Sommarlägret i Mangskog. Inlägg 3

I väntan på flera dagrapporter lägger jag in denna annonsering, enl nedan. Info finns även Jössehäringar hjälper barn.

Måndag den 15 juli klockan 18.00 anordnas en Ukrainsk kväll i samband med pågående sommarläger i Rinnens skola i Mangskog.
Då bjuder barnen på sång och musik och kanske lite lekar innan det är dags att sätta sig till bords och avsmaka mat typisk för Ukraina.

Torsdag den 18 juli samma tid är det så dags för en Belarusisk (vitrysk) kväll då givetvis med traditioner och mat från det landet.
Båda dessa kvällar är öppna tillställningar för alla som önskar delta och vi hälsar givetvis alla våra sponsorer extra varmt välkomna till dessa kvällar.

Så, kom dit och titta vet ja! Tillställningarna äger rum på Mangskog Folkets Hus - ett stenkast från Rinnens skola.

Vet att hittills har Ukraina övat jättemycket... :-)

Rinnens Skola i Mangskog

Sommarlägret i Mangskog inlägg 2

Dag 2) Tisdag 9 juli. För min del började dagen med att jag fick ta mig en tur till Charlottenberg och hämta mat och bröd på MaxiMat och Kjellmans. 

Verksamheten är helt beroende av sponsorer i form av pengar, arbetsinsats - eller som i detta fallet mat. Det behövs en hel del mat och kräver också en del logistiskt tänk. Som mest kan det vid vissa tillfällen finnas 60 c:a personer eller mer som ska mat. Blir mycket körande till olika ställen.

Efter detta ställdes kosan mot Mangskog och Rinnens skola. Där framme var planeringstänket i full gång. Viktigt är att bland annat bland deltagarna så det inte blir Ukraina- eller Vitrysslandsgrupp. Alla är lika - ingen ska vara utanför.

Därefter fraktade jag och Anders kanoterna, 3 st, ner till sjön med paddlar och en bråte med flytvästar. Paddlarna och flytvästarna låste vi in i ett förråd nere vid sjön.

Barnen då? Jo, de fortsatte att bekanta sig med varandra. Några gungade, hoppade rep, cyklade på de cyklar som föreningen JHB lyckats få låna, lattjade lite boll m.m.

Kort sagt; första egentliga lägerdagen efter den sena ankomsten 8 juli gick mest åt till att fixa praktiska ting. Och det är inte så lite. Det mesta är ju nytt för både barnen och dess ledare. 

Samt återigen - se till att barnen trivs. Alla ska med - ingen vara utanför.

Det Är Du Som Kan Göra Skillnad. Och tillsammans med flera kan vi göra ännu större skillnad - till fromma för dessa barn som verkligen lever under vad vi i Sverige kallar barnfattigdom

Börjar blogga igen. Sommarlägret i Mangskog inlägg 1

Nu får det vara dags att börja blogga igen - efter ett antal månaders bloggtorka - eller skrivkramp om det ordet låter bättre. Tänker här skriva om sommarlägret 2013 i Mangskog i Västra Värmland. Deltar där som en del i projektanställningen på Ett Öppnare Värmland (EÖV) länk. 

Lägerverksamheten, för barnens del, pågår under tre veckor med start 8 juli. Men föreningen som arrangerar, Jössehäringar Hjälper Barn (JHB) länk. Lägret riktar sig till behövande barn från Ukraina och Vitryssland. Här finns mer att läsa Jössehäringar Hjälper Barn.

Dag 1)  8 juli. Åker med bussen till Gardermoens flygplats utanför Oslo för att hämta barnen med ledare. Anders och Jonny är med och jag går på i Åmotfors vid c:a 13.30-tiden. Det strulade lite när vi skulle in med bussen på Gardermoen. Tog en tid innan vi redde ut problemet. Som så ofta rörde det sig om en informationsmiss. Men vi löste det också - problem innehåller alltid fröet till olika möjliga lösningar.

Första flyget, från Ukraina, landade 15.50. Tog över en timme innan de kom ut ur terminalen. Svårt att finna sittplatser på Gardermoen - men med god vilja löste vi det också. Barnen och ledarna, 17 personer, fick saft och hemlagade smörgåsar som vi hade med på bussen - under tiden som vi bekantade oss med varandra. Språket var en blandning av ryska, engelska och svenska. Sedan var det att vänta in planet från Vitryssland med planerad ankomst 18.50.

Planet från Vitryssland landade 18.39. Här gick det fortare genom kontrollen beroende på att de hade butt plan i Riga som ligger i det vi kallar "EU-land". Så nu blev det att försöka få in bussen vilket nu funkade bra.

Vi lämnade Gardermoen vid c:a 19.50-tiden - och nu blev det smörgås- och saftservering till samtliga, totalt 34 personer exkl oss svenskar. Det blev en gemytlig resa mot Sverige där vi ytterligare lärde känna varandra med blandning av ryska, engelska och svenska. Jag skojade lite om detta och sa att det var nog den mest internationella bussen i hela Norge - Ukrainare, Vitryssar, en emigrerad norrman (Jonny), en emigrerad Stockholmare (Anders) och så jag urvärmlinng. Samt busschaförren som var från Irak, en mycket trevlig man som bott i Sverige sedan 1997. 

Vi gjorde sedan uppehåll vid Morokulen, gränsen mellan Norge och Sverige. En alldeles speciell känsla att ståt med ena benet i Sverige och den andra i Norge! Det var rörande att se hur snabbt barnen från de olka länderna så snabbt bekantade sig med varandra över nationsgränserna - det berörde mig djupt.

Jag gick av bussen i Åmotfors där jag tidigare hade stigit på. Min första uppgift dagen därpå var att ta vägen över Charlottenberg och hämta mat och bröd hos MaxiMat och Kjellmans. Men mer om det i nästa blogginlägg.

Gick det bra att läsa detta, tycker du....? Trots min s k torka...?

Tycker själv att det trots allt funkade någorlunda.

Avslutningsvis: devisen från EÖV 

Det Är Du Som Kan Göra Skillnad. Och tillsammans med flera kan vi göra ännu större skillnad - till fromma för dessa barn som verkligen lever under vad vi i Sverige kallar barnfattigdom

Vårdnadstvisternas Sverige; gästskribent Jenny Hermansson

Min Facebookvän Jenny har skrivit följande text som statusuppdatering på sin sida. Jag frågade henne om jag fick lägga in texten på bloggen - och det fick jag. Jenny bidrar härmed som gästskribent. Tack Jenny!

Jenny kommer också att bli engagerad som medlem i Mans- & Familjejouren. Du som läser Jenny text - bli medlem Du också, om Du inte redan är det.  Texten är under strecket...

--------------------------------------------------------------------------------

Denna text är skriven på av mig, på frihand.
Orden får aldrig tystna!
Kampen får aldrig upphöra!
Får se hur många som orkar läsa igenom det jag skrivit.

Vårdnadstvisternas Sverige.

10% av alla skilsmässor och separationer går fel.
Någon av föräldrarna, ofta mamman, utvecklar en besatthet över att barnen bara ska vara med den föräldern. Detta sjuka ägandebegär och vilja att straffa den andre partern vet ofta inga gränser alls.

Nu går vi mot jul.
Ingen förälder ska behöva föreställa sig att fira en högtid utan sina barn, allra minst jul.
Ändå är detta verkligheten för många (främst pappor) idag.
Vad är det för mening att ha jul, att fira jul, om vi inte får vara med våra barn?
Barnen som är det mest älskade i våra liv, det finaste vi har.
Vad ska man göra med denna högtid?
Ska man bara strunta i alltihop?

Ständigt är tankarna på och saknaden efter våra barn där.
Överallt, följer oss varenda vaken timme och håller oss vakna om nätterna.
Att berövas våra barn är det grymmaste vi kan vara med om.
Det ofattbara, det som bara aldrig får hända, är idag verklighet för många pappor.

Och antalet barn som blir utan en förälder, halva sig själv, bara ökar och ökar.
Konskevenserna av detta möter vi i framtiden.

Myndigheterna tiger, samhället tiger, vänner vet kanske inte ens vad dom ska säga.
Försöker vi med lagens rätt så är det plötsligt moderns rätt.
Varför har den ena föräldern mer sanning i sina ord, enligt det lag och rättsystem som vi trodde att vi kunde lita på? De instanser vi trodde skulle stå bakom oss om vi en dag behövde dem. De sviker.

Papporna känner dessutom ofta skuld, kan felet vara deras ändå?
Bra pappor, som älskar sina barn över allting annat i livet, står och känner skuld.
Hur kunde det bli såhär?
Varför får jag inte ha mina barn?

Och nu kommer julen.
Och hjärtan gråter i tystnad.
Pappor gråter, barn gråter, nya partners gråter.
Hur gör man med julklappar?
Tänk om det man skickar aldrig når barnen?
Hur vet man att det gör det?

Om man bara fick höra deras röst på telefon, men hade man ringt hade man mötts av ett "H*n vill inte prata med dig".
Om människan man en gång höll om ens lyfter på luren.

För som om det inte vore nog med det man fått gå igenom, att förlora den man älskat, och kanske fortfarande älskar, så mycket.
Den man valde att bli pappa tillsammans med.
Man ville ha barnen ihop, väntade barnen ihop, man uppfostrade och älskade dem ihop.
Man investerade år, kärlek, tid och delar av sitt liv i den personen som man aldrig får tillbaka. Den människan var ens trygghet och den man såg sig leva hela sitt liv tillsammans med.
Man var ett par, man hade varandra, man levde ihop med troligen både hus och barn.
Det var hon man hade valt.

Det är en chock och en kris som är stor nog att behöva gå igenom.
Känslor man kanske inte är kapabel att känna igen för någon annan, man valde ju att satsa på just den personen. Och man skaffade dessa underbara barn tillsammans.
Och så händer det som bara inte kan hända. Förhållandet tar slut.
Att ovanpå det förlora även barnen, det borde inte kunna vara en verklighet i Sverige.

Allra minst idag, med våra medier, vår kunskap. Har vi inte kommit någonstans?
Barnen är det bästa vi har, det som betyder mer än livet självt för oss.
Det ska vi inte kunna berövas!

Tyvärr är verkligheten någon annan, jag skäms som både kvinna och svensk.
I våra grannländer har vi kommit längre. Men inte i Sverige.

Vi kan aldrig säga att vi månar om barnens bästa när vi tar ifrån mängder av barn sin ena förälder. Vi kan aldrig säga att vi månar om barns framtid när vi inte grundligt utreder ena förälderns påståenden om den andre, med ett öga fyllt av kunskap om PA - föräldraalienation. Våra barns framtid ligger hos oss.

De är beroende av att vi som förälder inte med svartsjuka och avundsjuka försöker yrka äganderätt på dom. De är beroende av att vi vuxna förstår att de ALLTID kommer behöva mamma lika mkt som pappa! Pappa lika mycket som mamma!

De är beroende av att vi skaffar oss en egen lycka utöver dem och ett liv som inte är baserat på att de bara är våra. Ett barn ska ALDRIG behöva axla en förälders psykiska mående, ett barn ska aldrig fylla tomrum eller kompensera problem som en vuxen kan bära med sig.
Ett barn är ett nytt liv som vi som föräldrar ansvarar för ska få den allra bästa starten för att sedan må bra som vuxen och leva ett bra liv på egen hand.

Hur kan vi ta orden "barnens bästa" i vår mun om vi vill främliggöra eller avlägsna nåt så viktigt som en förälder ur dess liv?
Det kan vi inte! För då har vi inte barnens bästa för våra ögon!

I Sverige lever många barnlösa pappor.
Ett liv i sorg, saknad, mörker och ett dåligtmående som för de flesta inte ens går att greppa.
De har berövats det de älskar mest av allt på jorden. Sina barn. Bra pappor berövas sina barn, barn berövas bra pappor och halva deras existens smutskastas av det enda de har kvar. Mamman.

Nya kvinnor nekas vara bonusmammor, kvinnor som försöker hålla ihop sin man med alla krafter de har. Kvinnor som inte är några centrala offer, men som är kämpar i mörkret som ofta helt glöms bort.

Sverige har många offer. Jag hoppas att du inte är en av dem, som tvingas möta julen om knappt 7 veckor utan det bästa i ditt liv.
Men för många är detta verkligheten.
Sänd dem en tanke i jul.
Sverige blöder.

Jenny Hermansson 2012-11-07

Medborgarförslag - Separationsteam, Eda Kommun

Jag har skickat in Medborgarförslag till Eda Kommun med hemställan om att kommunen ansöker att vara med i projektet Separationsteam.
Under strecket ligger Medborgarförslaget. Här en kort bakgrund.

Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra en förstudie om förutsättningarna för att i ett antal kommuner bedriva en försöksverksamhet med separationsteam som kan erbjuda föräldrar och barn stöd och hjälp i samband med separation.
Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad, den s.k. Särlevandeutredningen, pekade i sitt betänkande Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (SOU 2011:51) på behovet av tvärprofessionella insatser för att stödja både föräldrar och barn i samband med en separation. Enligt utredningen saknas det ett samordnat, tvärprofessionellt stöd till familjer som av olika anledningar
hamnar i konflikt, eller riskerar att hamna i konflikt, i frågor som rör barnets person, omsorg eller försörjning i samband med en separation. Orsakerna till föräldrakonflikten varierar. Enligt utredningen har dock ekonomiska frågor som rör barnet många gånger stor betydelse för föräldrarnas förutsättningar att samarbeta, och bristande stöd och information i dessa frågor riskerar att förstärka föräldrarnas samarbetssvårigheter. Det finns i sammanhanget risk för att barnet ses som ett förhandlingsobjekt, eller som bärare av en ekonomisk förmån. Vidare kan föräldrarna befinna sig i en socioekonomiskt utsatt situation och genomleva en eller flera parallella livskriser, vilket riskerar att förstärka föräldrarnas samarbetssvårigheter eller konflikt. Kriserna kan ha olika grunder och därför kan föräldrar i tvist behöva olika typer av stöd och ett mer omfattande stöd än det som erbjuds i dag inom ramen för samarbetssamtal.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Medborgarförslag - Separationsteam

Till

Eda Kommun                                      2012-10-29                                                 

Jag vill med denna skrivelse inkomma med förslag som kan innebära nya metoder att bistå med stöd till föräldrar vid separation och kris, vilket är extra viktigt om det finns barn inblandat. Regeringen gav 12-08-09 Socialstyrelsen i uppdrag att utreda hur ett kommunalt "separationsteam"[1] skall utformas för att bistå föräldrar vid separation och de kommer bl.a. att söka efter projektkommuner för aktivt deltagande.

Jag, och flera med mig, har kommit i kontakt med åtskilliga föräldrar under åren som upplevt att de blivit fråntvingade sitt föräldraansvar vid separation. Ofta på osakliga grunder med beskyllningar som mer liknar förtal och ärekränkning än baserat på sunt förnuft och saklighet. Detta kan aldrig vara förenat med ett barnperspektiv och stöds inte heller i studier och statistik avseende barns behov och rätt till båda föräldrarna[2]. Både Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutets studier visar att barn som har en nära och regelbunden kontakt med båda sina föräldrar, växelvis, efter en separation, mår bäst. Barn boende endast med en förälder löper dubbelt så stor risk till att utveckla psykisk ohälsa om den ena föräldern samtidigt är frånvarande. Sämst mår barn som inte har någon kontakt alls med sina föräldrar.

Således borde det ligga i sakens natur att eftersträva att barnet hela tiden går upp i skalan avseende kontakt och umgänge. Desto mer kontakt, med båda föräldrarna, desto bättre mår barnet.

Detta medför att samhället borde eftersträva att säkerställa vad som är mest gynnsamt för barnets livsvillkor och inte ta part i fråga om meningsskiljaktigheter vid tvist.

Regeringen gick redan 2010 ut med en strategi att stärka barnens rättigheter genom "Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige" (prop. 2009/10:232)[3]. Nu kommer nästa generations operativa insats för att stävja eventuella emotionella låsningar vid separation mellan föräldrar. "Separationsteam" går in och erbjuder båda parter stöd och hjälp att få ordning på sin livssituation, med utgångsläge på barnets behov av dem båda, således blir det mer fokus på det praktiska som rör vårdnad med mål att minska risken för emotionella låsningar.

Jag hemställer med detta Medborgarförslag att Eda kommun ansöker om att ingå i denna projektgrupp avseende Separationsteam och på sikt bidrar till att bli Sveriges bästa kommun för föräldrar i kris.

Bifogat med denna skrivelse:

- Regeringsuppdrag "Separationsteam"

Vänligen

Bo Sundbäck

Långgatan 52

67040 Åmotfors

---

[1] Regeringsuppdrag "Separationsteam": http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/73/24/ab8a8e0a.pdf

[2] Barns bästa vid separation: http://www.mansfamiljejour.se/dokument/MFJ_Barns_basta_efter_separation.pdf

[3] Prop. 2009/10:232: http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/87/01/e6d5b9d9.pdf

Länk till uppdrag att genomföra en förstudie om förutsättningarna för försöksverksamhet med separationsteam.

Uppdraget från regeringen till Socialstyrelsen