Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

tisdag 3 december 2013

Gästbloggare Susanne Utterberg: Sviter efter elakartad hjärntumör grund för LVU-omhändertagande!

För en tid sedan frågade jag Susanne Utterberg om hon kunde tänka sig att gästblogga i ett ärende där Mans & Familjejour varit delaktiga med ett lyckosamt resultat. Hon svarade ja på frågan. Under det C.a timslånga telefonsamtal vi hade upptäckte jag att historien var större än jag först trott. Det ledde i sin tur att jag frågade Susanne om hon även kunde berätta historien för några beslutsfattare och organisationsmänniskor - vilket hon förklarade sig villig till. I detta fallet riksdagsledamot Gunilla Svantorp samt Brottsofferjorens (BOJ) vice ordförande Monica Ekström.
Tack för din berättelse Sussane! Du är en av vardagslivets hjältar som hjälper till att göra skillnad!
Läs berättelsen nedan. I likhet med det Susanne skriver kan man knappt tro att något sådant är sant - men det är sant - vilket jag själv upptäckt under den tid jag varit engagerad i Mans & Familjejour.

---------------------------------------------------------------------------------------
Sviter efter elakartad hjärntumör grund för LVU-omhändertagande!

En flicka som fick en hjärntumör 2008 3 månader innan hon skulle fylla 9 år, med kraftig strålningsdos och cytostatikabehandling efter operation av tumören som inte gick att avlägsna till 100 % utvecklade i efterförloppet de ”senkomplikationer” som är kända hos dessa barn, men även kraftiga problem med att äta och frekventa kräkningar. Så även problem med tillväxthormonproduktionen, starr, hörselnedsättning inlärningssvårigheter, balanssvårigheter m.m….flickan är ej åldersadekvat och har missat mycket skolgång p.g.a. sjukdom och p.g.a. oförståelse för hennes inlärningsproblem i skolan.

Men då mamman efterlyste hjälp till dotterns problem med maten, då hon inte växte eller ökade i vikt (vägde vid 11 års ålder endast 23 kilo) men inte fick adekvat hjälp från sjukvården, blev mamman ”en jobbig ifrågasättande mamma”. Flickan fick en s.k. ”knapp” (PEG) på magen där man gav sondmat till en början endast näringsdryck som endast är ett tillägg till mat……även denna kräktes upp – men någon förklaring eller hjälp med detta fick dom aldrig. Vården uteblev under lång tid och kom in alldeles för sent och ingen hade någon kontroll längre på vad som var vad, och vad som var gjort och inte, inom sjukvården.

För Er som undrar vart pappan finns – så finns han, men inte i familjebilden i dagsläget men helt utan konfliktläge. Mamman har ensam vårdnad.

27 maj i år omhändertogs flickan enligt LVU med polishandräckning och placerades i ett familjehem med hemlig vistelseort och umgängesbegränsning p.g.a. en anmälan från sjukvården där man anser att mamman orsakar att ”dottern inte tillfrisknat enligt förväntningarna från sjukvården”. En sak är säker – det är bara i boken om sjukdomar där alla är lika och fungerar lika.

Socialtjänsten uppger efter omhändertagandet att ”de har ingen skyldighet till att ta fram bevis”, då mammans väninna efterfrågar fakta i ärendet. ”Det räcker med en anmälan” ”och ett sjukhus är ju en auktoritär person”…….?! Som inte heller hade några faktauppgifter att uppvisa…..

Enligt anmälan skulle en ”Nutritionsutredning och en BUP-utredning” göras, något mamman redan frågat efter. Anmälan var grundad på upp till 2 år gamla uppgifter och skriven bl.a. av en läkare som inte träffat flickan som i år fyllde 14 på över 1,5 år samt bl.a. en läkare som varken träffat barn eller förälder – bara läst journalen.

Det fanns inga således inga uppgifter eller ens kännedom om hur mycket bättre flickan hade blivit under våren 2013. Hon började äntligen känna sig friskare. Någon utredning om anhörigplacering utreddes aldrig före omhändertagandet.

Först efter 3 månader får flickan kontakt med mamman (dessföre ingen kontakt alls med någon hon kände sedan tidigare – heller ingen att prata med). Hon berättar för mamman efter första mötet om stora missförhållanden i familjehemmet både för henne och för 2 andra placerade barn. Någon nutritionsutredning skulle då inte göras enl. sjukhuset…? Mammans väninna anmäler till flickans juridiska ombud om att något är väldigt fel i familjehemmet och att flickan far illa där. Advokaten besöker flickan och gör då en orosanmälan till Socialtjänsten som kritiserar denne advokat så att hon tar tillbaka sin anmälan. Ny orosanmälan görs av mammans advokat + mammans väninna vid 2 skilda tillfällen till samma Socialtjänst som ej heller dessa gånger hörsammar att flickan mår väldigt dåligt, och till och från har självmordstankar.

Under nästan 6 månader pågår rättsliga förhandlingar med överklagningar och LVU faller i kammarrätten, men övergår då i en SoL-placering som så fint kallas ”frivilligplacering”….

I början av november tas kontakt med Ordförande för Mans- & Familjejouren i Uppsala för att i första hand få goda råd gällande ”omhändertagande av barn”…… I detta läge fanns det ingen att fråga, och ingen lyssnade på barnet eller fördes hennes talan.

Hon var helt utlämnad till sitt öde och första möten med BUP var ordnat. 1 med mamman + 1 annat med flickan sedan dagen efter med mamman, familjehemspappan, familjehemskonsulenten, soc.sekr, väninna till mamman (jag som skriver detta, och följt familjen sedan hösten 2010, dessutom Leg. Sjuksköterska) + 3 personer från BUP – dessutom så ansluter sig då även Ordförande för Mans & Familjejouren för att förstärka flickans talan och bevaka hennes rättigheter, på eget initiativ!

Han inser genast att detta barn inte har det bra och att ”något inte stämmer” efter att ha hört mamman berätta samt läst flickans egna brev och övriga handlingar i ärendet.

Under BUP-mötet som leds av BUP-chefen framkommer det att brott mot tystnadsplikten har begåtts vilket påtalas från Ordförande för Mans & Familjejouren. Vilket socialtjänsten tar illa vid sig av, med rätta – det råder stora brister gällande just tystnadsplikten som i princip ”accepteras” av de juridiska ombuden – men inte av Ordförande för Mans & familjejouren!

Äntligen någon som ser till barnets bästa och inte egen vinning!!!

Det framkommer då även hur illa flickan har farit i familjhemmet då hon vågar berätta men känner det som om hon gör det med ”livet som insats” – hon är då riktigt livrädd för det straff hon skall få under kommande kväll i familjehemmet då straff och hot tillhör vardagen där. (familjehemspappan ombeds dock lämna rummet då detta sker).

Någon förståelse för hennes ”problem” efter hjärntumören finns inte i familjehemmet.

Väninnan påtalar ytterligare oro då flickan under 6 månader inte har gått upp i vikt, inte växt och dessutom tappat sin menstruation, och frågar hur många orosanmälningar de behöver för att förstå att något är fel? Efter påtalande av flickans bästa från Ordförande för Mans & familjejouren beslutar soc.sekr. att flickan får åka med mamman hem, och lämna familjehemmet för alltid – men utlovar inte att hon får stanna hemma då beslutet inte ligger hos henne – utan hos hennes chef.

Väl hemma, så beslutas det att flickan skall få stanna hemma, börja ny skola med bättre resurser för henne. Vid återbesök vid sjukhuset så förnekar en av de anmälande läkare kännedom om anklagelserna mot mamman och hänvisar till den läkare som aldrig träffat mamman eller barnet – inför Socialtjänst, mamman, flickan och Ordförande för Mans & Familjejouren?

Ordf för Mans & familjejouren fortsätter att vara flickans starka röst och har lovat att aldrig sluta vara det, en stor trygghet för ett barn som ingen har lyssnat på tidigare....

Kostnaden för detta onödiga och ogrundade omhändertagande är ca 1 miljon kronor.
Vad det ”kostat” flickan och mamman går ej att mätas i pengar!

Dessutom nekas nu mamman (som är arbetslös) försörjningsstöd av samma Socialtjänst som försatt familjen i denna katastrofala situation och fråntar sig allt ansvar för det som har hänt.

Dessutom får nu mamman reda ut all röra som Socialtjänsten ställt till med…

Tystnadsplikten är bruten gentemot Försäkringskassa, Skatteverket, Skola, Apotek, familjehemmet m.m……..

Mans & Familjejouren via Ordföranden kommer att föra en diskussion med de från sjukvården som lämnade in orosanmälan eftersom den är gjort på felaktig grund, och om inte förändring i rutinerna görs så kommer den anmälande personalen att själva anmälas. Flera av de aktiva i Mans & Familjejouren, och väninnan till mamman, är sjukvårdsutbildade.

Nu ska mamman försörja sin dotter på luft och betala bostad med 0 :- (arbetslös sedan maj 2013) och har ej fått någon hjälp från Socialtjänsten trots upprepade rop på hjälp. Överlevt med hjälp av att släkt och vänner lånat ut pengar…

Med en del av facit i handen så trodde jag verkligen inte att samhället såg ut på detta viset och framför allt att trodde jag att ”barnens bästa” var mer än bara ett uttryck!!!

Upplever nu som om ideella föreningar, i detta fallet Mans & Familjejour, som drivs av kunskap och en önskan om att förändra och hjälpa blir en form av ”städpatrull” efter sakkunnig och s.k. välutbildad personal som totalt tappat fokus på vad som är viktigt, och sätter sin egen karriär, makten att styra och behovet att ha ”rätt” före människors liv – i detta fall små människors liv, vars enda brott är sjukdom av arten cancer……

Vet faktiskt inte vilken kamp som är den största – att överleva och kämpa mot cancer eller överleva och kämpa mot samhällets oförståelse och missförhållande p.g.a. inkompetenta människor?

Inget av detta som skett kommer att bara accepteras eller passeras utan att alla ansvariga kommer att få stå till svars!





2 kommentarer:

Susanne Utterberg sa...

Vill även tillägga att många bandinspelningar finns i detta ärende, som kan påvisa många misstag från sjukvårdens sida! Men ingen domstol har "tid" att lyssna på dessa?

Anonym sa...

Hoppas du gör en youtube film med det du har.Tror inte dumstolen är för oss. De är systemets Sveas långa arm.