med yngsta barnet vid sitt bröst:
"Du dröjt så länge på din färd,
Kom hit och sätt dig vid vår härd
Och du också!"—Så öm, så lugn
Hon ledde gossen närmre ugn.

Och snart vid hennes vård man fann,
Hur brasan mera lifligt brann.
Hon tycktes glömma bort sin nöd,
Hon tog så gladt sin makes bröd
Och bar det fram till aftonvard
Med litet mjölk, i bunken spard.

Från halmen, glest på golfvet bredd,
Till festens måltid, sparsamt redd,
De muntra barnen redan gått;
Vid muren kvar blef gästen blott.
Hon tog den arma med sig då
Och förde honom fram också.

Och när en tacksam bön var slut,
Hon tog sitt bröd och delte ut.
"Välsignad är den godes skänk",
Så talte gossen på sin bänk,
Och tåren i hans öga log,
När han den bjudna skifvan tog.

Hon ville dela, som hon delt;
I hennes hand var brödet helt.
Förvånad hon sitt öga fäst
På främlingen, sin späda gäst;
Hon undrar och hon ser och ser;
Han syntes ej densamma mer.

Hans öga brann som stjärnan klart,
Hans panna lyste underbart,
Från skuldran spridde sig hans dräkt
Som dimmorna för vindens fläkt
Och hastigt står en ängel där,
Så skön, som skaparns himmel är.

Ett saligare ljus gick opp,
Hvart hjärta slog af fröjd och hopp,
Det var en oförgätlig kväll
Uti det goda folkets tjäll;
Och skönare var ingen fest,
Ty ängeln blef hos dem som gäst.

       *       *       *

Sen mången vinter gjort sitt tåg,
Jag kom en julkväll dit och såg.
De godas hydda fanns där än
Och deras soneson i den;
Han hade börjat gråna ren
Och satt till bords vid brasans sken.

Det var så ljust, det var så gladt
Hans maka vid hans sida satt,
Och barnaskaran rask och skön;
Det var, som om de slutat bön,
Det var, som om de hade trott,
Att i en helgedom de bott.

Men högst vid bordet brann ett ljus,
Det enda i de frommas hus;
Dit ställdes mjölk och hvetebröd,
Men ingen njöt dess öfverflöd!
Jag frågte, hvems den platsen var
"Den gode ängelns", gafs till svar.