Internationella Mansdagen 19 November...

Internationella mansdagen 19 november.

Idag är det internationella mansdagen, för de som inte visste det, har den varit den 19:e november sedan 1999. Den instiftades med stöd av FN.

Internationella mansdagen firas den 19 november i Trinidad och Tobago, Jamaica, Australien, Indien, Italien, USA, Nya Zeeland, Brasilien, Moldavien, Haiti, St Ketts och Nevis, Portugal, Singapore, Malta, Sydafrika, Ghana, Botswana, Angola, Zimbabwe, Kroatien, Uganda , Chile, Ungern, Irland, Peru, Kanada, Kina, Vietnam, Pakistan, Danmark, Sverige, Norge, Guyana, Nederländ
erna, Belgien, Georgien, Argentina, Mexiko, Tyskland, Österrike, Spanien, Frankrike och Storbritannien.

Under 2009 ratificerades följande huvudsakliga mål att beakta under internationella mansdagen:

• Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan vardagliga arbetarklassmän som lever anständiga och hederliga liv.
• Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.
• Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.
• Att belysa diskriminering mot män, i områden med sociala tjänster, sociala attityder och förväntningar samt juridik.
• Att förbättra relationerna mellan könen och främja jämställdhet.
• Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.

Ibland firas internationella mansdagen i samband med Internationella barndagen som inträffar dagen efter, 20 november.

Källa; Wikipedia

I år, 2012, finns följande att läsa på International Mens Day i fem punkter;

1. Att förbättra mäns medellivslängd.
2. Att hjälpa män söka hjälp (framför allt vad gäller psykisk hälsa och prevention av självmord).
3. Att förbättra pojkars utbildning.
4. Att ifrågasätta passiviteten inför våld mot män.
5. Att framhäva pappors betydelse, och manliga förebilder i allmänhet.

Här nedan finns den engelska texten i sin helhet.

1. IMPROVING MEN'S LIFE EXPECTANCY From the moment a boy is born he can expect to live a shorter life than his female counterparts in all but four countries on the planet. There is also a huge gap in life expectancy between rich and poor countries with men in Mozambique reaching an average age of 38 while in Iceland, Israel and Switzerland men live twice as long until the age of 80. There are also huge gaps in life expectancy within countries, with men born in the poorest parts of the United Kingdom, for example, dying 10 years sooner than their fellow countrymen in the wealthiest parts of the capital city. Boys are not genetically programmed to die young so our first challenge this International Men's Day is to ask countries taking part to consider how we can help all men and boys live longer, happier, healthier lives – no matter how poor they are and no matter what country they are born in.
2. HELPING MEN GET HELP Every year poor mental health drives over three quarters of a million people to commit suicide – and around two thirds of them are males. Men and boys all over the world can find it more difficult to access help for mental and emotional health problems and most prison populations include a significant number of men with mental health issues. This International Men's Day we are asking participating countries to consider how we can help more men and boys get the help and support they need and to take action on behalf of the hundreds of thousands of men who will take their own lives this year.
3. IMPROVING BOYS' EDUCATION: Poor education is linked to poor health outcomes later in life so improving boys' education will also help men and boys live longer, happier healthier lives. This International Men's Day we are asking people to explore why boys in richer countries are under performing girls and also less likely to be in education, and why tens of millions of boys in poorer countries are still not completing a primary education? How can we address truancy and poor literacy rates which leave boys prone to adult unemployment, substance abuse, obesity, depression and poverty? What action can we take to focus on boys' education in a way that closes the gap between girls and boys, addresses the gaps between rich boys and poor boys, and helps us to improve the long-term health and wellbeing of all men and boys.
4. TACKLING TOLERANCE OF VIOLENCE AGAINST MEN AND BOYS: Violence has a major impact on men's health all over the world. Every year over half a million people die from violence and 83% of them are men and boys. A similar proportion of the global burden of disease (ill-health, disability or early death) from violence is borne by boys and men. Yet while there are now a number of deserved global campaigns to tackle violence against women and girls, there are no such campaigns to help men and boys. Why are we so tolerant of violence and abuse against boys and men and why do we still tolerate a world where we send boys and young men to fight wars on behalf of the adults in power? This International Men's Day we are asking for actions we can take to help men and boys live in a less violent world and challenge our collective global tolerance of violence against men and boys.
5. PROMOTING FATHERS AND MALE ROLE MODELS: Fathers and male role models play a vital role in helping boys make a healthy, happy and positive transition from boyhood to manhood. How can we give boys a right to family life that gives them an equal opportunity to know and experience both their father and mother and ensure that their role as a future father is equal to girls' role as future mothers? Giving boys a range of positive life choices in terms of family, work and leisure can help us reduce the number of boys whose choices are limited and end up poor, illiterate, unemployed, homeless, imprisoned and isolated. This International Men's Day we are asking what actions we can take to give all boys access to a variety of male role models and ensure their country's laws and practices give them an equal right to fatherhood, with all the support they need to be the best fathers they can be.

Dagen firas ännu inte i någon större utsträckning i Sverige. Men mansfrågorna diskuteras på olika sätt.

Här är är en artikel publicerad idag som tar upp frågan Dags att ta männen på allvar. Ur artikeln inledningsvis:

Idag är det Internationella Mansdagen. Hur uppmärksammar man det? ”Lyssnar på Manowar, äter kött och sniffar bensin”? Eller kopplar ur bilens antispinn och ABS? Nej, itwitterflödet hittar man på sin höjd skojfriska förslag och på mer lågsniffande nivå menande påminnelser om att dagen sammanfaller med världstoalettdagen. Där finns också spydiga inlägg om att det minsann är mansdagen varje dag och att den är en lika bra idé som om vi skulle fira heteropride.
Ändå finns ett allvar värt att uppmärksamma bakom initiativet. Temat för årets mansdag är strävan efter längre, gladare och hälsosammare liv för män. Även om mäns medellivslängd sakta ökar är det fortfarande ett faktum att sådant som självmord, olyckor, missbruk och hjärt- kärlsjukdomar bidrar till mäns överdödlighet.
Så – hur ska vi stötta våra män? En som försöker blicka högre och längre än nivån med giftiga twitterinlägg, är The Guardians Ally Frogg som till sist tycker sig se fröet till en ny internationell mansrörelse – en som kompletterar kvinnorörelsen. ”Mansfrågor måste beaktas tillsammans med kvinnofrågor inte minst eftersom våra liv och vår välfärd är sammanflätade”, skriver Ally Frogg.

För min del har jag firat dagen i all enkelhet genom att skriva detta blogginlägg - samt jag har hälsat på min gamle far i hans servicelägenhet - som han bor i sedan 20 oktober i år.
Hur har Du uppmäksammat dagen...? 

Vårdnadstvisternas Sverige; gästskribent Jenny Hermansson

Min Facebookvän Jenny har skrivit följande text som statusuppdatering på sin sida. Jag frågade henne om jag fick lägga in texten på bloggen - och det fick jag. Jenny bidrar härmed som gästskribent. Tack Jenny!

Jenny kommer också att bli engagerad som medlem i Mans- & Familjejouren. Du som läser Jenny text - bli medlem Du också, om Du inte redan är det.  Texten är under strecket...

--------------------------------------------------------------------------------

Denna text är skriven på av mig, på frihand.
Orden får aldrig tystna!
Kampen får aldrig upphöra!
Får se hur många som orkar läsa igenom det jag skrivit.

Vårdnadstvisternas Sverige.

10% av alla skilsmässor och separationer går fel.
Någon av föräldrarna, ofta mamman, utvecklar en besatthet över att barnen bara ska vara med den föräldern. Detta sjuka ägandebegär och vilja att straffa den andre partern vet ofta inga gränser alls.

Nu går vi mot jul.
Ingen förälder ska behöva föreställa sig att fira en högtid utan sina barn, allra minst jul.
Ändå är detta verkligheten för många (främst pappor) idag.
Vad är det för mening att ha jul, att fira jul, om vi inte får vara med våra barn?
Barnen som är det mest älskade i våra liv, det finaste vi har.
Vad ska man göra med denna högtid?
Ska man bara strunta i alltihop?

Ständigt är tankarna på och saknaden efter våra barn där.
Överallt, följer oss varenda vaken timme och håller oss vakna om nätterna.
Att berövas våra barn är det grymmaste vi kan vara med om.
Det ofattbara, det som bara aldrig får hända, är idag verklighet för många pappor.

Och antalet barn som blir utan en förälder, halva sig själv, bara ökar och ökar.
Konskevenserna av detta möter vi i framtiden.

Myndigheterna tiger, samhället tiger, vänner vet kanske inte ens vad dom ska säga.
Försöker vi med lagens rätt så är det plötsligt moderns rätt.
Varför har den ena föräldern mer sanning i sina ord, enligt det lag och rättsystem som vi trodde att vi kunde lita på? De instanser vi trodde skulle stå bakom oss om vi en dag behövde dem. De sviker.

Papporna känner dessutom ofta skuld, kan felet vara deras ändå?
Bra pappor, som älskar sina barn över allting annat i livet, står och känner skuld.
Hur kunde det bli såhär?
Varför får jag inte ha mina barn?

Och nu kommer julen.
Och hjärtan gråter i tystnad.
Pappor gråter, barn gråter, nya partners gråter.
Hur gör man med julklappar?
Tänk om det man skickar aldrig når barnen?
Hur vet man att det gör det?

Om man bara fick höra deras röst på telefon, men hade man ringt hade man mötts av ett "H*n vill inte prata med dig".
Om människan man en gång höll om ens lyfter på luren.

För som om det inte vore nog med det man fått gå igenom, att förlora den man älskat, och kanske fortfarande älskar, så mycket.
Den man valde att bli pappa tillsammans med.
Man ville ha barnen ihop, väntade barnen ihop, man uppfostrade och älskade dem ihop.
Man investerade år, kärlek, tid och delar av sitt liv i den personen som man aldrig får tillbaka. Den människan var ens trygghet och den man såg sig leva hela sitt liv tillsammans med.
Man var ett par, man hade varandra, man levde ihop med troligen både hus och barn.
Det var hon man hade valt.

Det är en chock och en kris som är stor nog att behöva gå igenom.
Känslor man kanske inte är kapabel att känna igen för någon annan, man valde ju att satsa på just den personen. Och man skaffade dessa underbara barn tillsammans.
Och så händer det som bara inte kan hända. Förhållandet tar slut.
Att ovanpå det förlora även barnen, det borde inte kunna vara en verklighet i Sverige.

Allra minst idag, med våra medier, vår kunskap. Har vi inte kommit någonstans?
Barnen är det bästa vi har, det som betyder mer än livet självt för oss.
Det ska vi inte kunna berövas!

Tyvärr är verkligheten någon annan, jag skäms som både kvinna och svensk.
I våra grannländer har vi kommit längre. Men inte i Sverige.

Vi kan aldrig säga att vi månar om barnens bästa när vi tar ifrån mängder av barn sin ena förälder. Vi kan aldrig säga att vi månar om barns framtid när vi inte grundligt utreder ena förälderns påståenden om den andre, med ett öga fyllt av kunskap om PA - föräldraalienation. Våra barns framtid ligger hos oss.

De är beroende av att vi som förälder inte med svartsjuka och avundsjuka försöker yrka äganderätt på dom. De är beroende av att vi vuxna förstår att de ALLTID kommer behöva mamma lika mkt som pappa! Pappa lika mycket som mamma!

De är beroende av att vi skaffar oss en egen lycka utöver dem och ett liv som inte är baserat på att de bara är våra. Ett barn ska ALDRIG behöva axla en förälders psykiska mående, ett barn ska aldrig fylla tomrum eller kompensera problem som en vuxen kan bära med sig.
Ett barn är ett nytt liv som vi som föräldrar ansvarar för ska få den allra bästa starten för att sedan må bra som vuxen och leva ett bra liv på egen hand.

Hur kan vi ta orden "barnens bästa" i vår mun om vi vill främliggöra eller avlägsna nåt så viktigt som en förälder ur dess liv?
Det kan vi inte! För då har vi inte barnens bästa för våra ögon!

I Sverige lever många barnlösa pappor.
Ett liv i sorg, saknad, mörker och ett dåligtmående som för de flesta inte ens går att greppa.
De har berövats det de älskar mest av allt på jorden. Sina barn. Bra pappor berövas sina barn, barn berövas bra pappor och halva deras existens smutskastas av det enda de har kvar. Mamman.

Nya kvinnor nekas vara bonusmammor, kvinnor som försöker hålla ihop sin man med alla krafter de har. Kvinnor som inte är några centrala offer, men som är kämpar i mörkret som ofta helt glöms bort.

Sverige har många offer. Jag hoppas att du inte är en av dem, som tvingas möta julen om knappt 7 veckor utan det bästa i ditt liv.
Men för många är detta verkligheten.
Sänd dem en tanke i jul.
Sverige blöder.

Jenny Hermansson 2012-11-07

Medborgarförslag - Separationsteam, Eda Kommun

Jag har skickat in Medborgarförslag till Eda Kommun med hemställan om att kommunen ansöker att vara med i projektet Separationsteam.
Under strecket ligger Medborgarförslaget. Här en kort bakgrund.

Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra en förstudie om förutsättningarna för att i ett antal kommuner bedriva en försöksverksamhet med separationsteam som kan erbjuda föräldrar och barn stöd och hjälp i samband med separation.
Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad, den s.k. Särlevandeutredningen, pekade i sitt betänkande Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (SOU 2011:51) på behovet av tvärprofessionella insatser för att stödja både föräldrar och barn i samband med en separation. Enligt utredningen saknas det ett samordnat, tvärprofessionellt stöd till familjer som av olika anledningar
hamnar i konflikt, eller riskerar att hamna i konflikt, i frågor som rör barnets person, omsorg eller försörjning i samband med en separation. Orsakerna till föräldrakonflikten varierar. Enligt utredningen har dock ekonomiska frågor som rör barnet många gånger stor betydelse för föräldrarnas förutsättningar att samarbeta, och bristande stöd och information i dessa frågor riskerar att förstärka föräldrarnas samarbetssvårigheter. Det finns i sammanhanget risk för att barnet ses som ett förhandlingsobjekt, eller som bärare av en ekonomisk förmån. Vidare kan föräldrarna befinna sig i en socioekonomiskt utsatt situation och genomleva en eller flera parallella livskriser, vilket riskerar att förstärka föräldrarnas samarbetssvårigheter eller konflikt. Kriserna kan ha olika grunder och därför kan föräldrar i tvist behöva olika typer av stöd och ett mer omfattande stöd än det som erbjuds i dag inom ramen för samarbetssamtal.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Medborgarförslag - Separationsteam

Till

Eda Kommun                                      2012-10-29                                                 

Jag vill med denna skrivelse inkomma med förslag som kan innebära nya metoder att bistå med stöd till föräldrar vid separation och kris, vilket är extra viktigt om det finns barn inblandat. Regeringen gav 12-08-09 Socialstyrelsen i uppdrag att utreda hur ett kommunalt "separationsteam"[1] skall utformas för att bistå föräldrar vid separation och de kommer bl.a. att söka efter projektkommuner för aktivt deltagande.

Jag, och flera med mig, har kommit i kontakt med åtskilliga föräldrar under åren som upplevt att de blivit fråntvingade sitt föräldraansvar vid separation. Ofta på osakliga grunder med beskyllningar som mer liknar förtal och ärekränkning än baserat på sunt förnuft och saklighet. Detta kan aldrig vara förenat med ett barnperspektiv och stöds inte heller i studier och statistik avseende barns behov och rätt till båda föräldrarna[2]. Både Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutets studier visar att barn som har en nära och regelbunden kontakt med båda sina föräldrar, växelvis, efter en separation, mår bäst. Barn boende endast med en förälder löper dubbelt så stor risk till att utveckla psykisk ohälsa om den ena föräldern samtidigt är frånvarande. Sämst mår barn som inte har någon kontakt alls med sina föräldrar.

Således borde det ligga i sakens natur att eftersträva att barnet hela tiden går upp i skalan avseende kontakt och umgänge. Desto mer kontakt, med båda föräldrarna, desto bättre mår barnet.

Detta medför att samhället borde eftersträva att säkerställa vad som är mest gynnsamt för barnets livsvillkor och inte ta part i fråga om meningsskiljaktigheter vid tvist.

Regeringen gick redan 2010 ut med en strategi att stärka barnens rättigheter genom "Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige" (prop. 2009/10:232)[3]. Nu kommer nästa generations operativa insats för att stävja eventuella emotionella låsningar vid separation mellan föräldrar. "Separationsteam" går in och erbjuder båda parter stöd och hjälp att få ordning på sin livssituation, med utgångsläge på barnets behov av dem båda, således blir det mer fokus på det praktiska som rör vårdnad med mål att minska risken för emotionella låsningar.

Jag hemställer med detta Medborgarförslag att Eda kommun ansöker om att ingå i denna projektgrupp avseende Separationsteam och på sikt bidrar till att bli Sveriges bästa kommun för föräldrar i kris.

Bifogat med denna skrivelse:

- Regeringsuppdrag "Separationsteam"

Vänligen

Bo Sundbäck

Långgatan 52

67040 Åmotfors

---

[1] Regeringsuppdrag "Separationsteam": http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/73/24/ab8a8e0a.pdf

[2] Barns bästa vid separation: http://www.mansfamiljejour.se/dokument/MFJ_Barns_basta_efter_separation.pdf

[3] Prop. 2009/10:232: http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/87/01/e6d5b9d9.pdf

Länk till uppdrag att genomföra en förstudie om förutsättningarna för försöksverksamhet med separationsteam.

Uppdraget från regeringen till Socialstyrelsen

Höstdikt; att tänka på...

Dessa dikter som jag hittade på nätet handlar om hösten. Jag tillägnar dessa ord och musik, samt mina tankar, till en vän som jag samtalade med på telefon ikväll...

Efter natt kommer dag

Efter mörker kommer ljus

Efter höst kommer vår

Höstkväll
Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne
hän över skummande sjö, över susande skogars skymning.
Måsen skriar på ödsligt skär,
falken dväljes i klyftans skygd:
trött att jaga han gömt sin näbb i
vingens av skurar tyngda dun.

Solen gick ned, det mörknar alltmer över moens furor,
mörknar om bergen, där ränniln suckar i ljung och mossa.
Tvinsjukt dröjer ett gulblekt sken
över västliga kullars rand,
dagens viskande avsked tonar
sorgset i tätnande skuggor bort.

Regnets fall på hällarne sorlar av vemodssägner,
födda av molnens jordkringsvävande skumma tankar;
sjöns emot stranden brutna våg
brusar av dunkla ödens gång;
röster, skälvande hemskt av smärta,
ropa i stormen ur skogens djup.

Ensam ute i öde nejd, mot fuktig klippa
lutad, står förtrollad en vandrare, lyss och njuter.
Känner hans själ en samklang med
sången, som höjes av stjärnlös natt?
Dör hans ve som en sakta ton i
höstens väldiga sorgedikt?

(Viktor Rydberg)

Ett Råd

Och drottningen frågade sin hemliga rådgivare:
Vem är den onda kvinnan min gemål har kär?
- Han älskar alla kvinnor, som tända hans blod. -
Men vilken utav dessa skall jag bekämpa mest?
- Ditt egna svarta lynne skall du bekämpa mest. -
Men hur skall jag bekämpa mitt eget svarta lynne?
- Låt sändebudet kyssa dig, när solen går ned.

(Edith Södergran)

Tillsammans låter vi morgondagen gry...

Dagens roliga historier

Några Norgehistorier...


Norrmannen Ole gick med en tung skottkärra uppför en brant backe 
och han svor väldeliga under tiden. 
Då gick en tant förbi hon sa förmanande:
- Om du svär kommer du aldrig till himlen.
Ole:
- Jag ska inte till himlen jag ska bara uppför backen.

-----------------------------------------
Vegard till Runar:
- Min bil fick punktering igår. Jag körde över en flaska.
- Såg du den inte?
- Nej, den galningen hade den i innerfickan.

------------------------------------------


Det var en gång en svensk, en rysk och en norrman som skulle byta hjärnor.
Ryssen sa:
- Jag vill ha en norsk hjärna!
Då sa svensken:
- Varför det?
Ryssen:
- För att den är helt oanvänd!!

---------------------------------------

Efter inbrottet på det norska OS-kansliet, uttalade sig polisen i pressen:
- Det kan inte vara en svensk, som gjort inbrottet, för de tar aldrig några medaljer!!!