Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

måndag 25 april 2011

Våra kyrkliga högtidsdagar behövs...

På Newsmill pågår en liten debatt om religionsfrihet. Någon debattör, Tobias Schelin, hävdar att vi ska skrota, hänvisa de kristna helgdagarna till historien Länk här. Han skriver bl a så här...;
"Med risk för att stöta mig med en stor del av Sveriges kristna och en del av Newsmill läsare så sticker jag ut och säger att det är dags att avskaffa de religiöst bundna helgdagarna. Man ska se religion för vad det är; en privat angelägenhet. Tiden med den gamla statskyrkan och det kristna Sverige är förbi. Allt fler väljer att lämna den svenska kyrkan och allt fler kan benämnas vara ateister samtidigt som den religiösa spridningen blir allt större. Aldrig någonsin har det varit så pass bra i tid att ta ställning för en starkare religionsfrihet och mot ett förlegat och gammalt kristet samhällsarv"

Tycker att han blandar ihop begreppen en aning. Har drar likhetstecken med religiöst utövande och att vara kristen. Kristen är man i den meningen att man är döpt och har tagit konfirmation. Däremot är religiöst utövande en starkt personlig handling. Att vara kristen innebär inte att man behöver ägna sig åt s k religiös fanatism. Det är upp till den enskilde att ta ställning till detta. De flesta människor bevistar kyrkan ett antal gånger. Det kan handla om dop, konfirmation och giftermål samt begravning. Samt att människor vid speciella högtider går till kyrkan för att minnas sina bortgångna nära och kära - t ex vid Allhelgonahelgen.

Den från staten fristående kyrkan sedan 2000 utvecklas ständigt. 2005 hade kyrkan Påskupprop för en mänskligare asylpolitik - och nu i år ett Påskupprop för en mänskligare sjukförsäkring. Se länk här, Påskuppropet.  Detta innebär Inte att kyrkan tar partipolitisk ställning - däremot tar den politisk ställning i viktiga medmänskliga frågor. Så har den även gjort tidigare.  Kyrkan gör därvidlag stora insatser, se bl a följande inlägg Sveska kyrkans diakoner räddade mitt liv.

För de som är verksamma inom kyrkan har de senare åren märkt av att Kyrkans Nödhjälp har ökat - som ett komplement till den verklighet människor möter vid t ex kontakt med kommunens Socialtjänst. Kyrkan är en viktig socialt inriktad samhällsaktör.

Att som artikel författaren Tobias Schelin skriver att vi ska "Hänvisa de kristna helgdagarna till historieböckerna" är okunnigt. Vad är det för fel med att vi firar Jul, Påsk m.m....? Det finns ett värde i att traditioner hålls vid liv. Den minoritet som inte tillhör kyrkan av olika anledningar behöver ju inte delta i högtiderna om de inte vill. Det är deras val.

Men det är även så att Svenska Kyrkan står för utmaningar när den inte längre är en staskyrka. Åtskilliga utvecklingsprojekt äger rum på olika håll i landet - inte minst inom det diakonala området. Jag är övertygad att kyrkan kommer att lyckas med detta.

Avslutningsvis; för cirka 100 år sedan var flera av prästerna inom kyrkan nästan övertygade om att de var de sista verksamma prästerna. De såg sin existens hotade inte minst av de frireligiösa samfund som växte sig allt starkare. Så blev det inte. Men flera trodde ändå fult och fast så. Nu idag ser vi att kyrkan samarbetar allt mer med andra frireligiösa samfund.

Våra kyrkliga högtidsdagar behövs även i framtiden.

söndag 24 april 2011

När Bysjön blev isfri...

Den 21 april började isen släppa greppet på Bysjön - 22 april var det klart - all is borta i alla vikar. Sedan jag skrev följande blogginlägg När Bysjön frös till is den 26 november 2010 - har sjön varit isbelagd i 4 månader och 26 dagar. Det är alltid en speciell känsla när isen försvinner - är som startskottet till den ljuva sommartid som är i annalkande.
Nu är utsikten genom Köksfönstret bedårande vackert - små lätta krusningar på vattnet - solens strålar värmer.
Bara att värmen håller i sig någorlunda - då är det snart dags att få ut några bryggdelar - så kanske det går att ta premiärdoppet någon gång i maj. 

Jag minns när Therese var liten - då bestämde hon att hon skulle bada på 1 Maj - och det gjorde hon. Men kallt var det. Men hennes envishet segrade över det kyliga vattnet.

Dan Forsberg har även sin båt liggande här nere - snart kommer han nog och vill sjösätta.
Tror att människor i alla tider har sökt sig till vatten. Tidigare var det ju även transportleder. Min far var faktiskt med och flottade timmer här på 1940-talet - ett s k "extraknäck" då den långa Metallstrejken ägde rum. Denna flottning är nu sedan länge bara ett minne blott. 

Men en tradition brukar jag försöka hålla vid liv - nämligen tvätta mattor ute på bryggan med grönsåpa. Är också en speciell känsla - samt att det doftar så gott.


Nu ska jag försöka att linka ut och plocka lite i fars stora trädgård här i Vittensten. Det finns hur mycket som helst att göra där. Du som inte bor för långt bort är välkommen hit...:-)











onsdag 13 april 2011

Nattugglans funderingar...

Känner mig lite som en nattuggla i kväll med. Snart dags och sova. Tommy Glader hämtar strax efter 7-tiden 13 april. Ska åka med honon in till Arvika för borttagning av gipset runt foten. Det ska bli sååå Gôtt! Tommy åker vidare mot Karlstad där han ska vara med på landstingsmöte.


Funderar lite just nu över planerade blogginlägg...;
- sjukvårdens brister vad gällde att upptäcka min fotskada...
- sammanfatta några artiklar av Leif GW Persson angående hans        funderingar  inför  2010-års  val, spännande..
- när isen på Bysjön släpper sitt grepp...
- en egen aktuell politisk krönika...
- tankar inför Påsken, Påskuppropet m.m...
- samt lite andra samhälls-livsfunderingar, berättelser...


Tipsa mig gärna om något mera


"Att leva är att lära - att lära är att leva" (Bo Sundbäck)





söndag 10 april 2011

Birthday 10 April, Tack! (Thank you!)

Birthday April 10 is the 100th day of the year in the Gregorian calendar (101st in leap years). The remaining 265 days of the year. It is also the most common birthday in Sweden. So even for me!
 Bo

tisdag 5 april 2011

Medicinskt färdigbehandlad...?

Min far fyllde 91 år i torsdags. En aktningsvärd ålder. Han har lidit av hjärtbekymmer sedan lite drygt två år tillbaka. Den 27 januari fick han ta ambulans in till sjukhuset i Arvika. Då hade han ramlat ett antal gånger sedan 22 januari - jag var tvungen hjälpa honom upp - men jag fick inte ringa efter ambulans. Det fortsatte - han ramlade ur sängen ett antal gånger följande nätter fram till 27 januari - och tog sig inte upp utan min hjälp. Den gamla generationen är ju lite "stönig".  Trots allt har det nog varit bra att jag tillbringat vintern hemma hos far.
Nåväl, den 27 januari fick jag hjälp via hemvårdspersonal som i sin tur kontaktade sjuksköterskan. Far var då helt ur slag och mycket glansig blick. Hon kom hit till Vittensten någon timme senare med en läkare. Det blev ambulans in till  Arvika då. Jag ringde själv efter ambulansen.
Far hade alldeles för mycket vatten i kroppen, lunginflammation och begynnande urinvägsinfektion. Jag och farbor Olle var och hälsade på 29 januari. Far hade bl a haft minnesförluster. Den 2 februari var jag där på besök igen, som jag har beskrivit i denna länk Persnliga tankar i livets tidvatten. Skrev bl a följande;


"Far kände sig inte allt för "pigg". Samtalade med sjuksköterskan- far tyckte f ö personalen var toppen - och fick till svar att far ansågs "medicinskt färdigbehandlad".
Jag skulle få prata med ansvarig läkare - men tiden tillät inte det utan Dan och jag måste åka vidare västerut.

När jag senare kom hit till Vittensten tog jag kontakt med sjukhuset. Far fick vara kvar i varje fall ett dygn till"


Den 3 februari skulle far skrivas ut. Han var långt ifrån pigg - men som den gamle agitator han varit lyckades han skälla ut doktorn (enligt egen utsago) och fick vara kvar ett dygn till.

Far kom hem via sjuktransport 4 februari. Skrev lite om det i denna länk

I efterhand visade det sig när farbror Olle kollade upp med övriga resenärer i sjuktransporten, bl a var fars yngrre broder Bror med i samma transport. Far kom inte ihåg att han var med och att de hade samtalat med varandra!

Med facit i hand borde far fått stanna ytterligare något dygn på medicin avdelningen i Arvika.
Vad innebär det egentligen att kallas "medicinskt färdigbehandlad"...?  Vore intressant om någon med kopplingar till Landstinget i Värmland kunde hjälpa till att besvara den frågan...

måndag 4 april 2011

Utsikt från köksfönstret i Vittensten...

Den 26 november 2010 skrev jag följande blogginlägg Funderingar efter att isen lagt sig... Skrev bl a så här...;
"I natten till 26 november frös Bysjön till is här vid Vittenstens strand. Vintern i år kom betydligt tidigare än ifjol. När man är uppväxt vid denna sjö är det en speciell känsla både när det blir is - och när våren kommer och sjön går öppen igen. Har uppevt så mycket här  - kräftfiske, mycket badande" 
"Trots att vintern har kommit för några veckor sedan - och Bysjön lagt sig till ro med is - längtar jag redan till våren och sommaren igen. Sol och bad - och barnaskratt"

Nu när jag blickar ut genon köksfönsteret här i Vittensten och tittar ut över den ännu isbelaga Bysjön - känns det som att nu är det riktigt på gång. Med vår och sommar. Vinden ligger just nu på ganska friskt över sjön - tjuter lite lätt i stugknutarna. Några täller och enbuskar vajar för vinden. Björkarna mera orörliga i väntan på att den grönskande lövkronan skall ta fart.  Solen lyser vackert - den speglar sig i isen.

Tittar ut genom fönstret. På andra sidan sjön ligger By-sidan. Riksväg 61 går där, och biltrafiken är i full gång. Den är "pulsådern" från Karlstad, via Västra Värmland mot Oslo, och den internationella flygplatsen Gardermoen. Du kan läsa mer om den här. Det är bara lite drygt 12 mil dit från Åmotfors.

Alldeles där fars tomt slutar ligger landsvägen, där tjälen nu till viss del börjat sitt underjordiska arbete. Parallelt med landsvägen går järnvägen, mellan Stockholm och Oslo. Endast 5-10 meter från Bysjön. Järnvägen färdigställdeles under åren 1867-1871. I samband med det sänktes Bysjön med 1.8 meter, enligt vattendom, för att göra det enklare att bygga järnvägen. Även om det är bedårande vackert nu runt Bysjön måste det ha varit ännu vackrare på den tiden med många långa vikar.


Här i denna lilla "by" ligger det nu 4 hus. Far var den förste att bygga. Han grävde grunden (med hjälp av vänner) för hand med spade och korp 1947. Huset byggdes 1948. Han byggde det också i huvudsak själv - det var så man gjorde på den tiden. Huset kallas för Björkli. Namnet är taget beroende på att då var det en vacker björkskog här. Finns fortfarande några riktigt stora björkar kvar.


Far fyllde 91 år den 31 mars. Jag har tillbringat vintern här sedan 21 oktober. Far har nu sökt plats på servicelägenhet. Det går nog inte en vinter till ute på landet. Nu är jag själv snart i startgroparna att flytta ner till samhället igen.  Vill bara få undan lite saker som är tillfälligt "magasinerade" där.
Nu skall jag gå ut och titta i trädgården här. Finns fortfarande några snö- och isfläckar kvar. Men lite planeringstänk lär det väl bli ändå - vad som behöver göras.





fredag 1 april 2011

1 April, våren är på gång...

1 April, och har hittintills inte råkat bli "lurad" på/av något 1 April-skämt! Visste ni om att det finns en Facebooksida om Aprilskämt?
Har du som läser detta råkat ut för något Aprilskämt idag...?

Men nu, med April månads ingång kommer även viss vårvärme, enligt vad jag kunnat observera på den förträffliga norska siten http://www.yr.no/. I mitt område Vittensten/Åmotfors ser det ut att hamna runt 10-gradersstrecket. Det känns bra. Snön försvinner. 
Det gamla uttrycket "det som göms i snö kommer upp i tö" blir åter aktuellt. Gäller  såväl i naturen - som med det mänskliga vi har väntat på att få göra. Städa undan - tänka framåt - tänka nytt.