Börjar blogga igen. Sommarlägret i Mangskog inlägg 1

Nu får det vara dags att börja blogga igen - efter ett antal månaders bloggtorka - eller skrivkramp om det ordet låter bättre. Tänker här skriva om sommarlägret 2013 i Mangskog i Västra Värmland. Deltar där som en del i projektanställningen på Ett Öppnare Värmland (EÖV) länk. 

Lägerverksamheten, för barnens del, pågår under tre veckor med start 8 juli. Men föreningen som arrangerar, Jössehäringar Hjälper Barn (JHB) länk. Lägret riktar sig till behövande barn från Ukraina och Vitryssland. Här finns mer att läsa Jössehäringar Hjälper Barn.

Dag 1)  8 juli. Åker med bussen till Gardermoens flygplats utanför Oslo för att hämta barnen med ledare. Anders och Jonny är med och jag går på i Åmotfors vid c:a 13.30-tiden. Det strulade lite när vi skulle in med bussen på Gardermoen. Tog en tid innan vi redde ut problemet. Som så ofta rörde det sig om en informationsmiss. Men vi löste det också - problem innehåller alltid fröet till olika möjliga lösningar.

Första flyget, från Ukraina, landade 15.50. Tog över en timme innan de kom ut ur terminalen. Svårt att finna sittplatser på Gardermoen - men med god vilja löste vi det också. Barnen och ledarna, 17 personer, fick saft och hemlagade smörgåsar som vi hade med på bussen - under tiden som vi bekantade oss med varandra. Språket var en blandning av ryska, engelska och svenska. Sedan var det att vänta in planet från Vitryssland med planerad ankomst 18.50.

Planet från Vitryssland landade 18.39. Här gick det fortare genom kontrollen beroende på att de hade butt plan i Riga som ligger i det vi kallar "EU-land". Så nu blev det att försöka få in bussen vilket nu funkade bra.

Vi lämnade Gardermoen vid c:a 19.50-tiden - och nu blev det smörgås- och saftservering till samtliga, totalt 34 personer exkl oss svenskar. Det blev en gemytlig resa mot Sverige där vi ytterligare lärde känna varandra med blandning av ryska, engelska och svenska. Jag skojade lite om detta och sa att det var nog den mest internationella bussen i hela Norge - Ukrainare, Vitryssar, en emigrerad norrman (Jonny), en emigrerad Stockholmare (Anders) och så jag urvärmlinng. Samt busschaförren som var från Irak, en mycket trevlig man som bott i Sverige sedan 1997. 

Vi gjorde sedan uppehåll vid Morokulen, gränsen mellan Norge och Sverige. En alldeles speciell känsla att ståt med ena benet i Sverige och den andra i Norge! Det var rörande att se hur snabbt barnen från de olka länderna så snabbt bekantade sig med varandra över nationsgränserna - det berörde mig djupt.

Jag gick av bussen i Åmotfors där jag tidigare hade stigit på. Min första uppgift dagen därpå var att ta vägen över Charlottenberg och hämta mat och bröd hos MaxiMat och Kjellmans. Men mer om det i nästa blogginlägg.

Gick det bra att läsa detta, tycker du....? Trots min s k torka...?

Tycker själv att det trots allt funkade någorlunda.

Avslutningsvis: devisen från EÖV 

Det Är Du Som Kan Göra Skillnad. Och tillsammans med flera kan vi göra ännu större skillnad - till fromma för dessa barn som verkligen lever under vad vi i Sverige kallar barnfattigdom