söndag 6 maj 2012

Partiledardebatt i Agenda...

Om en timma cirka ska jag se på partiledardebatt i Agenda. 
Det är bra att samtliga partier som är representerade i riksdagen deltar. Förra gången det begav sig, i början på oktober förra året, ställde inte Håkan Juholt (s) och Lars Ohly (v) upp med motiveringen att de inte ville stå på samma sida som Jimmie Åkesson (SD), länk här.
Jag tillhör de som anser att det var barnsligt och dumt att inte ställa upp. Det måste kännas knepigt för sympatisörer och partimedlemmar på s k "gräsrotsnivå" att inte få se och höra sina företrädare. Ur demokratisk synpunkt helt förkastligt.
Åtgärden, att utebli, gynnade bara de andra partierna i första hand Mp och SD som fick ett större utrymme i debatten.


Närvaro måste trots allt anses vara mera värt än frånvaro.


Denna gången ska det bli spännande att se på programmet. I höstas var det inte så...


Några medialänkar...;
Partiledardebatten årets politiska klimax
Så placeras partiledarna i studion
Påtryckningar inför partiledardebatterna vanligt


måndag 30 april 2012

Valborgsmässoafton - lite historia...

Vårens dag

stortorgetFörr i världen räknade man att vintern slutade och våren började just på valborgsmässoafton. Dagen efter 1:a maj skulle man släppa ut djuren på bete. Så nu gällde det attskrämma bort allt farligt som häxor, spöken, troll ochrovdjur. Därför tände man stora eldar på valborgsmässoafton. Man passade också på att dansa runt elden och ha roligt. När vi idag firar valborgsmässoafton är det vårens ankomst vi hälsar med eldar, sång, tal och dans. Många har nu "vår städat" i sina trädgårdar och gjort det fint i rabatten, detöverflödiga eldas nu upp. Det råder en speciell stämningrunt elden den här kvällen.

Traditionen Valborg grundar sig ursprungligen på en historia om en kvinna som hette Valborg och levde på 700-talet. Hon var nunna och förklarades som helgon den 1 maj år 799. 
Efter hennes helgonförklaring blev hennes namn kopplat till vikingarnas festligheter kring deras välkomnande av våren. Valborg firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland.
Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten (mellan den 30 april och den 1 maj) häxorna red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bland annat genom den fantastiska scenen "Walpurgisnacht" i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen (med rop, skott och horn) och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder.

Majbrasa 
Många av traditionerna på Valborg, som att tända eldar till exempel, kommer från Tyskland där man brukade tända eldar för att skrämma bort häxorna den kvällen. Att tända eldar i Sverige började man med under medeltiden i östra Sverige, medan andra delar av landet brukade vänta till mitten av maj med eldarna.

Eldarna var till för att skrämma bort vargar och övernaturliga varelser innan man skulle släppa ut djuren på bete för sommaren, den första maj. Och omkring eldarna brukade man skjuta, slå på trummor, skramla med grytlock och skrika, allt för att skrämmas. I dag skräms vi med smällare och fyrverkerier istället och hälsar våren välkommen med sång.

Studenternas högtid

I södra Sverige var det förr tradition bland ungdomar att gå från gård till gård och sjunga majvisor och sätta gröna kvistar i taket på stugorna. Och som tack för uppträdandet skulle de få matvaror till en fest. I dag brukar det vara de städer med universitet som har de största valborgsfirandena, och studenterna i Uppsala och Lund har länge firat våren med sillfrukost, körsång, champagnegalopp och mösspåtagning.

onsdag 25 april 2012

Kalla fakta granskar tragiskt självmord. Behövde det bli så här...?

Har nyss sett på Kalla Faktas program om detta tragiska dödsfall...;

Kalla fakta granskar tragiskt självmord

Bär socialtjänsten ansvaret för Marcus död? Kalla fakta granskar.

"Efter ett ödesdigert telefonsamtal från socialtjänsten tog Marcus Björck, 25, livet av sig. Beskedet var att hans utlovade umgänge med sin dotter ställts in. När hans far Stellan sökte upp socialtjänsten var han ursinnig över de misstag som begåtts. Då polisanmäldes han"
Är djupt tagen av berättelsen. Måste det verkligen behöva gå så här?
Hjälper, eller stjälper socialtjänsten, i detta fallet?

Mitt i alltihopa har ett barn trots allt mist sin pappa.

Svikna löften att inte få träffa sitt barn...

Socialstyrelsen granskar frågan.
Av det som framgår ur programmet behöver inte socialtjänsten enbart ägna sig åt paragrafrytteri.
Det finns självfallet utrymme för mänsklig fingertoppskänsla.
När ska människors känslor lyssnas till - samt respekteras.

Polisanmälan ledde till åtal som ogillades av Tingsrätten ( c:a 12 minuter in i programmet)

Det är alldeles uppenbart att förmågan till empatisk kommunikation har lyst med sin frånvaro.
Problemlösningsförmågan har INTE följt den mänskliga regeln...;
"Tänk inte i termer av rätt eller fel => Tänk lösningar istället"
Här tänkte i berörd kommun, av Socialstyrelsens bedömning att döma, inte alls i dessa termer.

Resultatet...? En tragedi har fått äga rum...

Länk till programmet här...;
Kalla fakta granskar tragiskt självmord

torsdag 29 mars 2012

"Utan min dotter" (Kent Filppu, 2012)

Facebookvännen Kent är nu klar med sin bok "Utan min dotter".


Väljer att lägga in Kents hela blogginlägg här nedan.
Har tidigare berört frågan i detta blogginlägget, 25 maj, internationella dagen för försvunna barn.


Och när du läser detta blogginlägg Kent - så är det likvärdigt med en förhandsbeställning från mig:-).
Här är Kents egen text med Länk till bloggen ...;
-------------------------------------------------------------------
Nu ligger manuset till Utan Min Dotter hos förlaget för att göras klar och tryckas. Jag ser fram emot att få se den färdig. Det tog i det närmaste ett halvår att skriva boken om min älskade dotter Paulina som tyvärr rövats bort av sin mamma.

Du kan förhandsbeställa ett signerat ex av boken redan nu.

Boken handlar om min dotter Paulina som är förbjuden av sin mamma att ha någon kontakt med sin pappa trots att vi har ett domstolsutslag på gemensam vårdnad. Paulina växte upp med oss bägge två och allt var jättebra ända fram tills jag ville skiljas. Då var alla hennes mammas tankar på att ett barn ska ha rätt till bägge föräldrarna som bortblåsta.

Vi var tillfälligt utsända av SIDA till Honduras då Paulinas mamma under två år arbetade för dem i ett jämställdhetsprojekt. Då hon alltid varit för jämställdhet och det till exempel alltid varit självklart att dela föräldraledigheten så blev jag förvånad när hon började använda Paulina för att jävlas med mig. Från början trilskades hon när jag ville att Paulina skulle få sova över hos mig och sedan blev det successivt svårare med kontakten. När hennes uppdrag tog slut och vi skulle återvända till Sverige så vägrade hon att låta Paulina återvända trots att hon lovade göra det. Sedan blev det svårare och svårare att nå fram på telefonen tills hon helt slutade svara på både mail och telefon. Det var när jag talade om att jag skulle resa till Honduras för att träffa Paulina.
När jag inte får tala om för Paulina att jag älskar henne eller ens får veta om hon lever så bestämde jag mig för att skriva en bok om historien. Paulina förtjänar att få veta sanningen en dag – oavsett vilka lögner hennes mamma lurar i henne.

onsdag 21 mars 2012

Kvällsfunderingar, hjälpmedel inom hemvården...

Skriver några korta rader innan det är sovdags. Funderingar över hjälpmedel till far. Kände att jag måste få ner lite tankar på pränt.


I morgon ska jag köra far till korttidsvården i Åmotfors för en tvåveckors vistelse.
Sitter just nu och funderar över varför de som anses bestämma har plockat bort vissa hjälpmedel för honom - i detta fallet sänglyften. Även viss hemvårdspersonal har ställt sig undrande. 
Uppenbarligen har de bedömt honom som såpass pigg att han kan göra sin morgontoalett själv - därav den indragna sänglyften till nytta för honom - samt inte minst personalen.
Men visst känns det knepigt att plocka bort hjälpmedel i hemmet för en person som om några dagar fyller 92 år.
Eller resonerar jag fel...?