Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

fredag 31 december 2010

Gott Nytt År!

       Gott Nytt År!
Vill önska Er alla ett gott Nytt År.
Här blir det ett årsavslut - och inväntan på det Nya Året 2011 - i lugnets tecken i Vittensten. I den hittills något  bistra vintern. Men nu går vi mot ljusare och längre dagar.
Ska åka och hälsa på mor också på hennes demensboende på Klockargården i Charlottenberg.
Gott Nytt År till Er Alla!

onsdag 29 december 2010

Tankar - funderingar...

Hej Du läsare av min blogg!

Så här skrev jag för  knappt två månader sedan. Det var då jag startade min blogg.


"Har valt bloggnamnet Vittensten för att jag är född och uppväxt där. Kommer att blogga om lite av varje, samhällsfrågor, livet, möten med människor. Att delge tankar och funderingar"

Efter att jag startade mitt skrivande, har jag fått en enstaka anonym kritik via mail, men desto större positiv feedback från varma medmänniskor. Med uppskattande kommentarer.

För nu, nästan två dagar sedan. fick jag följande kommentar på följande inlägg på min blogg, http://vittensten.blogspot.com

"Anonym sa...
Det jag beundrar mest med dig är 
nog din skenhelighet. Alltså att du gillar att framstå som så otroligt, vad ska...man kalla det? "Sund"? Men en förfinad fasad med ett ruttet inre är
nog genetiskt här i Eda. Lägg ner din "onkel tom" roll då du snarare framstår som en parodi av dig..."

Frågan inställer sig givetvis - vad är detta...?
Man blir givetvis väldigt ledsen - jag har aldrig utgett mig från att vara någon som helst perfekt människa. Jag är nog som de flesta andra människor - en kombination med både kvaliteer och brister.
Har diskuterat detta med närstående vänner . vad kan ligga bakom?  Samtidigt som jag fått något till viss del aggressivt skrivet mail till mig i andra sammanhang.


Som en god vän sa till mig; du Bo - bry dig det inte om detta - det säger nog desto mera om avsändaren - vem det nu vara månde.


Vill med detta säga att jag uppskattar de vänner jag fått via detta medium internet - tack till Er alla - som har hört av sig i både skrift och telefonsamtal. Tack till Er!


Jag vill meddela att jag kommer även fortsättningsvis kommer att skriva utifrån det som är min bloggs inriktning.


Här i Vittensten kämpar vi på - far är inte så pigg - men jag hoppas det blir en ny vår även för min kära far. Det känns just nu bra att vara här i denna bistra vinter och få bistå med hjälp - till glädje för oss båda. Det har varit - och är - en rejäl kallperiod.


Titta gärna in på http://vittensten.blogspot.com


Vi är allas våra vänner...

måndag 27 december 2010

God Fortsättning på Julen....

God Fortsättning på Julen önskar jag Er Alla!

 Nu blir det till att ägna sig åt lite olika praktiska göromål under kvällen. Sköt om Er och var rädda om varandra. Tänk på att just Du tillsammans med Dina medmänniskor är viktiga!
Tack  för att just Du tittade in och läste på min blogg.
Välkommen åter!

Tredjedagjul...

I dag den 27 december är det Tredjedagjul som var helgdag fram till 1772 då man införde en s k helgdagsreform. Upptäckte även att fanns en grupp på Facebook som vill Återinföra de tidigare helgdagarna. Lite spännande läsning. Annars är det den första av de s k mellandagarna mellan jul och nyår. Tid för att minnas året som varit - samt att även blicka framåt. Det blir i varje fall ljusare ute nu. Just nu snöar det lite lätt här i Vittensten i Västra Värmland.

Annars har det gångna året bjudit på besvärligheter för min del. Mor som höll på att förolyckas i eldsvåda 20 januari. Bor numera på demensboendet Klockargården där hon får bra omvårdnad i eget boende. Far kämpar med sina hjärtbekymmer - han klarar inte vintern här på landet utan min hjälp - och andras fina hjälpinsatser. Ingen nämnd - ingen glömd. Samt än en gång tack till all personal på Kortidsboendet, Älvgården i Åmotfors - samt Klockargården i Charlottenberg - för hjälpen som min mor får. Ni är värdefulla!

Den plötsliga familjeseparationen i maj månad har påverkat mig oerhört mycket. Saknar Julia väldigt mycket - julen kändes tung på det viset. Men man får försöka blicka framåt.

Minns också alla de nya människor jag lärt känna under året. Nämner några vid förnamn; Salam, Erica, Ulrica, Ronny, Anders, Satu, Julia, Jane, Morgana, Anna-Karin, Inger, Helen, Ola, Anton, Tommy, Peter, Christoffer, Ann-Sofie, Lena, Pirjo, Stein, Herbert, Kåre, Jonna, Birgitta, Jenny, Arnor, Anette, Elisabeth; Cicci. Har säkert glömt några. Du eventuelle läsare kan väl själv lägga till något namn i kommentarsrutan.

Speciell tacksamhet känner jag till far Henry, Tommy Glader, Håkan Strömberg, Petruz och Maria Laritz, moster Siw och hennes man Wiking, Pelle med familj, Lennart och Irina, Lennart, min farbror Olle. Min kusin Fredrik och hans mor Lena. Samt inte minst min dotter Therese och hennes fästman (förlovade) Patrik. De har hjälpt och stöttat i svåra stunder. Tack!

En kul händelse var att min fars tremänning Herbert Sundbäck fick Eda Kommuns kulturpis för sin litterära gärning - eftersom det var min egen nominering. Gladdes med honom.

Slutar här för idag. Skall ätas lunch nu.

"Att lära är att leva - att leva är att lära"

p.s. Om någon skulle vilja vara gästskrivare här på min blogg, vore kul i så fall, är det bara att höra av sig via mail; bo.sundback@gmail.com

fredag 24 december 2010

Dikt i Julekväll....

Tyckte denna dikten passade så fint i den sena Julaftonskvällen

 

Dikt i Julkväll (Johan Ludvig Runeberg) 

 
Den bleka månen sken på mon
Af hunger tjöt i klyftan lon,
Och hundens skall ljöd långt i byn;
Men vandrarn gick vid skogens bryn,
I ödemarken låg hans tjäll.
Det var en kulen julekväll.

Han skyndade sin trötta gång
På stigen, öfveryrd och lång,
Af barn och maka väntad hem;
Han bar ett högtidsbröd åt dem,
På herregåln i byn begärdt.
De själfva länge bark förtärt.

Det börjar mörkna mer och mer,
Då han en ensam gosse ser,
Som sitter stum på drifvans rand
Och andas i sin kalla hand;
Vid kvällens än ej släckta sken
Han tycktes halft förstelnad ren.
"Hvart leder, arma barn, din stig?
Kom hem till oss att värma dig!"
Så sagdt, han tog den frusna med
Och hann omsider gårdens led
Och trädde in till stugans fest
Med brödet och sin späda gäst.

Vid muren satt hans dagars tröst
Med yngsta barnet vid sitt bröst:
"Du dröjt så länge på din färd,
Kom hit och sätt dig vid vår härd
Och du också!"—Så öm, så lugn
Hon ledde gossen närmre ugn.

Och snart vid hennes vård man fann,
Hur brasan mera lifligt brann.
Hon tycktes glömma bort sin nöd,
Hon tog så gladt sin makes bröd
Och bar det fram till aftonvard
Med litet mjölk, i bunken spard.
Från halmen, glest på golfvet bredd,
Till festens måltid, sparsamt redd,
De muntra barnen redan gått;
Vid muren kvar blef gästen blott.
Hon tog den arma med sig då
Och förde honom fram också.

Och när en tacksam bön var slut,
Hon tog sitt bröd och delte ut.
"Välsignad är den godes skänk",
Så talte gossen på sin bänk,
Och tåren i hans öga log,
När han den bjudna skifvan tog.

Hon ville dela, som hon delt;
I hennes hand var brödet helt.
Förvånad hon sitt öga fäst
På främlingen, sin späda gäst;
Hon undrar och hon ser och ser;
Han syntes ej densamma mer.
Hans öga brann som stjärnan klart,
Hans panna lyste underbart,
Från skuldran spridde sig hans dräkt
Som dimmorna för vindens fläkt
Och hastigt står en ängel där,
Så skön, som skaparns himmel är.

Ett saligare ljus gick opp,
Hvart hjärta slog af fröjd och hopp,
Det var en oförgätlig kväll
Uti det goda folkets tjäll;
Och skönare var ingen fest,
Ty ängeln blef hos dem som gäst.

       *       *       *
 
Sen mången vinter gjort sitt tåg,
Jag kom en julkväll dit och såg.
De godas hydda fanns där än
Och deras soneson i den;
Han hade börjat gråna ren
Och satt till bords vid brasans sken.

Det var så ljust, det var så gladt
Hans maka vid hans sida satt,
Och barnaskaran rask och skön;
Det var, som om de slutat bön,
Det var, som om de hade trott,
Att i en helgedom de bott.

Men högst vid bordet brann ett ljus,
Det enda i de frommas hus;
Dit ställdes mjölk och hvetebröd,
Men ingen njöt dess öfverflöd!
Jag frågte, hvems den platsen var
"Den gode ängelns", gafs till svar.

God Jul!

En riktig God Jul vill jag tillönska Er Alla!

Denna Julen blir annorlunda än alla andra Jul jag upplevt. Tänker på mor som nu sedan i oktober bor på demensboende. Vi skall åka och besöka henne senare. 
Det var den 20 januari som mor skadade sig allvarligt i en eldsvåda. Hon var c:a 4 veckor på Sjukhuset i Uppsala - 40 mil hemifrån. Därefter var hon på korttidsboende i Åmotfors fram till i oktober.
Skänker en tanke till all ni som hjälpt till och jobbat med och för mor. Tack all personal! Ni gör ett underbart arbete!
Far är inte heller särskilt pigg pga hjärtbekymmer. Har nu bott hos honom i drygt 2 månader. Han vill inte vara ensam - och inte jag heller - på så sätt kompletterar vi varandra bra. Och han behöver hjälp för att kunna bo kvar i stugan på  landet i Vittensten.
Therese och Patrik kommer hit om någon timme.  Saknar just nu Julia väldigt mycket. Hon är dock väldigt närvarande i mina tankar.
Blir heller inget kyrkvärdskap för min del denna Julen. För er som vill läsa lite mer om Högtiden kan titta här; Julen. Titta gärna in på Svenska Kyrkan och läs om Julen.

Var minus grader kallt på morgonen! Nu är solen uppe och det gnistrar så vackert om den vita snön. Bysjön ligger i vila med tjock kärnis och ett glittrande snötäcke! Nu vänder det och går mot ljusare tider - länge dagar - kortare nätter.
 Och till sist - än en gång till;

En riktig God Jul vill jag tillönska Er Alla!





fredag 17 december 2010

Bloggtankar - citat - i funderingens tecken....

Satt och tänkta blogga - men "fantasilösheten" smög sig på.  Valde att citera alla mina citat jag har på min Facebooksida. En del tål att fundera över - inte säkert man uppnår eller kan leva efter allt - men försöka duger!

Att leva är att lära - att lära är att leva"
(Bo Sundbäck)

”Så länge du är övertygad om att det du gör har en mening, kan du ta dig igenom både rädsla och utmattning och ta nästa steg.” (Arlene Blum)

"En vinnare hittar alltid en lösning - en förlorare hittar alltid en ursäkt!"

"Keep away from people who try to belittle your ambitions. Small people always do that, but they really great ones make you feel that you, too, can become great!"

"Man må slåss, må organisere seg, uansett hvor dum og alene man føler seg. Uansett hvor håpløst alt kan synes." (Åsa Linderborg, Meg eier ingen, norsk oversettelse av Mig äger ingen)


"Давайте больше людям и жизнь отблагодарит вас."
("Ge mer till människor och livet kommer att tacka dig. ")

Vänner är djupa källor till glädje för oss. Om vi ständigt tänker på våra vänner, stärker vi minnena av lyckliga stunder och platser, vi stärker medvetandet om vad vi var i våra bästa stunder, om vilka vi är nu, om vart vi är på väg. Skriv en rad till en god vän, slå en signal, far och hälsa på".

"Den som talar illa om andra i din närvaro talar illa om dig i din frånvaro".
(Arabiskt ordspråk)

"Vassa armbågar vore nog bra att ha (ibland), men ett gott samvete är den bästa huvudkudden!"

"Det gäller att ha mod att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är".

"Love your enemies because they bring out the best in you"

"If you don´t stand for something, you will fall for anything"

"Det gäller att ha mod att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är"


Varje gång du fördömer så ägna ett ögonblick åt att utvärdera varför du gör det. Försök bara komma ihåg att vi alla behöver göra misstag för att kunna växa"

Avslutningsvis som jag började;
"Att leva är att lära - att lära är att leva"

onsdag 15 december 2010

Kvällen 15 december...

Tjaaaa....en något spännande dag. Pratade med min kära moster Siw på telefon i morse. Hade också ett prat med vännen och den avgående Eda Socialnämndsordförande Tommy Glader. Alltid lika spännande. Ringde senare upp Runar Patriksson i Töcksfors för några frågeställningar jag hade på hjärtat. Runar är alltid tillmötesgående - även om han som nu hade bråttom till sjukhuset. Han håller nu på att avsluta sina formella politiska uppdrag. Men jag tror med min allra bestämdaste övertygelse att den f d Riksdagsledamoten kommer att vara aktiv i samhällsdebatten och  kyrkolivet, inte minst, framöver.

Senare var jag i väg en tur till  Arvika sjukhus för ett möte. Ett bra sådant. Åkte med tåget tillbaka till Åmotfors.

Fick skjuts upp till Vittensten av vännen Lars-Peter som bor alldeles i början på Vittenstensvägen.  Fortfarande ganska kallt ute.

Sedan var det några mindre trevliga telefonsamtal som följde - men det tar vi någon annan gång.  Far är ändå skapligt pigg - han är som jag - gillar inte den tidiga vintern - men brukar piggna till i månadsskiftet februari/mars.

Avslutade kvällen med ett mycket stimulerande och tankeväckande samtal från vännen Inger i Stockholm. Samtalen där är som en spännande resa i tiden och nuet.

Återigen en dag där ordspråket/devisen har sin fulla innebörd, samtidigt som den fysiska kylan just nu håller på att de vika,
"Att leva är att lära - att lära är att leva".

måndag 13 december 2010

Vintern den 13 December, Luciatid...

I natt var det ännu en riktig kall natt. Minus 21 grader C! Det är mer än nog - och har så varit en tid nu. Men dagen har också mitt på dagen bjudit på gnistrande vintersol  mitt i all kylan. Det värmer att se solen - till både kropp och själ. Kört in några lass med ved i källarn här i Vittensten.
Far var iväg vid 7.30-tiden till Vårdcentralen i Åmotfors för att kolla upp sitt waranmedicin värde.

Har dessutom avverkat några bra telefonsamtal med folk i Stockholm. Trevligt bemötande i samhällsfrågor. Dessutom har det blivit en del mailutbyten i väsentliga och mindre väsentliga frågor.

13 December är det också Luciafirande till glädje för både gammal och ung.Den moderna svenska luciatraditionen (se även Sveriges Lucia) har troligen ett starkare ursprung i Västsverige, i Västergötland och Värmland. Därifrån har den spritt sig över hela Sverige. Bland populära julsånger är Staffan var en stalledräng, Gläns över sjö och strand och Nu tändas tusen juleljus utan tvivel några av de mest populära.
Såg ett blogginlägg idag som gjorde mig aningen fundersam. Det var den vänsterpartistiske politikern Linda Snecker Lucia, en antfeministisk mobbningstradition som på sin blogg skrev detta. Jag undrar hur man tänker då...? Mobbning är ett starkt värdeladdat ord som har med förtyck att göra. Att någon över tid utsätts för olika typer av kränkningar.  Vad skall det bli härnäst - att Jultomten är en "maskulin" mobbningstradition...?  Näää...nån måtta för det vara!

Nu närmar sig den riktigt mörka vinternatten. Dessbättre ser det ut att bli lite mildare väder i natt - och de kommande dagarna med risk för lite snöfall enligt Den Norska Väderlekstjänsten, gränsbo som man är. Sedan i början på nästa vecka verkar det bita till igen.

Snart är det nog också dags att börja blogga i lite mera samhällsinriktade frågor - som är ett stort intresse jag har - i stort som smått. Här finns dett en stor källa av kunskap att ösa ur. Gäller bara att få nog mycket - och rätt blandning - i kunskapshinken.

Mitt ordspråk är ju; "Att leva är att lära - att lära är att leva".
Sköt om Er därute i kylan - var rädda om varandra - skänk en tanke till just de du håller kär. I Tanke - ord - handling

torsdag 9 december 2010

Hemma från Stockholm...lite funderingar...

Kom tillbaka från Stockholm med tåget på tisdag kväll 7 december vid 18-tiden. Då var det redan 21 grader kallt!
Dessförinnan hade jag på tisdag förmiddag hunnit med att vara på Julias dagis/förskola Blå Kullen några timmar. Jag blev bjuden på lunch där tillsammans med barnen.  Härligt!  Tack igen Ni fina människor och pedagoger i verksamheten där!

Under helgen medverkade jag i Riksförbundet Hem och Skolas styrelsemöte. Det är mycket "go" på gång. Föräldrarnas röst behövs i skoldebatten. För barnen genom föräldrarna. Det är då också viktigt att komma ihåg att alla föräldrar inte har möjlighet att medverka, bl a beroende på att familjen spruckit och den s k boendeföräldern bor långt bort. Barnen behöver bägge sina föräldrar - det måste alla föräldrar inse - samt även samhället måste inse det. Tänker då på alla de uppslitande vårdnadstvister som varit och förekommer. Det finns inga "vinnare" i ett sådant spel - bara förlorare.

Hade möjligheten att vara tillsammans med Julia hos moster Siw i Nacka från söndag kväll till på tisdag förmiddag - då min mosters man Wiking körde oss till Enskede och förskolan där. Det var härligt att vara tillsammans med Julia - min älskade dotter. Kändes tomt när jag lämnade dagiset och tog T-banan in till Centralen för vidare färd till Värmland och Åmotfors.

Igår eftermiddag kom far hem från Arvika Sjukhus. Han måste ta ambulansen in på söndag förmiddag. Hade för mycket vatten i kroppen. Hemma nu - men varit trött idag. Känns ändå fint att vara här och hjälpa till så gott det går. Arbetsterapeuten var här idag med en rullator åt honom.
Nu får vi hoppas att denna väldiga kyla släpper sitt grepp snart.

Intressant detta vad internettekniken innebär för oss människor. Världen blir både mindre och större. Större i den meningen att man fått möjlighet till kontakt och meningsutbyten med människor man sannolikt aldrig skulle träffa annars. Både i Sverige och världen i övrigt. Tack alla ni fina människor därute som jag har haft meningsutbyten med i skilda frågor - både i skrift och samtal och personliga möten.

Nu tar vi kvällen denna decemberdag - var rädda om varandra därute. Tänk på att just Du är värdefull - tillsammans med andra.

fredag 3 december 2010

I Stockholm...

Igår 2 december kom jag till Stockholm med tåg från Värmland. Resan gick skapligt - bara lite försenat tåg. Annars har det varit besvärligt nu.
Natt till fredag övernattade jag hos mina vänner Lennart och Irina i Gamla Stan. De bor här nu under hösten/vintern då Irina skriver en mastersuppsats i engelska vid Stockholms Universitet. Annars så är de boende i Torsby.

Jag och Lennart var på dagiset/förskolan Blå Kullen i Enskede där min dotter Julia finns. Lennart är förresten fadder - Gudfader åt Julia när hon döptes i oktober 2006 i Eda Kyrka. Det var för övrigt Eda Församling då nyanställde kyrkoherde Petrus Laritz första dop i sin nya tjänst.
 Det var jättespännande -- ett bra dagis med engagerad personal. Tack till Monica där med alla sina kolleger! Ni gör ett bra arbete!

Befinner mig nu i Solna där jag ska medverka vid Riksförbundet Hem och Skola styrelsemöte under helgen. Det har blåst en del kring förbundet i media för en tid sedan - men jag tror att man/vi kommer att ordna upp detta till det bästa. Som talesättet säger; "Vill man - så kan man". Är där i egenskap av valberedare. Har tidigare suttit med i styrelsen från 2002-2009 - och varit dess ordförande under 2005 till 2007. Har i den egenskapen lärt mig känna många människor och knutit intressanta kontakter inom skolvärlden - samt andra samhällsinriktade organisationer och företag.

Blir kvar här i Stockholmsområdet några dagar efter mötet. Ska tillbringa en del tid med Julia, min dotter, då vi bl a skall vara hemma hos min moster Siw och hennes man Wiking boende i Nacka Kommun. De är bägge två fina omtänksamma människor med värme.

Ringde till far i Vittensten under den sena eftermiddagen. Han har inte varit så pigg de senaste dagarna - kände lite samvetskval att åka upp till Stockholm. Det har ju ocksåp varit tämligen kallt där - minus 19.5 som mest. Sådant frestar också på. Men idag var han skapligt pigg. Kändes bra.

Ha en bra helg allemammans - var rädda om varandra - vi människor finns till för varandra.

lördag 27 november 2010

Lördagskrönika - inför första advent...

Idag var jag och far nere i Åmotfors och handlade. Tittade in i mitt hus som hastigast och hämtade en adventsljusstake som vi tog med upp till Vittensten.
Sedan åkte vi till Eda Kyrkogård och tände ljus på min farfar och farmors grav. Farfar gick bort i augusti1975 - då han kolliderade med en lastbil i Arvika vid korsningen upp till sjukhuset. Farmor gick bort i december 1989. Hon var begravd 22 december 1989 - dagen före när då nyfödda Therese kom hem från sjukhuset i Karlstad - 3 månader och 11 dagar gammal. Farmor var förresten den första att flytta in på det nybyggda Älvgården, servicelägenhet, i januari 1980. 

Det är ju Första Advent i morgon. Då börja det nya kyrkoåret - som på så sätt skiljer sig från kalenderåret.
Ordet advent kommer av det latinska ordet adventus vilket betyder ankomst, men har i folkmun fått betydelsen väntan.
Adventstiden var i det gamla bondesamhället en period då man skulle ta det lugnt och samla sig inför den stundande julhelgen. Alltför stökigt och bullrigt utomhusarbete var förbjudet. Istället skulle man ta sig an de lugnare sysslorna vid gården.
Det är skillnad mot idag - då denna tiden brukar vara hektisk med handlande och mycket annat. Detta blev vi varse när far och jag senare på eftermiddagen åkte till mor på Klockargården. När vi passerade Köpcenter i Charlottenberg var det alldeles fullt med bilar på parkeringen.

Vi fixade även till en adventsljusstake åt mor när vi var där. Satt och pratade en stund - mor envisas med att inte använda sina hörapparater - så man är tvungen att ta i ordentligt med rösten samt prata sakta. Därefter hemfärd i denna kyliga novembereftermiddag. Precis när vi svängde in på tomten spratt det fram ett rådjur som var inne i trädgården. När vi parkerade stod det kvar och tittade på oss - därefter fullt språng in i skogen!
Visst är livet vackert! Att se det enkla i vardagen - fånga ögonblicket!



fredag 26 november 2010

Funderingar efter att isen lagt sig...

I natten till 26 november frös Bysjön till is här vid Vittenstens strand. Vintern i år kom betydligt tidigare än ifjol. När man är uppväxt vid denna sjö är det en speciell känsla både när det blir is - och när våren kommer och sjön går öppen igen. Har uppevt så mycket här  - kräftfiske, mycket badande. Fann en bild sedan slutet på sommaren 2009 när Julia har badat.


Trots att vintern har kommit för några veckor sedan - och Bysjön lagt sig till ro med is - längtar jag redan till våren och sommaren igen. Sol och bad - och barnaskratt.

Naturens vindlingar säger oss så mycket om livet som sådant. Vintertid, när det mesta ligger i vila, för att sedan på våren blomma ut med full kraft. Visst är det fantastiskt! Så är det med oss människor också - vila är kreativt, funderande, för att senare blomma ut med full kraft. Nya ideer växer fram - nya möjligheter kan börja växa fram. Eller som vännen Lennart Svahn skriver; "Riktig framgång är att komma över rädslan för att misslyckas".
Det gäller att se detta - att fånga ögonblicket.
"Varje gång du fördömer så ägna ett ögonblick åt att utvärdera varför du gör det. Försök bara komma ihåg att vi alla behöver göra misstag för att kunna växa"

Tänkvärda ord. Naturen finner sin naturliga kraft på våren - med den värmande solen. Så också vi människor. Nu är det dags för middag:-)

tisdag 23 november 2010

Jag funderar lite äver olika händelser...

Nu går vi in i den sista novemberveckan - med mycket mörker ute. Den lilla snö som hittills kommit här i Vittensten lyser upp marken något. Och det är faktiskt Julafton om en månad och en dag!  Tänk vad tiden rusar iväg.

Igår var jag på besök på Vårdcentralen i Åmotfors. Besöket där som kändes lika bra som alltid vad gäller bemötande fick mig att lägga upp följande Facebook-grupp, "Vi Som Gillar Vårdcentralen i Åmotfors"  Jag tycker det alltid finns ett bra bemötande, och den doktor jag har Arnor Egilsson är en fantastisk fin människa. Lätt att prata med - och förstående. Gå gärna in på Facebook-gruppen och bli medlemmar samt skriv något.

Annars har det varit mycket debatt på Facebook om vådnadsfrågor m.m. Nog så viktigt - men ännu bättre vore det om folk kunne hantera dessa frågor på ett sätt så det inte blir utdragna domstolsförhandlingar. Tror att det vore bra om lagstiftningen förändrades så att de frivilliga samarbetssamtalen bleve obligatoriska - med proffesionell medling. Samt att Barnkonventionen bleve en del av den svenska lagstiftningen. Så är inte fallet idag. Barnen kommer ofta i kläm i uppslitande vårdnadstvister. Även bortrövande av barn förekommer.

Dessutom så var det även Internationella Mansdagen  i lördags 19 november. Hur många av Er läsare känner till denna...? Och när gav Ni någon närstående man en present eller blomma på denna dagen...? Nåväl, detta var nytt för mig också. Lärde mig detta av min Facebookvän Anton Andersson. Som jag tidigare har sagt - mitt eget citat/motto;
"Att leva är att lära - att lära är att leva"

Ha det så bra alla Ni därute...
Vid pennan
Bo

torsdag 18 november 2010

Pappafunderingar i dikt...

Hittade denna dikt.
Tycker den säger så mycket.
Speglar min egen känsla också.
Fathers seldom say "I love you"
Though the feeling's always there,
But somehow those three little words
Are the hardest ones to share.
And fathers say "I love you"
In ways that words can't match -
With tender bedtime stories -
Or a friendly game of catch!
You can see the words "I love you"
In a father's boyish eyes
When he runs home, all excited,
With a poorly wrapped surprise.
A father says "I love you"
With his strong helping hands -
With a smile when you're in trouble
With the way he understands.
He says "I love you" haltingly,
With awkward tenderness -
(It's hard to help a four-year-old into a party dress!)
He speaks his love unselfishly
By giving all he can
To make some secret dream come true,
Or follow through a plan.
A father's seldom-spoken love
Sounds clearly through the years -
Sometimes in peals of laughter,
Sometimes through happy tears.
Perhaps they have to speak their love
In a fashion all their own.
Because the love that fathers feel
Is too big for words alone!
~ Author Unknown ~

söndag 14 november 2010

Pappa, föräldramotioner till riksdagen...

Nu börjar det hända en del för att även pappan ska bli mera lika modern vid vårdnadstvist. På Pappamanualen kan i denna länken till höger läsa de motioner som är inlämnade nu i höstriksdagen beträffande familjefrågor. Hela den politiska parti kartan  finns med. Här följer några utdrag ur några motioner. Men titta gärna själv.

I Motion  "Pappor diskrimineras vid separationer" av Lars-Arne Staxäng (M) och Finn Bengtsson (M) kan man läsa; "I nästan alla fall rörande ensam vårdnad så tillfaller ensam vårdnad mamman, oavsett om man haft gemensam vårdnad, eller varit till stora delar lika ansvariga för barnet tidigare när man levde gemensamt. Det finns naturligtvis fall där den ene föräldern är uppenbart olämplig som vårdnadshavare, av sociala, psykiska eller andra skäl, men är i dessa sammanhang ett fåtal fall."

I en Motion, "Översyn av lagstiftning" av Yvonne Andersson (KD); "En studie av närmare 3 000 tingsrättsdomar i södra Sverige visar att i 77 procent av fallen då det dömts till enskild vårdnad i domstol så är det mamman som får vårdnaden. En anledning till att det så ofta döms till mammans fördel är att år 2006 trädde en lagändring i Föräldrabalken i kraft som gjorde att samarbetssvårigheter bedömdes som ett starkare skäl för att ge vårdnaden till enbart en part, ofta mamman.
Enligt gällande lag så ska det dömas till enskild vårdnad endast om det finns risk för att det förekommit incest, svårt missbruk, misshandel eller om föräldrarna har väldigt stora samarbetssvårigheter" 
Idag "lönar" det sig att inte samarbeta. Detta har hittills gynnat modern. I motionen skrivs vidare; 
"Idag är det så många som 160 000 barn som växer upp utan sin pappa som vårdnadshavare. Papporna får då mycket svårare att ta ut föräldraledighet och får svårare att få insyn i barnets skolgång eller sjukvård"

Motion "Barns möjlighet att folkbokföras på två adresser" Av Emma Carlsson Löfdahl (FP), skrivs om bl a följande;

"Flertalet av de föräldrar som idag separerar, och har gemensamma barn, har gemensam vårdnad. Barnen kan bara vara folkbokförda hos en förälder trots att föräldrarna har gemensam vårdnad.
Om föräldrarna kan samarbeta på ett bra sätt och har en god relation så är detta inget problem. Tyvärr så tillhör det vardagen vid en separation att föräldrarna har kommunikationssvårigheter. Om den förälder, där barnet är folkbokfört, inte vill informera den andra föräldern om vissa uppgifter kommer den andra föräldern inte att få denna information."
Det kan vara allt ifrån, BVC-kontroller, läkarbesök, förskoleplaceringar etc. För att kunna vara en närvarande och ansvarstagande förälder måste man vara säker på att få den information som gäller barnet."

Läs gärna i de olika pappa (och mamma) grupper som finns på Facebook Även pappor har rätt till sina barn





Kulturpris...

När jag i fredags öppnade Arvika Nyheter blev jag glatt överraskad! Under oktober månad hade jag skickat in för slag till Eda Kommuns Fritids- och kulturnämnd på Herberth Sundbäck för sitt författarskap. Det roliga var att jag i tidningen kände igen min förslagsmotivering. Det var ett ganska stort uppslag i Arvika nyheter med stora bilder och beskrivning av hans böcker. Ringde upp Herbert i Öjenäs och grattade! Riktigt kul!
Här nedan ligger förslaget i sin helhet:

Förslag till Eda Kommuns Kulturpris 2010.

Jag föreslår härmed att Herberth Sundbäck tilldelas rubricerade Kulturpris med följande motivering:
Herberth har sedan ett antal år tillbaka skrivit sex böcker som i stora delar skildrar bygden och dess förändring beträffande visst näringsliv, bygdeskolor, bönhus och butiksväsende i äldre dar. Herberth har vidare varit anlitad som föredragshållare med anledning av sin litterära gärning.

Böckerna är:

”Fem kilometer byväg”              (2003)
”E litta stônn på jola”                 (2004)
”Smålandsfanten”                       (2007)
”Sågverk i västra Värmland”      (2007)
”Butiker, Byskolor & Bönhus”   (2009)
”De Annorlunda”                        (2010)

Åmotfors
2010-10-16
Bo Sundbäck, förslagsställare
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
P.S.
Jag vill betona att nära släktskap med mig som förslagsställare inte föreligger. Herbert är tremänning med min far Henry Sundbäck. Herbert har inga barn.

torsdag 11 november 2010

Mobbning m.m...

Sitter just nu på sjukhusbiblioteket i Arvika Sjukhus i väntan på ett samtal senare. Ägnar min tid åt en del skrivande.
Har dessutom lagt upp ett antal artiklar om Mobbning på Facebook. Det brister fortfarande i skolornas arbete att motverka och förebygga mobbning. Skrev själv en 10 poängs uppsats om mobbning på 90-talet, "Förekomsten av mobbning i skolan" vid Karlstads Högskola (numera Universitetet) som examensarbete.. Funderar på det just nu och de olika svar man fick från eleverna när jag gjorde undersökningen

Skolan är, till skillnad mot en arbetsplats för vuxna där de kan sluta sin anställning om det blir för illa, en plats som är obligatorisk för alla elever. Detta kräver av alla verksamma inom skolvärlden extra uppmärksamhet och ansvar i att se problematiken. Den mest tragiska konsekvensen av utstötthet, mobbning, är när människan, barnet, eleven inte orkar utan tar sitt liv. Har dessvärre själv upplevt detta i min bekantskapskrets, samt som anställd kyrkovaktmästare när man hade att göra med formerna för begravningen. Jag kan garantera att då är det inget öga som är torrt.

Om någon säger sig mobbad, eller drar sig undan för sig själv, negligera inte detta utan ta det på yttersta allvar.Det behövs också mera resurser till skolan i form av flera vuxna. Behöver inte alltid betyda flera pedagoger. Klassmorfar eller klassfarfar är också viktiga som ett komplement och dagligt stöd för eleverna. Viktigt att sådana projekt får möjlighet att utvecklas ytterligare.

Vi måste också lära oss att tänka; "det är inte bara mitt barn -det är alla våras barn". Att våga bry sig fullt ut.

söndag 7 november 2010

Söndagskväll 7 november...

Visst är det konstigt ibland. I huvudet finns det massvis med tankar om olika saker att skriva om. Men det känns som vi säger på värmländska; "dä står jämt still".  Men nåväl, vi får se vad det blir denna söndagskväll, allhelgonahelg.

På fredag eftermiddag var jag och far  till  Eda Kyrka och tände ljus på kyrkogården vid min farfar och farmors grav. Farfar omkom i trafikolycka i augusti 1975 vid vägkorsningen upp till Arvika Sjukhus, och farmor dog i december 1989.
Mycket folk för övrigt  som var där och tände ljus för sina bortgångna kära. Pratade med några bekanta.

Lördag eftermiddag var vi och hälsade på mor på  Klockargården. Hon var inte fullt så pigg - verkade trött. Men vi pratade och drack kaffe.

I dag, i detta soliga fina senhöstväder med härlig sol, blev det en del utejobb gjort åt far här i Vittensten. Sista lövkrattningen, byte till vinterdäck, nere vid sjön och tog upp tre bryggdelar. Det hade börjat frysa på lite in vid land. Vid arbetet med att ta upp bryggorna tänkte jag; det var ju inte längesedan det var sommar och jag och Julia badade nästan varje dag. Saknade Julia väldigt mycket i den stunden. Pratade ju ändå med henne i telefon på morgonen.

Har också under helgen  gjort klart och skickat ett långt brev till Julias mormor i Yaroslavl i Ryssland. Staden ligger cirka 260 km norr om Moskva. Staden hade för övrigt 1000 års jubileum i  september i år.

Avslutade denna söndagskväll med att se på Martin Beck i TV4. Jag gillar dom filmerna. I natt verkar det som om det blir riktigt kallt enligt den norska väderprognosen yr.no. Om fyra månader är det dags för Vasaloppet. Det  Ni; tiden går! Efter det så börjar våren på riktigt...:-)

torsdag 4 november 2010

I vänta på samtal...

Har avverkat några samtal nu på förmiddan i telefon. Stimulerande prat, inte minst med Tommy Glader . Alltid lika kul och dryfta livet och ideer med honom. Samt med Arne Kärnborn nere i Skåne om aktuella saker. Dessutom ett litet google chat medJohhny Svensson .
Är nu på Arvika Sjukhus där jag ska samtala med en person. Sedan bär det hemåt till Åmotfors igen.

Fantastiskt härligt solsken idag!  Mern blir alldeles varm om hjärtat när man ser solen glitta och spegla sig i vattnet vid Bysjön vid stranden till Vittensten.
Senare i kväll blir det lite skrivande samt några telefonsamtal som ska avklaras.
Känner mig ganska tillfreds med livet. "Att leva är att lära - att lära är att leva".

Sköt om Er därute - whereever you are.

onsdag 3 november 2010

Några tankar på kvällen 3 november...

Har varit en dag med flera, spännande och berikande telefonsamtal. Med såväl kända som "okända" personer. En del av dessa samtalsämnen  lär jag få återkomma till med inlägg på bloggen längre fram.
Använder mitt eget citat; "Att leva är att lära - att lära är att leva". Har varit lärorik dag på flera sätt. Visst är det  fantastiskt; det Du inte visste igår Vet Du Idag! Historien bygger nuet - och tänket i nuet bygger framtiden. Den är precis vad vi gör den till.

Varit och besökt mor också på Klockargården i Charlottenberg. Tänker på min gamla mormor och morfar som gick ur tiden i slutet på 1970-talet. Bägge avled liggande på "gamla" långvården på Arvika sjukhus.Trots alla nedskärningar i offentliga sektorn så är det ändå fantastiskt mycket bättre nu, med egna boenden.

Tänker avsluta kvällen med att läsa i Kyrkans Tidning . Innehåller ofta intressanta reportage - inte minst vad gäller mänskliga rättigheter.
En ide jag har, i motvikt till de s k "utröstnings" programmen på TV, där någon ska förlora vore att ha nåt program där man istället röstade fram dagens bästa kompis eller vän. Vad tycker Du om den ideen...?
Svara gärna med en kommentar....

Var rädda om Er därute, ta vara på varandra, vi människor finns till för varandra.

tisdag 2 november 2010

Tankar inför begynnande vårdnadstvist....

Denna  dag 2 november har jag haft en del tankar om den begynnande vårdnadstvist som jag ska vara med om med start i mitten på december. Svårt att finna bra ord för sina tankar. Därför har jag lånat följande skrift från Pappamanualen  Gå gärna in på den och läs. Flera inlägg kommer nog från mig i frågan vad tiden lider...

"Så står man där, stympad, förnedrad och totalt överkörd. Att bli berövad den där speciella känslan av att vara "pappa" är tio resor värre än att få sparken. Men det vi missar är att vi ALDRIG kan blir berövad vår roll som pappa, egentligen. - Det bara känns så, just då!
Här inser många att något är fel på systemet och att de blivit orättvist behandlade. Och de har det också, men vilka alternativ finns det?
Vi skall börja med att plocka isär alla delarna till varför vi känner denna starka, instinktiva känsla. Våra vanligaste reaktioner är:
  • Frustration (Beslutsångest)
  • Ilska (Aggression)
  • Vanmakt (Handlingsförlamning)
  • Rädsla (Fruktan)
  • Sorg (Nedstämdhet)
Gemensamt med dessa är att vi upplever en storm av känslor som slår som ett basebollsslag i huvudet på oss. Våra instinkter skriker och våra tankar letar förtvivlat efter alla håll att skjuta på samtidigt, och det är med all rätt befogat - Men vad grundar det sig på egentligen? Grunden är egentligen ganska enkel - Vår rädsla för det okända! Klara bilder av hur det varit, glädje, skratt och gemenskap blandas med luddiga, flyktiga fantasier om en mörk och kall framtid, utan våra barn.
Vi står med fakta i handen, utan en aning om vad som väntar...
KAOS-PRINCIPEN
Beslut fattat på Emotionella grunder leder nästan alltid till destruktiv handling som i sin tur spär på nästa fas att försvara sitt handlande som i sin tur leder vidare till mer kaos och förstörelse.
Snöbollen börjar rulla och tar med sig mer snö som i förlängningen blir till en lavin som förtär allt i sin väg.
Hur många vårdnadstvister tror du inte bygger på denna kaos-princip?
Ena föräldern känner efter separation en frustration och vill ge utlopp för sitt "emotionella" missnöje, vilket leder till kontakt med en jurist, som uppmärksammar "alla" missförhållanden som finns med den andra parten. Det ena leder till det andra och till slut hamnar vi där vi står nu.
- Du känner dig lurad och förlorad.
Att ha känslor är fundamentet och skänker oss värdet i vårt liv. Den berikar så även förtär. Att använda dessa som grundomdöme och "huvudsak" till långsiktiga beslut som vi fattar är dock ingen pålitlig metod. Alla former av känslor konsumerar energi och samma energi kan vi använda till något konstruktivt istället. Så nu vänder vi detta till något konkret istället och du kommer att märka att din handling med tiden även kommer leda till något positivt.
BÖRJA MED ATT INSE FÖLJANDE:
  • DOM KAN ALDRIG TA BORT DIG SOM PAPPA
  • DOM KAN ALDRIG NEKA DIG UMGÄNGE
  • DOM MÅSTE TA HÄNSYN TILL BARNENS VILJA, I ALLA BESLUT
  • INGA BESLUT ÄR HUGGET I STEN
  • DEN SOM ÄR UTHÅLLIG VINNER I LÄNGDEN
Ingå ett förbund med dig själv där du lovar:
" Att samma tid som du normalt skulle ha lagt ner på dina barn, använder du istället till konstruktiv investering av ditt liv, tillvaron med dina barn och till denna process att den skall ske med det bästa för barnen!"
OCH SJÄLVKLART NÅGRA VISHETENS ORD:
Var alltid en bra pappa där du ALDRIG talar illa om modern, inför barnen när ni träffas. Barnen förebrår den som river upp såren, inte den som försöker läka.
Minns att bilden av dig som pappa för dina barn är viktigare än vårdnadstvisten och mammans syn på dig - Ni har separerat, eller?
Bli INTE en lekpappa där ni bara skall göra massa roliga saker, utan ge barnen ett "vardagsliv" med fasta rutiner och gott om mys istället, i ER hemmamiljö. Det är väl där de skall känna sig trygga och vilja bo?
- Med pappa ;-) Bygg din tillvaro efter principen att de en dag kommer att vilja flytta till dig och då måste du ha den platsen, tryggheten och förutsättningarna.
Tiden är konstant (och skiter egentligen i vad vi gör så...) låt den passera fort mellan gångerna du inte har barnen. Barnens liv står praktiskt taget stilla och du kommer att märka att barnen tar naturligt vid där ni slutade sist.
Investera tiden emellan gångerna genom att förverkliga dig och dina mål. Bearbeta dina tankar, problem och säg att belöningen är dina barns stolta blick när de träffar no 1. - DIG!
Glöm inte att småbarnperioden (0 - 4år) omfattar endast 6%, barnperioden 5 -12 år endast 12%. Är du den "bättre" föräldern" som verkar för gemenskap, samspel och familjeliv, så kommer dina barn att vilja flytta till dig och då har varken mamman eller tingsrätten något att sätta emot.
- Minns lagen...
21 kap. 1 §
"Vid verkställighet skall barnets bästa komma i främsta rummet. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad."
Även om huvudförhandling är avgjort och beslut fattat så måste de snällt och lydigt riva upp hela härligheten om situationen förändrats.
DET FINNS INGA VINNARE I EN VÅRDNADSTVIST...
... FÖR PAPPA ÄR ALLTID PAPPA OCH MAMMA ÄR ALLTID... !"

Vi får se vad som händer. Nog för idag från Vittensten. Det har precis börjat regna nu. Sitter på övre våningen och hör hur regndropparna "sprattlar" mot taket. Känns riktigt mysigt faktiskt...:-)

måndag 1 november 2010

Reflektioner 1 november...

1 november. Allhelgonadagen infaller 1 november, men alla helgons dag firas sedan mer än 50 år tillbaka på lördagen mellan 31 oktober och 6 november.
Alla helgons dag härstammar från 800-talet. Då införde den tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme en gemensam dag för alla de helgon som inte kunde få egna dagar i almanackan.

En mycket fin solig höstdag. Helt vindstilla. Knappt en krusning på Bysjön. Var ute och krattade löv samt körde bort det med skottkärran. Det blev några lass - och mera finns kvar.

Vännen Janne Berndtsson från Sala ringde. Vi pratade bort en god stund. Pratade om kommunikation, ledarskap, mänskliga egenskaper m.m. Mycket kretsade kring den organisation vi bägge har varit, och är, engagerade i. Om detta tänker jag återkomma till längre fram, ifall den nyfikne undrar..:-)

Min moster Siw från Nacka ringde under kvällen. Vi pratade mycket om Julia - Siw liksom jag tänker mycket på henne. Siw är bra på att bolla mänskliga ideer och tankar med. Hennes man Wiking var på ett s k bomöte. Det är ju så populärt numera att omvandla hyresrätter till bostadsrätter.

Det har blivit mindre skrivande än vad jag hade tänkt. Jag får ta igen det i morgon. Nu blir det lite TV-tittande innan det blir sovdags.

söndag 31 oktober 2010

Fria tankar den sista oktoberdagen

I dag på söndagsmorgonen vaknade man upp till s k "normaltid" igen. Kommer så att vara i fem månader. Då blir det till att ställa om klockan igen.
Det blev en del lövkrattande på fars stora tomt här i Vittensten. Huset kallas för Björkli för att när far byggde huset 1947-48 var det rikligt med björkar här. Finns några kvar fortfarande så det gröna gräset var täckt av nedfallna löv. Det blåste tidvis ganska friskt över Bysjön. Kom att tänka på att det finns några delar av bryggorna som ligger halvvägs ute i vattnet. Inte länge sedan jag och Julia var här och badade i somras. Hennes härliga skratt när hon kastade lera på pappa! Förresten, ni som inte vet - Julia är 4 år. Blir 5 år 29 januari 2011. Vi är snart där också!

Senare under dagen kom min dotter Therese och hennes fästman Patrik. Vi åkte upp till mors demensboende på Klockargården i Charlottenberg. När Therese satt bredvid mor på hennes säng tänkte jag att det var inte längesedan mor lekte och bar på  Therese. Nåväl, det var i alla fall 20-21 år sedan. Tänk vad tiden går fort när minnena faller på!

Sitter och funderar över några skrifter som jag måste göra. Det kan nog ta sin tid. I  tankevälden så vet jag. Men orden måste ner på skärmen också. Bl a en inlaga till TR angående den vårdnadstvist som det nu ser ut att bli om Julia. Tråkigt, men man för göra det bästa av situationen. Det är i och för sig roligt att skriva - dock inte under "det måste göras" - tänket.

Tänker också på vännen Tommy G som ställt upp bra sedan 13 september. Tack Tommy!
Avslutar nu denna sista oktoberdag med att se på Beck på TV. Jag tillhör dessa människor som inte gillar denna mörka november som vi nu har framför oss.

Känns ändå kul detta med att blogga - nybörjare som man är. Av en tillfällighet började jag och vännen Karin Davidsson blogga samtidigt - nämligen igår kväll. Som Karin skrev på Facebook; vilket sammanträffande!

Funderingar kring författarskap....

 Min fars tremänning Herbert Sundbäck har på ålderns hörst ägnat sig åt författarskap. Fann följande ur en av hans böcker utgivna på Ancestor Förlag. Han har skrivit följande böcker:
”Fem kilometer byväg”              (2003)
”E litta stônn på jola”                 (2004)
”Smålandsfanten”                       (2007)
”Sågverk i västra Värmland”      (2007)
”Butiker, Byskolor & Bönhus”   (2009)
”De Annorlunda”                        (2010)




Sundbäck, Herberth: "SÅGVERK I VÄSTRA VÄRMLAND


Kroppstadfors Ångsåg
Den tidigaste och mest kända sågen i Västvärmland var sågen vid spåret. Den kallades så, därför att ett stickspår byggdes från järnvägsspåret in till sågen i Kroppstadsfors. Sågen var belägen en kilometer söder om pappersbruket.
Det var ägaren till bruket Gustav Conrad Hansen och hans måg, den i trakten välkände brukspatronen Jörgen Blakstad, som startade driften där i början av förra seklet och som varade till år 1935. Dessa herrar anställde en norrman som hette Toyböl till driftledare för rörelsen. Det berättas att han - i motsats till sin arbetsgivare brukspatronen - hade hårda nypor och var en driven förhandlare i löneförhandlingar. Följande hörde jag berättas om detta:
Arbetarna på sågen hade gått samman i en fackförening och kraven hade lagts fram. Norrmannen var stenhård och avvisade kraven. Vid den sista förhandlingen förklarade fackbasen att om inte kraven uppfylldes skulle strejk utbryta nästa vecka. Driftledaren höll masken; "Då får strejken börja, vi går aldrig med på kraven". Då begärde disponent Hansen som deltog i mötet ordet.
"Nej, nej strejk får det inte bli tal om, det går inte an för jag har redan sålt planken och fått förskott!"


Lite skämtsamt i och för sig. Men visst har det hänt en del under tidens gång...?

lördag 30 oktober 2010

Startat blogg

Har just nu startat denna blogg. Valde namnet Vittensten för att jag är född där vid den sommarfagra Bysjön i Eda kommun, Värmland. Är Värmlänning av födsel och ohejdad vana!
Kommer att blogga om lite av varje. Har länge tänk mig att börja blogga. Så nu...nu fick det bli av efter att jag läste Sladjana Petrovs blogg för en liten stund sedan, lördagen 30 oktober 2010 klockan 20.25! I natt gäller att ställa om klockan till "normaltid" igen.
Intresserad av samhällsfrågor i stort som smått. Är pappa till två döttrar, Therese och Julia. Har varit, och är, sedan länge politiskt engagerad. Suttit i landstingsfullmäktige Värmlands Län, Eda kommunfullmäktige,  Eda församlings kyrkofullmäktige m.m. Dryftar gärna politiska spörsmål, historiska som samhällsaktuella och framtidsinriktade. Samt inte minst livsfrågor; det är "vår stund på jorden". Både i nuet och i framtiden.