Positivt besök på en myndighet idag...

Idag har jag varit på Skatteverkets kontor i Arvika i ett ärende. De delar på kontorslokalerna tillsammans med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. En smidig och praktisk lösning.


Mitt ärende gick snabbt - klarades av vid kunddisken. Jag dröjde mig kvar en liten stund och tittade på några brocshyrer. Under den korta tiden kom det fram tre (3) medarbetare och undrade på ett mycket trevligt sätt om de kunde hjälpa till med något.


Vad jag vill säga är att bemötandet var jättetrevligt. Fullt i klass med en kommersiellt driven affärsrörelse.


Myndigheter, och de som arbetar där, får ofta så mycket kritik på olika sätt. Här var/är det istället tvärtom.


Sträck lite extra på Er ni som jobbar där!  Det är ni värda! Kanonbra bemötande!


Heja Västvärmland - och Arvika som fyller 100 år som stad i år.

I dag är det Nationaldagen

Jag för min del förknippar det Svenska med inslag från provinsen där jag är född och uppväxt – nämligen Värmland. Där har vi vår kultur – vår egen dialekt m.m – och detta förenar oss Värmlänningar. På samma sätt tror jag även att Stockholmare, Skåningar, Göteborgare, Norrlänningar m fl också känner för sitt.

Så här skrev Sakine Madon för några dagar sedan här på Newsmill...;

"På måndag är det dags för det sjätte nationaldagsfirandet sedan dagen blev helgdag. Identitet, kultur och Sveriges framtid är frågor som engagerar många läsare. Därför bjuder vi på Newsmill de närmsta dagarna in olika debattörer som resonerar kring svenskheten och vart nationen är på väg. Välkommen att delta!"

Sedan ett antal år tillbaka har vi gjort nationaldagen 6 juni till helgdag.

Den nuvarande regeringsformen och riksdagsordningen antogs av riksdagen första gången den 6 juni1973. Sedan 1983 är svenska flaggans dag - den 6 juni - officiellt Sveriges nationaldag och från och med 2005 även en helgdag. I propositionen ansågs att om man gör nationaldagen till en helgdag i Sverige skulle det vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den hade när den enbart var flaggans dag.

Som ett av skälen till att göra nationaldagen till en helgdag har även angivits att många invandrare förvånades över att svenskarna inte firade sin nationaldag.

Jag för min del förknippar det Svenska med inslag från provinsen där jag är född och uppväxt – nämligen Värmland. Där har vi vår kultur – vår egen dialekt m.m – och detta förenar oss Värmlänningar. På samma sätt tror jag även att Stockholmare, Skåningar, Göteborgare, Norrlänningar m fl också känner för sitt.

Som boende nära gränsen till Norge har vi i dom trakterna både förundrats och imponerats över deras ”syttende mai” firande. För oss svenskar som har bevistat detta i Oslo med alla skolors marscher in mot centrum till Karl Johans Gate och slottet har upplevt det storslagna. Norrmännen känner stolthet över sin nationaldag.

Firandet är präglat av traditioner, och norrmännens glädje över att vara självständiga. Detta har sitt ursprung från kungChristian Frederik skrev under landets grundlag den 17 maj1814 (lagen blev antagen av Riksforsamlingen på Eidsvoll dagen innan, den 16 maj), och inledde en kort period för Norge som självständig stat, före konventionen i Moss då Norge var tvungen att ingå en personalunion med Sverige (se Sverige och Norge). Grundlagen fick dock behållas och säkerställde en stor grad av inre självstyre för Norge under perioden.

Jag tror inte att vi kommer upp till norrmännens firande av sin nationaldag. Hur gärna vi än vill med lagstiftning m.m. Av det enkla skälet att vi har en annan historia än Norge.

En del har förespråkat att vi borde göra midsommarafton, eller midsommardagen, till vår nationaldag. Om så skedde sulle det troligen vara en större svensk folkfest. Ett problem i sammanhanget är att då har skolorna gått på sommarlov och kan inte vara engagerade i firandet – på samma sätt som de norska skolorna är delaktiga i sitt firande.

Intressant att notera är att den norska nationaldagen 17 maj firades i år i Göteborg av cirka 1 500 deltagare i festligheten. Detta visar hur starkt traditionen lever.

Att vara svensk för mig innebär framförallt att jag betraktar mig som Värmlänning – och en del av Sverige. Vi har även vår egen  På motsvarande sätt är det nog också för de som har flyttat till Sverige. De är bärare av sina kulturer och traditioner.

En undran; det finns ju försök att göra 9 Maj till Europadagen som firas den 9 maj till minne av Robert Schumans deklaration 1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Deklarationen låg till grund för skapandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Europeiska gemenskaperna (EG) beslutade vid sitt toppmöte i Milano 1985 att fira dagen som Europadagen. Europadagen firas även den 5 maj av Europarådet, till minne av organisationens bildande den 5 maj 1949.

Hur många av oss firar denna dag...?

I går var det Mors dag...

Mor bytte lägenhet på demensboendet i fredags. Samma byggnadskomplex (Petersborg). Det var en del flyttningsbestyr. Upsättning av nya gardiner m.m. Ett antal hundra meter från det gamla. Det nya är renoverat and tip top. Bra Eda Kommun!  Vi var ju där och hälsade på igår med blommor m.m.      

Dessförinnan så hissade jag flaggan här i Vittensten. Det stormade rätt bra över Bysjön - men det gick bra på andra försöket att få upp flaggan. För visst ska det flaggas på Mors Dag!

Sedan åkte vi till Petersborg, Klockargården i Charlottenberg. Bilden tagen i mors lägenhet.

Bilderna som jag tog med mobil blev aningen mörka. Men detta är mor på Mors Dag. 83 år.

Och detta är min far Henry, nu 91 år.

Blommor på bordet med viss utsikt genom fönstret. Det var en "köpebukett" samt egenhändigt plockar syrén samt lijekonvalj som hör våren , försommaren till. Också egenhändigt plockat.

Nu väntar vi in den "riktiga" sommaren. Fortfarande lite kyligt och blåsigt. Men värmen är på väg:-)

Idag, Den 25 maj är det den internationella dagen för försvunna barn...

Med Ann-Maris tillstånd publicerar jag delar av hennes blogginlägg, länk här 

"Alla i hela Sverige som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Ljuset visar att vi inte har glömt dem, att vi letar efter dem och att vi saknar dem. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på bloggar och i mail och ord:

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta.
En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra.

I många länder förs barn bort för olagliga adoptioner, organhandel eller sexslaveri. Vad som börjar bli allt mer vanligt är att barn förs bort av den ena föräldern i samband med vårdnadstvister. Dessa vårdnadsärenden brukar ofta vara infekterade och det förekommer också inslag av falska beskyllningar mot en förälder. Då en förälder förlorar vårdnaden ser man ingen annan lösning än att gömma sig med barnen"

Det vanligaste är att föräldern gömmer sig i hemlandet med barnen men många barn förs även till utlandet.

I 60 procent av fallen är det modern som har för bort barnen, i 40 procent är det fadern. Trenden är att antalet fall stadigt ökar, även om siffrorna varierar år från år.

Ett aktuellt fall med saknat barn i Sverige.

Florence Höijer

Kidnappad och spårlöst försvunnen sedan den november 28, 2010.
Pappa Jonas Höijer har ensam vårdnad om Florence.
Florence Höijers mamma – som nu är häktad i sin frånvaro, misstänkt för grovt egenmäktighet med barn – har under två år bara haft övervakade besök. Fyra timmar varannan söndag, det var under ett sådant övervakat besök som Florence blev kidnappad och är sedan dess spårlöst försvunnen.


Här kan ni också läsa om Facebook vännen Kent Filppu och hans berättelse om Paulina. Man blir berörd och tagen...

                             --------------------------------------------------

Info om varför den 25 maj blev en dag för försvunna barn:
National Missing Children’s Day – den 25 maj

Mellan 1979 och 1981 gav en rad med hög profilerade ärenden med saknade barn massmediala rubriker tvärs över den amerikanska kontinenten. Tre sådana fall bidragit till chock för nationens medvetande att uppmärksamma allvaret i barnets utsatthet och ändrade för alltid det gensvar från brottsbekämpande organ vid rapporter om försvunna barn.
Den 25 maj 1979 försvann Etan Patz från en gata i New York.
I nästan tre år var de nationella mediernas uppmärksamhet riktad på Atlanta, Georgia, där kropparna av pojkar och flickor upptäcktes i sjöar, kärr och dammar längs vägarna. Vid tiden när en misstänkt greps och identifierades 1981, hade 29 kroppar återfunnits.
Den 27 juli 1981, försvann 6-årige Adam Walsh från ett köpcentrum i Florida.

Tragedierna av dessa barn och andra utsatta påvisade ett fel. Det fanns ingen samordnad insats mellan federala, statliga och lokala brottsbekämpande myndigheter, inget nationellt respons system, och ingen central resurs för att hjälpa sökande familjer. När det kom till hantera saknade barn ärenden, var USA en nation av 50 stater som ofta agerade som 50 olika länder.
Den rörelse som började med försvinnandena av Etan, Adam, och 29 saknade och mördade barn i Atlanta ledde till fotografier av försvunna barn på mjölkkartonger och i slutändan en landsomfattande rörelse.

1983 proklamerades den 25 maj till  National Missing Children’s Day av president Ronald Regan.


Nu är det dags att gå vidare - se barnen! Ta stafettpinnen - fram för ett reellt barnperspektiv grundat på Barnkonventionen.

Varför svarade ingen..? Uppföljning Landstinget...

För precis två (2) veckor sedan skrev jag följande blogginlägg Telefonkö till Lanstinget i Värmland.... Jag skrev bl a så här...;
  "Har försökt komma fram på telefon till Kirurgmottagningen i Arvika i fredags 29 april, och idag 2 maj. Det verkar helt omöjligt. Mitt enkla ärende är att jag vill försöka omboka en tid 5 maj.
Efter tre alternativ att välja på i telesvaret, inget som passar in på mig, säger rösten; "eller vänta kvar kopplas du vidare". Efter en stund säger rösten igen; "för närvarande fullt i telefonkön - försök senare".
Jag gör så ett antal gånger inom stipulerad mottagningstid 8:30 - 9:30. Samma visa igen. Man får inte ens plats i telefonkön. Försökte med några genvägar via växeln - samma visa igen. Försöker med ett annat nummer, kommer då till akuten där en trevlig stämma svarar att det brukar vara svårt att komma fram på kirurgen. Du får prova i morgon. Visst, i fredags var det också; "prova till måndag".

Är det så svårt att få denna form av "icke tillgänglighet" att fungera bättre...? Vore intressant att få höra Landstingsledningen i Värmlands svar på detta. Förstår Ni den frustration man känner...? För Ni kan väl inte vara nöjda med det som jag beskriver, eller...?" 

Jag lade upp blogginägget på några Facebookvänners sidor med kopplingar till Landstinget som förtroendevalda. Skickade dessutom blogginlägget till samtliga nio (9) Landstingsråden. Vilka de är ser du på länken här. 
Fick svar från Roland Krantz, ordförande i Landstingsrevisionen, länk här,  och Gunilla Svantorp, tidigare Landstingsråd - numera riksdagsledamot (s). Svaren var på de Facebooklänkar jag la upp deras sidor.
Roland svarade så här...; "Tänk om de hade det så på BB?? Ska bli intressant o se om du får svar nånstans ifrån".
Gunilla svarade så här...; "Det är märkligt att det ska vara så omöjligt att komma tillrätta med tillgängligheten som är så viktig". Jag berättade att jag skickat inlägget till samtliga Landstingsrådens mail, och ännu inte, fått något svar. Gunilla svarade då...; "För alla råden finns ju inte på facebook, men sin mail får man allt vackert försöka svara på - tycker jag"


Nu till saken igen. De svar jag fick från Roland och Gunlla var samma dag jag skrev inlägget. Idag, två veckor efter, har jag inte fått några svar alls från Landstingråden! Hur ska man tolka det? Tydligen att samtliga nio tyckte att frågan var ointressant. Tillgänglighet via telefon är inte viktigt.  Och tänk vad rätt Roland fick.


Landstinget har en beredning som kalls Demokratiberedningen, länk här. Den arbetar med bl a följande....;

  * bevaka demokrati-, inflytande- och informationsfrågor som handlar om förtroendevaldas    förutsättningar att utöva sina uppdrag,

  * verka för att utveckla medborgardialogen och fullmäktiges arbetsformer,

Vidare, om man läser på Demokratiberedningens minnesanteckningar från 17 februari i år, står följande att läsa...;

"Gentemot medborgarna. Medborgarpanel i all ära, men dess betydelse får inte övervärderas. Också andra kontaktvägar till medborgarna måste nyttjas. Ett tidlöst problem – lika svårlöst genom alla tider – är hur yngre människor ska nås och bli intresserade av landstingsdemokratiska frågor. Kan man med de nya sociala medierna lättare nå fram till den unga generationen än genom gammelmedierna, dagstidningar och sånt?"

Det är tydligt att denna beredning vill att kommunkation ska ske. Jag vill på det bestämdaste rekommendera beredningen att lägga förslag om att mail från allmänheten SKA besvaras. Någon som tycker annorlunda...? Nej, skulle inte tro det.

Avslutningsvis, detta är dåligt Landstingsråden. Bättre kan ni. Är det så i andra Landsting/regioner också...? I så fall är det fullt förståeligt att endast 43 % röstade i omvalet till Västra Götalandsregionen igår.

Skärpning!