Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

tisdag 3 december 2013

Gästbloggare Susanne Utterberg: Sviter efter elakartad hjärntumör grund för LVU-omhändertagande!

För en tid sedan frågade jag Susanne Utterberg om hon kunde tänka sig att gästblogga i ett ärende där Mans & Familjejour varit delaktiga med ett lyckosamt resultat. Hon svarade ja på frågan. Under det C.a timslånga telefonsamtal vi hade upptäckte jag att historien var större än jag först trott. Det ledde i sin tur att jag frågade Susanne om hon även kunde berätta historien för några beslutsfattare och organisationsmänniskor - vilket hon förklarade sig villig till. I detta fallet riksdagsledamot Gunilla Svantorp samt Brottsofferjorens (BOJ) vice ordförande Monica Ekström.
Tack för din berättelse Sussane! Du är en av vardagslivets hjältar som hjälper till att göra skillnad!
Läs berättelsen nedan. I likhet med det Susanne skriver kan man knappt tro att något sådant är sant - men det är sant - vilket jag själv upptäckt under den tid jag varit engagerad i Mans & Familjejour.

---------------------------------------------------------------------------------------
Sviter efter elakartad hjärntumör grund för LVU-omhändertagande!

En flicka som fick en hjärntumör 2008 3 månader innan hon skulle fylla 9 år, med kraftig strålningsdos och cytostatikabehandling efter operation av tumören som inte gick att avlägsna till 100 % utvecklade i efterförloppet de ”senkomplikationer” som är kända hos dessa barn, men även kraftiga problem med att äta och frekventa kräkningar. Så även problem med tillväxthormonproduktionen, starr, hörselnedsättning inlärningssvårigheter, balanssvårigheter m.m….flickan är ej åldersadekvat och har missat mycket skolgång p.g.a. sjukdom och p.g.a. oförståelse för hennes inlärningsproblem i skolan.

Men då mamman efterlyste hjälp till dotterns problem med maten, då hon inte växte eller ökade i vikt (vägde vid 11 års ålder endast 23 kilo) men inte fick adekvat hjälp från sjukvården, blev mamman ”en jobbig ifrågasättande mamma”. Flickan fick en s.k. ”knapp” (PEG) på magen där man gav sondmat till en början endast näringsdryck som endast är ett tillägg till mat……även denna kräktes upp – men någon förklaring eller hjälp med detta fick dom aldrig. Vården uteblev under lång tid och kom in alldeles för sent och ingen hade någon kontroll längre på vad som var vad, och vad som var gjort och inte, inom sjukvården.

För Er som undrar vart pappan finns – så finns han, men inte i familjebilden i dagsläget men helt utan konfliktläge. Mamman har ensam vårdnad.

27 maj i år omhändertogs flickan enligt LVU med polishandräckning och placerades i ett familjehem med hemlig vistelseort och umgängesbegränsning p.g.a. en anmälan från sjukvården där man anser att mamman orsakar att ”dottern inte tillfrisknat enligt förväntningarna från sjukvården”. En sak är säker – det är bara i boken om sjukdomar där alla är lika och fungerar lika.

Socialtjänsten uppger efter omhändertagandet att ”de har ingen skyldighet till att ta fram bevis”, då mammans väninna efterfrågar fakta i ärendet. ”Det räcker med en anmälan” ”och ett sjukhus är ju en auktoritär person”…….?! Som inte heller hade några faktauppgifter att uppvisa…..

Enligt anmälan skulle en ”Nutritionsutredning och en BUP-utredning” göras, något mamman redan frågat efter. Anmälan var grundad på upp till 2 år gamla uppgifter och skriven bl.a. av en läkare som inte träffat flickan som i år fyllde 14 på över 1,5 år samt bl.a. en läkare som varken träffat barn eller förälder – bara läst journalen.

Det fanns inga således inga uppgifter eller ens kännedom om hur mycket bättre flickan hade blivit under våren 2013. Hon började äntligen känna sig friskare. Någon utredning om anhörigplacering utreddes aldrig före omhändertagandet.

Först efter 3 månader får flickan kontakt med mamman (dessföre ingen kontakt alls med någon hon kände sedan tidigare – heller ingen att prata med). Hon berättar för mamman efter första mötet om stora missförhållanden i familjehemmet både för henne och för 2 andra placerade barn. Någon nutritionsutredning skulle då inte göras enl. sjukhuset…? Mammans väninna anmäler till flickans juridiska ombud om att något är väldigt fel i familjehemmet och att flickan far illa där. Advokaten besöker flickan och gör då en orosanmälan till Socialtjänsten som kritiserar denne advokat så att hon tar tillbaka sin anmälan. Ny orosanmälan görs av mammans advokat + mammans väninna vid 2 skilda tillfällen till samma Socialtjänst som ej heller dessa gånger hörsammar att flickan mår väldigt dåligt, och till och från har självmordstankar.

Under nästan 6 månader pågår rättsliga förhandlingar med överklagningar och LVU faller i kammarrätten, men övergår då i en SoL-placering som så fint kallas ”frivilligplacering”….

I början av november tas kontakt med Ordförande för Mans- & Familjejouren i Uppsala för att i första hand få goda råd gällande ”omhändertagande av barn”…… I detta läge fanns det ingen att fråga, och ingen lyssnade på barnet eller fördes hennes talan.

Hon var helt utlämnad till sitt öde och första möten med BUP var ordnat. 1 med mamman + 1 annat med flickan sedan dagen efter med mamman, familjehemspappan, familjehemskonsulenten, soc.sekr, väninna till mamman (jag som skriver detta, och följt familjen sedan hösten 2010, dessutom Leg. Sjuksköterska) + 3 personer från BUP – dessutom så ansluter sig då även Ordförande för Mans & Familjejouren för att förstärka flickans talan och bevaka hennes rättigheter, på eget initiativ!

Han inser genast att detta barn inte har det bra och att ”något inte stämmer” efter att ha hört mamman berätta samt läst flickans egna brev och övriga handlingar i ärendet.

Under BUP-mötet som leds av BUP-chefen framkommer det att brott mot tystnadsplikten har begåtts vilket påtalas från Ordförande för Mans & Familjejouren. Vilket socialtjänsten tar illa vid sig av, med rätta – det råder stora brister gällande just tystnadsplikten som i princip ”accepteras” av de juridiska ombuden – men inte av Ordförande för Mans & familjejouren!

Äntligen någon som ser till barnets bästa och inte egen vinning!!!

Det framkommer då även hur illa flickan har farit i familjhemmet då hon vågar berätta men känner det som om hon gör det med ”livet som insats” – hon är då riktigt livrädd för det straff hon skall få under kommande kväll i familjehemmet då straff och hot tillhör vardagen där. (familjehemspappan ombeds dock lämna rummet då detta sker).

Någon förståelse för hennes ”problem” efter hjärntumören finns inte i familjehemmet.

Väninnan påtalar ytterligare oro då flickan under 6 månader inte har gått upp i vikt, inte växt och dessutom tappat sin menstruation, och frågar hur många orosanmälningar de behöver för att förstå att något är fel? Efter påtalande av flickans bästa från Ordförande för Mans & familjejouren beslutar soc.sekr. att flickan får åka med mamman hem, och lämna familjehemmet för alltid – men utlovar inte att hon får stanna hemma då beslutet inte ligger hos henne – utan hos hennes chef.

Väl hemma, så beslutas det att flickan skall få stanna hemma, börja ny skola med bättre resurser för henne. Vid återbesök vid sjukhuset så förnekar en av de anmälande läkare kännedom om anklagelserna mot mamman och hänvisar till den läkare som aldrig träffat mamman eller barnet – inför Socialtjänst, mamman, flickan och Ordförande för Mans & Familjejouren?

Ordf för Mans & familjejouren fortsätter att vara flickans starka röst och har lovat att aldrig sluta vara det, en stor trygghet för ett barn som ingen har lyssnat på tidigare....

Kostnaden för detta onödiga och ogrundade omhändertagande är ca 1 miljon kronor.
Vad det ”kostat” flickan och mamman går ej att mätas i pengar!

Dessutom nekas nu mamman (som är arbetslös) försörjningsstöd av samma Socialtjänst som försatt familjen i denna katastrofala situation och fråntar sig allt ansvar för det som har hänt.

Dessutom får nu mamman reda ut all röra som Socialtjänsten ställt till med…

Tystnadsplikten är bruten gentemot Försäkringskassa, Skatteverket, Skola, Apotek, familjehemmet m.m……..

Mans & Familjejouren via Ordföranden kommer att föra en diskussion med de från sjukvården som lämnade in orosanmälan eftersom den är gjort på felaktig grund, och om inte förändring i rutinerna görs så kommer den anmälande personalen att själva anmälas. Flera av de aktiva i Mans & Familjejouren, och väninnan till mamman, är sjukvårdsutbildade.

Nu ska mamman försörja sin dotter på luft och betala bostad med 0 :- (arbetslös sedan maj 2013) och har ej fått någon hjälp från Socialtjänsten trots upprepade rop på hjälp. Överlevt med hjälp av att släkt och vänner lånat ut pengar…

Med en del av facit i handen så trodde jag verkligen inte att samhället såg ut på detta viset och framför allt att trodde jag att ”barnens bästa” var mer än bara ett uttryck!!!

Upplever nu som om ideella föreningar, i detta fallet Mans & Familjejour, som drivs av kunskap och en önskan om att förändra och hjälpa blir en form av ”städpatrull” efter sakkunnig och s.k. välutbildad personal som totalt tappat fokus på vad som är viktigt, och sätter sin egen karriär, makten att styra och behovet att ha ”rätt” före människors liv – i detta fall små människors liv, vars enda brott är sjukdom av arten cancer……

Vet faktiskt inte vilken kamp som är den största – att överleva och kämpa mot cancer eller överleva och kämpa mot samhällets oförståelse och missförhållande p.g.a. inkompetenta människor?

Inget av detta som skett kommer att bara accepteras eller passeras utan att alla ansvariga kommer att få stå till svars!





tisdag 19 november 2013

Internationella Mansdagen 19 November...

Internationella mansdagen 19 november.


Idag är det internationella mansdagen, för de som inte visste det, har den varit den 19:e november sedan 1999. Den instiftades med stöd av FN.

Internationella mansdagen firas den 19 november i Trinidad och Tobago, Jamaica, Australien, Indien, Italien, USA, Nya Zeeland, Brasilien, Moldavien, Haiti, St Ketts och Nevis, Portugal, Singapore, Malta, Sydafrika, Ghana, Botswana, Angola, Zimbabwe, Kroatien, Uganda , Chile, Ungern, Irland, Peru, Kanada, Kina, Vietnam, Pakistan, Danmark, Sverige, Norge, Guyana, Nederländ
erna, Belgien, Georgien, Argentina, Mexiko, Tyskland, Österrike, Spanien, Frankrike och Storbritannien.

Under 2009 ratificerades följande huvudsakliga mål att beakta under internationella mansdagen:
  • Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan vardagliga arbetarklassmän som lever anständiga och hederliga liv.
  • Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.
  • Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.
  • Att belysa diskriminering mot män, i områden med sociala tjänster, sociala attityder och förväntningar samt juridik.
  • Att förbättra relationerna mellan könen och främja jämställdhet.
  • Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.
Ibland firas internationella mansdagen i samband med Internationella barndagen som inträffar dagen efter, 20 november.

Källa; Wikipedia

I år, 2013, finns följande att läsa på International Mens Day i fem punkter;
  1. Att förbättra mäns medellivslängd.
  2. Att hjälpa män söka hjälp (framför allt vad gäller psykisk hälsa och prevention av självmord).
  3. Att förbättra pojkars utbildning.
  4. Att ifrågasätta passiviteten inför våld mot män.
  5. Att framhäva pappors betydelse, och manliga förebilder i allmänhet.
Här nedan finns den engelska texten i sin helhet.
  1. IMPROVING MEN'S LIFE EXPECTANCY From the moment a boy is born he can expect to live a shorter life than his female counterparts in all but four countries on the planet. There is also a huge gap in life expectancy between rich and poor countries with men in Mozambique reaching an average age of 38 while in Iceland, Israel and Switzerland men live twice as long until the age of 80. There are also huge gaps in life expectancy within countries, with men born in the poorest parts of the United Kingdom, for example, dying 10 years sooner than their fellow countrymen in the wealthiest parts of the capital city. Boys are not genetically programmed to die young so our first challenge this International Men's Day is to ask countries taking part to consider how we can help all men and boys live longer, happier, healthier lives – no matter how poor they are and no matter what country they are born in.
  2. HELPING MEN GET HELP Every year poor mental health drives over three quarters of a million people to commit suicide – and around two thirds of them are males. Men and boys all over the world can find it more difficult to access help for mental and emotional health problems and most prison populations include a significant number of men with mental health issues. This International Men's Day we are asking participating countries to consider how we can help more men and boys get the help and support they need and to take action on behalf of the hundreds of thousands of men who will take their own lives this year.
  3. IMPROVING BOYS' EDUCATION: Poor education is linked to poor health outcomes later in life so improving boys' education will also help men and boys live longer, happier healthier lives. This International Men's Day we are asking people to explore why boys in richer countries are under performing girls and also less likely to be in education, and why tens of millions of boys in poorer countries are still not completing a primary education? How can we address truancy and poor literacy rates which leave boys prone to adult unemployment, substance abuse, obesity, depression and poverty? What action can we take to focus on boys' education in a way that closes the gap between girls and boys, addresses the gaps between rich boys and poor boys, and helps us to improve the long-term health and wellbeing of all men and boys.
  4. TACKLING TOLERANCE OF VIOLENCE AGAINST MEN AND BOYS: Violence has a major impact on men's health all over the world. Every year over half a million people die from violence and 83% of them are men and boys. A similar proportion of the global burden of disease (ill-health, disability or early death) from violence is borne by boys and men. Yet while there are now a number of deserved global campaigns to tackle violence against women and girls, there are no such campaigns to help men and boys. Why are we so tolerant of violence and abuse against boys and men and why do we still tolerate a world where we send boys and young men to fight wars on behalf of the adults in power? This International Men's Day we are asking for actions we can take to help men and boys live in a less violent world and challenge our collective global tolerance of violence against men and boys.
  5. PROMOTING FATHERS AND MALE ROLE MODELS: Fathers and male role models play a vital role in helping boys make a healthy, happy and positive transition from boyhood to manhood. How can we give boys a right to family life that gives them an equal opportunity to know and experience both their father and mother and ensure that their role as a future father is equal to girls' role as future mothers? Giving boys a range of positive life choices in terms of family, work and leisure can help us reduce the number of boys whose choices are limited and end up poor, illiterate, unemployed, homeless, imprisoned and isolated. This International Men's Day we are asking what actions we can take to give all boys access to a variety of male role models and ensure their country's laws and practices give them an equal right to fatherhood, with all the support they need to be the best fathers they can be.
Dagen firas ännu inte i någon större utsträckning i Sverige. Men mansfrågorna diskuteras på olika sätt.
Här är är en artikel publicerad idag (för ett år sedan) som tar upp frågan Dags att ta männen på allvar. Ur artikeln inledningsvis:
Idag är det Internationella Mansdagen. Hur uppmärksammar man det? ”Lyssnar på Manowar, äter kött och sniffar bensin”? Eller kopplar ur bilens antispinn och ABS? Nej, itwitterflödet hittar man på sin höjd skojfriska förslag och på mer lågsniffande nivå menande påminnelser om att dagen sammanfaller med världstoalettdagen. Där finns också spydiga inlägg om att det minsann är mansdagen varje dag och att den är en lika bra idé som om vi skulle fira heteropride.
Ändå finns ett allvar värt att uppmärksamma bakom initiativet. Temat för årets mansdag är strävan efter längre, gladare och hälsosammare liv för män. Även om mäns medellivslängd sakta ökar är det fortfarande ett faktum att sådant som självmord, olyckor, missbruk och hjärt- kärlsjukdomar bidrar till mäns överdödlighet.
Så – hur ska vi stötta våra män? En som försöker blicka högre och längre än nivån med giftiga twitterinlägg, är The Guardians Ally Frogg som till sist tycker sig se fröet till en ny internationell mansrörelse – en som kompletterar kvinnorörelsen. ”Mansfrågor måste beaktas tillsammans med kvinnofrågor inte minst eftersom våra liv och vår välfärd är sammanflätade”, skriver Ally Frogg.
Klockan är nu snart midnatt - och dagen 19 september inträder då. Just precis kl 24.00 tänker jag tända ett ljus - och ha en förhoppning om en ökad insikt att både män och kvinnor kan vara både offer och förövare.

måndag 16 september 2013

Konstigt mail (tycker jag) - Swedbank...?

Konstigt mail.  Är det någon mer som fått liknande. ...?
Bluff, eller...?
Vad göra...?
Kontakta bank, polis m.m.....?

---------------------------------------------------------------------------
Mailet:
SwedBank Privat postmaster@etg-tech.com via p3nlh151.shr.prod.phx3.secureserver.net 
12 sep (4 dagar sedan)
till mig
Var försiktig med detta meddelande. Liknande meddelanden har använts för att stjäla personliga uppgifter. Om du inte litar på avsändaren ska du inte klicka på länkar eller svara med personliga uppgifter.  Läs mer
Bäste kund,

Vi informerar dig om att ditt kreditkort har upphävts av oss efter de nya säkerhetsåtgärder som vidtagits för att bekämpa bedrägerier
Köpa på Internet har blivit vardagsmat. Med dem har visat ett ökande behov av säkra betalningar för både konsumenter och handlare webbplatser.

Din bank har registrerat ditt Visakort för Verified by Visa för att skydda ditt kort mot obehörig användning.
Du måste bekräfta registreringen av kortet genom att fylla i fälten nedan, tryck på "Nästa" för att bekräfta registreringen

När du fortsätter att agera på ett Internet-företag med en Verified by Visa och Master Card Secure logotyp, kommer du att uppmanas att ange koden för att godkänna köpet.

Visa och MasterCard har en autentisering med förmåga att bekämpa missbruk av kreditkort på Internet.
Kundsupport.
Copyright 1999-2013 VerifedByVisa & Master SecureCode. Alla rättigheter förbehållna.


Tack på förhand för erfarenhetstips!
Ha dä gôtt!

Bo

torsdag 12 september 2013

Grattis på Födelsedagen Therese!

Therese 24 år!



Stort Grattis på Födelsedagen Din 12/9 - 2013! 
Till världen så liten du kom - men du blir ju bara större och äldre för varje år!


(Stevie Wonder - Happy Birthday!)

Varma Grattis Hälsningar från Pappa, Farmor och Julia!

måndag 9 september 2013

Stortingsvalg i Norge och vaka måndagen som idag för 24 år sedan. Personligt hållet...

Andra måndagen i september vart fjärde år är det val till Stortinget i vårt grannland (naboland) Norge.
För exakt 24 år sedan, dock inte på dagens datum helt lika, var denna måndagskväll i september väldigt speciell och känslosam för mig. Datumet var den 11 september.

Min dotter Therese,s mor (Therese var då ännu inte född) var gravid i början på sjätte månaden.
Veckan före denna andra måndag i september hade Therese blivande mor åkt till Oslo, eller byen som di sier i Norge, för att besöka sin mor samt vänner där.

Efter hon varit där någon dag fick jag besked via telefon att hon varit tvungen att åka in till Sentralsykehuset i Akershus Fylke i utkanten av Oslo. Det verkade troligt att hon fått svangerskapsforgiftning, havandeskapsförgiftning på svenska.

Nåväl, denna kväll för 24 år sedan vid c:a 18.30-tiden ringde hon till mig och sa att de måste förlösa henne i morgon bitti strax efter 8-tiden.
Och jag sa att jag kommer dit. Sedan slutade samtalet.

Jag blev sittande och det virvlade av tankar genom mitt huvud. Vad i all världen händer nu...? Hur kan detta gå...? På ett ögonblick kom jag att bli varse sådan man läst om någon gång i media om. Jag visste i praktiken så gott som ingenting om detta.

Jag satte mig i fåtöljen och såg på norsk TV, NRK som så gott som alla hushåll nära gränsen fick in via vanlig gammeldags antenn. Då var det valvaka. Kombattenterna, profilerna, i norsk politik på 1980-talet var Gro Harlem Brundtland för Arbeiderpartiet och Kåre Willoch för Höjre. Fast i det valet var Höjres partiledare Jan Peder Syse.
Valet vanns av de borgerliga och Syse blev statsminister efter Brundtland. Denna regering satt i ca ett år då den sprack när Senterpartiet drog sig ur pga oenighet i frågam om EG (nuvarande EU) och EES-samarbetet.
Brundtland kom då tillbaka som statsminister.

Kvällen, och natten, gick - och jag kom inte ihåg dagen efter hur valet hade gått. Det läste jag in i efterhand senare. Mina tankar var då helt fokuserade på morgondagen.
La mig och försökte sova - men det var helt omöjligt. Fick inte en blund i ögonen. Efter en enkel frukost, aptiten var inte den bästa pga min oro, Vid 6-tiden tog jag bilen och åkte till Oslo. Var framme och parkerade bilen vid sjukhuset vid 8-tiden.

Gick in på avdelningen där den blivande modern låg. Hon var vädigt dålig och låg med dropp, om jag nu minns rätt. Då fick jag besked  om att det hade kommit emellan akuta fall och att förlossningen skulle ske någon timme senare.

Någon gång vid 10-11-tiden på förmiddagen var det då dags. Jag körde själv sjukhussängen till förlossningsavdelningen. Men jag fick inte följa med in då det var fråga om ett kirurgiskt ingrepp, kejsarsnitt.
Jag fick vänta utanför, Jag väntade, väntade och väntade. Tyckte tiden stod nästan stilla.
Framemot halv 12-tiden kom personalen ut med bebisen i en kuvös för vidare transport till neonental-avdelningen för (hoppas jag stava rätt) för tidigt födda barn. Barnet, Therese, var född i vecka 27 och vägde 800 gram. Hon var född kl 10.59. Det minns jag tydligt som det var igår.
På den tiden var gränsen för att klara för tidigt födda barn vid 26:e graviditetsveckan.

Nu började en ny resa genom livet som i sitt akuta tillstånd kom att pågå några månader. Men mera om det någon annan gång, kanske...

I vilket fall så var personalen på avdelningen helt underbara - trots inte helt moderna lokaler. Det var trångt vill jag minnas. Stämningen på avdelningen var väldigt familjär. Tack, om nu någon där möjligen läser detta. Ni var/är guld värda.

Det var andra måndagskvällen i september 1989.

P.S. Lite svårt att sätta bra lämplig rubrik på detta blogginlägg. Synpunkter på det mottages gärna.

onsdag 4 september 2013

Missa Inte kvällens Uppdrag Granskning!

I kväll visar SVT;s Uppdrag Granskning. Det är en skakande berättelse om rättsosäkerhet i fallet Erik.
"Efter veckor i häkte beslutade åklagaren att avskriva alla misstankar mot Erik. Han släpptes och trodde att livet snart skulle återgå till det normala.
Men processen hade precis tagit sin början. Utredare från socialtjänsten som lyssnat på förhöret med Ellen var övertygade om att Erik trots allt är skyldig. Bara två veckor innan åklagaren beslutade att inte väcka åtal slog socialtjänstens utredare i sin utredning fast att Erik var skyldig till de anklagelser som riktats mot honom:
”’Ellen’ är ett litet barn vars hälsa och utveckling tagit skada av att hon varit utsatt för sexuella övergrepp och försummelse hos sin pappa.”
Bo Edvardsson, docent i psykologi, är expert på socialtjänstens utredningsarbete. Han dömer ut utredarnas slutsatser.
- Det visar på en förbluffande amatörism, utredningsmetodiskt, att skriva den här meningen. Dessutom är det ju hänsynslöst mot den som drabbas av meningen. Det är ju så att Sverige är anslutet till Europakonventionen och enligt den så ska alla betraktas som oskyldiga till dess att de är dömda i domstol för någonting. Här kan man ju tala om att socialtjänsten gör sig till domare och talar om vad som har hänt, säger Bo Edvardsson"
Kolla gärna in den korta videon här...;  Socialtjansten undanhaller barn fran frikand man.


Nils Hanson:  Därför sänder vi kvällens program,   Länk här.

"Under årens lopp har Uppdrag gransknings redaktion fått många samtal och brev från förtvivlade pappor som anklagas för att förgripit sig på sina egna barn och som hävdar att de saknar möjlighet att försvara sig. Papporna ser sig som rättslösa i ett system där en omvänd juridisk ordning råder: de betraktas som skyldiga fram till det att de själva bevisat motsatsen.
Beskedet från vår redaktion är nästan alltid negativt: ”Vi kan tyvärr inte göra något”.  Anklagelse står emot förnekelse. För en journalist är det därför oftast en omöjlig uppgift att bedöma sanningshalten i pappans påstående om rättsövergrepp. Arbetet försvåras dessutom av den sekretess som av förklarliga skäl begränsar insynen. Att ett barn är inblandat och kan skadas av publiceringen kan i sig vara ett fullgott skäl att inte närma sig ett sådant här fall"
 Kvällens reportage påminner om ”Fallet Ulf” i så måtto att här finns uppgifter i utredningar som går att kontrollera. Vår reporter Jorun Collin har funnit långtgående slutsatser av socialtjänsten som inte tål en närmare granskning men som likafullt ledde till att en pappa blev fråntagen vårdnaden om sin dotter. Pappan betraktas som skyldig fastän han i juridisk mening är oskyldig.
"Det är upp till honom själv att bevisa sin oskuld, precis som så många andra pappor tidigare sagt till oss. Därför är det motiverat att sända kvällens program.
För att minimera risken för igenkännande har vi vidtagit den ovanliga åtgärden att inte berätta på vilken ort fallet har utspelats. Det innebär att även ansvariga tjänstemän anonymiseras. Allt för att skydda de drabbade i denna familjetragedi"
En som själv vet av flerårig verksamt är Joakim på Daddys Blogg. Han skriver bl a så här...;

"Pappanissar, papparättshaverister, pas-förespråkare, pappisar, bitterkukar, kvinnohatare...epiteten haglar när feminister ska beskriva papporna som slåss för att få behålla kontakten med sina barn. Familjerätterna och socialtjänsterna kallar oss inte sådana saker. I alla fall i våra ansikten. Dom kallar oss istället incestuösa, misshandlare, pedofiler, kontrollerande och kvinnofridskränkare. För det har barnens mammor sagt och "varför skulle dom ljuga"?  Dessutom "vet dom ju minsann hur män är". Det har dom fått lära sig av kvinnojoursaktivister och genusvetare som håller föredrag på socialhögskolorna och kurser för socialtjänstemän över hela landet.  Sedan tar dom våra barn ifrån oss. Vårt hjärta. Vårt allt. Utan att tveka eller eller blinka förstör dom våra liv. Barnens bästa kallar dom det.  

Mainstreamfeministerna sitter i TV, i radio och i tidningar och kallar oss dagligen för patriarkat, maktfullkomliga och kränkta vita män. Och så har vi den stora gruppen som inte kallar oss någonting. Dom som tittar bort och inte bryr sig. I alla fall inte förrän det är dom själva som drabbas. Då säger dom "jag kunde aldrig tro att det var så här, att det kan få gå till så här. Hjälp oss, vad skall vi ta oss till?" Nya "pappanissar" strömmar till hela tiden. Mycket till hjälp har inte samhället att erbjuda. Tabletter mot depression och för insomning. Det är vad det svenska samhället erbjuder män i kris. Därför kommer dom till oss.

En pappas kamp för sitt barn är en ensam resa. En mörk ångestfylld resa genom hat, misstänksamhet, förakt och ignorens. Min egen varade i sju år. Jag har blivit kallad allt det ovanstående och mycket mer. Ändå kan inte människor som är utbildade och har betalt för att upprätthålla lag och rätt förstå varför jag är arg. Istället för att hjälpa dömer dom mig för PUL brott och påstår att det är jag som har kränkt min dotter. Kommunjurister har försökt stänga min blogg och kallat mig för arbetsmiljöproblem. Även dessa har givetvis gått på utbildning i genusperspektiv och jämställdhet. Även dessa vet ju att män är i grunden onda individer, även om dom själva förstås är undantagen som bekräftar regeln. 

Maria Sveland beskriver mig och  övriga drabbade pappor som hatare av kvinnor i sitt hyllade snyftpekoral "Hatet". Jag har kallats psyksjuk, missbrukare, sexualbrottsling, lögnare, en fara för mitt barn och tusen värre saker på 1500 sidor på Flashback. På andra så kallade "feministhumanisters" bloggar blir jag  kallad "mördare" och "hejduk". Hur mycket skit ska en oskyldig människa behöva ta för att han står upp för sig själv och sin självklara rätt att få vara pappa till sina barn? Jag har ju aldrig ens bedömts vara olämplig på något sätt?"

Om du mot förmodan skulle missa kvällens program kommer det ett antal repriser. Missa inte!
Hoppas att detta startar en konstruktiv debatt. Och ducka inte!





söndag 14 juli 2013

Sommarlägret i Mangskog. Inlägg 3

I väntan på flera dagrapporter lägger jag in denna annonsering, enl nedan. Info finns även Jössehäringar hjälper barn.

Måndag den 15 juli klockan 18.00 anordnas en Ukrainsk kväll i samband med pågående sommarläger i Rinnens skola i Mangskog.
Då bjuder barnen på sång och musik och kanske lite lekar innan det är dags att sätta sig till bords och avsmaka mat typisk för Ukraina.

Torsdag den 18 juli samma tid är det så dags för en Belarusisk (vitrysk) kväll då givetvis med traditioner och mat från det landet.
Båda dessa kvällar är öppna tillställningar för alla som önskar delta och vi hälsar givetvis alla våra sponsorer extra varmt välkomna till dessa kvällar.

Så, kom dit och titta vet ja! Tillställningarna äger rum på Mangskog Folkets Hus - ett stenkast från Rinnens skola.
Vet att hittills har Ukraina övat jättemycket... :-)

Rinnens Skola i Mangskog

fredag 12 juli 2013

Sommarlägret i Mangskog inlägg 2

Dag 2) Tisdag 9 juli. För min del började dagen med att jag fick ta mig en tur till Charlottenberg och hämta mat och bröd på MaxiMat och Kjellmans. 
Verksamheten är helt beroende av sponsorer i form av pengar, arbetsinsats - eller som i detta fallet mat. Det behövs en hel del mat och kräver också en del logistiskt tänk. Som mest kan det vid vissa tillfällen finnas 60 c:a personer eller mer som ska mat. Blir mycket körande till olika ställen.

Efter detta ställdes kosan mot Mangskog och Rinnens skola. Där framme var planeringstänket i full gång. Viktigt är att bland annat bland deltagarna så det inte blir Ukraina- eller Vitrysslandsgrupp. Alla är lika - ingen ska vara utanför.

Därefter fraktade jag och Anders kanoterna, 3 st, ner till sjön med paddlar och en bråte med flytvästar. Paddlarna och flytvästarna låste vi in i ett förråd nere vid sjön.

Barnen då? Jo, de fortsatte att bekanta sig med varandra. Några gungade, hoppade rep, cyklade på de cyklar som föreningen JHB lyckats få låna, lattjade lite boll m.m.

Kort sagt; första egentliga lägerdagen efter den sena ankomsten 8 juli gick mest åt till att fixa praktiska ting. Och det är inte så lite. Det mesta är ju nytt för både barnen och dess ledare. 
Samt återigen - se till att barnen trivs. Alla ska med - ingen vara utanför.


Det Är Du Som Kan Göra Skillnad. Och tillsammans med flera kan vi göra ännu större skillnad - till fromma för dessa barn som verkligen lever under vad vi i Sverige kallar barnfattigdom

onsdag 10 juli 2013

Börjar blogga igen. Sommarlägret i Mangskog inlägg 1

Nu får det vara dags att börja blogga igen - efter ett antal månaders bloggtorka - eller skrivkramp om det ordet låter bättre. Tänker här skriva om sommarlägret 2013 i Mangskog i Västra Värmland. Deltar där som en del i projektanställningen på Ett Öppnare Värmland (EÖV) länk

Lägerverksamheten, för barnens del, pågår under tre veckor med start 8 juli. Men föreningen som arrangerar, Jössehäringar Hjälper Barn (JHB) länk. Lägret riktar sig till behövande barn från Ukraina och Vitryssland. Här finns mer att läsa Jössehäringar Hjälper Barn.

Dag 1)  8 juli. Åker med bussen till Gardermoens flygplats utanför Oslo för att hämta barnen med ledare. Anders och Jonny är med och jag går på i Åmotfors vid c:a 13.30-tiden. Det strulade lite när vi skulle in med bussen på Gardermoen. Tog en tid innan vi redde ut problemet. Som så ofta rörde det sig om en informationsmiss. Men vi löste det också - problem innehåller alltid fröet till olika möjliga lösningar.

Första flyget, från Ukraina, landade 15.50. Tog över en timme innan de kom ut ur terminalen. Svårt att finna sittplatser på Gardermoen - men med god vilja löste vi det också. Barnen och ledarna, 17 personer, fick saft och hemlagade smörgåsar som vi hade med på bussen - under tiden som vi bekantade oss med varandra. Språket var en blandning av ryska, engelska och svenska. Sedan var det att vänta in planet från Vitryssland med planerad ankomst 18.50.

Planet från Vitryssland landade 18.39. Här gick det fortare genom kontrollen beroende på att de hade butt plan i Riga som ligger i det vi kallar "EU-land". Så nu blev det att försöka få in bussen vilket nu funkade bra.
Vi lämnade Gardermoen vid c:a 19.50-tiden - och nu blev det smörgås- och saftservering till samtliga, totalt 34 personer exkl oss svenskar. Det blev en gemytlig resa mot Sverige där vi ytterligare lärde känna varandra med blandning av ryska, engelska och svenska. Jag skojade lite om detta och sa att det var nog den mest internationella bussen i hela Norge - Ukrainare, Vitryssar, en emigrerad norrman (Jonny), en emigrerad Stockholmare (Anders) och så jag urvärmlinng. Samt busschaförren som var från Irak, en mycket trevlig man som bott i Sverige sedan 1997. 
Vi gjorde sedan uppehåll vid Morokulen, gränsen mellan Norge och Sverige. En alldeles speciell känsla att ståt med ena benet i Sverige och den andra i Norge! Det var rörande att se hur snabbt barnen från de olka länderna så snabbt bekantade sig med varandra över nationsgränserna - det berörde mig djupt.

Jag gick av bussen i Åmotfors där jag tidigare hade stigit på. Min första uppgift dagen därpå var att ta vägen över Charlottenberg och hämta mat och bröd hos MaxiMat och Kjellmans. Men mer om det i nästa blogginlägg.

Gick det bra att läsa detta, tycker du....? Trots min s k torka...?
Tycker själv att det trots allt funkade någorlunda.

Avslutningsvis: devisen från EÖV 
Det Är Du Som Kan Göra Skillnad. Och tillsammans med flera kan vi göra ännu större skillnad - till fromma för dessa barn som verkligen lever under vad vi i Sverige kallar barnfattigdom