Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

måndag 25 april 2011

Våra kyrkliga högtidsdagar behövs...

På Newsmill pågår en liten debatt om religionsfrihet. Någon debattör, Tobias Schelin, hävdar att vi ska skrota, hänvisa de kristna helgdagarna till historien Länk här. Han skriver bl a så här...;
"Med risk för att stöta mig med en stor del av Sveriges kristna och en del av Newsmill läsare så sticker jag ut och säger att det är dags att avskaffa de religiöst bundna helgdagarna. Man ska se religion för vad det är; en privat angelägenhet. Tiden med den gamla statskyrkan och det kristna Sverige är förbi. Allt fler väljer att lämna den svenska kyrkan och allt fler kan benämnas vara ateister samtidigt som den religiösa spridningen blir allt större. Aldrig någonsin har det varit så pass bra i tid att ta ställning för en starkare religionsfrihet och mot ett förlegat och gammalt kristet samhällsarv"

Tycker att han blandar ihop begreppen en aning. Har drar likhetstecken med religiöst utövande och att vara kristen. Kristen är man i den meningen att man är döpt och har tagit konfirmation. Däremot är religiöst utövande en starkt personlig handling. Att vara kristen innebär inte att man behöver ägna sig åt s k religiös fanatism. Det är upp till den enskilde att ta ställning till detta. De flesta människor bevistar kyrkan ett antal gånger. Det kan handla om dop, konfirmation och giftermål samt begravning. Samt att människor vid speciella högtider går till kyrkan för att minnas sina bortgångna nära och kära - t ex vid Allhelgonahelgen.

Den från staten fristående kyrkan sedan 2000 utvecklas ständigt. 2005 hade kyrkan Påskupprop för en mänskligare asylpolitik - och nu i år ett Påskupprop för en mänskligare sjukförsäkring. Se länk här, Påskuppropet.  Detta innebär Inte att kyrkan tar partipolitisk ställning - däremot tar den politisk ställning i viktiga medmänskliga frågor. Så har den även gjort tidigare.  Kyrkan gör därvidlag stora insatser, se bl a följande inlägg Sveska kyrkans diakoner räddade mitt liv.

För de som är verksamma inom kyrkan har de senare åren märkt av att Kyrkans Nödhjälp har ökat - som ett komplement till den verklighet människor möter vid t ex kontakt med kommunens Socialtjänst. Kyrkan är en viktig socialt inriktad samhällsaktör.

Att som artikel författaren Tobias Schelin skriver att vi ska "Hänvisa de kristna helgdagarna till historieböckerna" är okunnigt. Vad är det för fel med att vi firar Jul, Påsk m.m....? Det finns ett värde i att traditioner hålls vid liv. Den minoritet som inte tillhör kyrkan av olika anledningar behöver ju inte delta i högtiderna om de inte vill. Det är deras val.

Men det är även så att Svenska Kyrkan står för utmaningar när den inte längre är en staskyrka. Åtskilliga utvecklingsprojekt äger rum på olika håll i landet - inte minst inom det diakonala området. Jag är övertygad att kyrkan kommer att lyckas med detta.

Avslutningsvis; för cirka 100 år sedan var flera av prästerna inom kyrkan nästan övertygade om att de var de sista verksamma prästerna. De såg sin existens hotade inte minst av de frireligiösa samfund som växte sig allt starkare. Så blev det inte. Men flera trodde ändå fult och fast så. Nu idag ser vi att kyrkan samarbetar allt mer med andra frireligiösa samfund.

Våra kyrkliga högtidsdagar behövs även i framtiden.

Inga kommentarer: