Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

måndag 28 februari 2011

På 25-årsdagen av Olof Palmes bortgång...

Mina personliga minnesbilder av Olof Palme 25 år efter mordet. Funderar, minns och tänker tillbaka då mot nuet idag.


Söndagen 1 mars 1986, tidigt på förmiddagen ringde vännen Tommy Glader till mig. Jag vaknade av ringsignalen. Kvällen innan hade jag varit på Parkhallen i Arvika.
”Har du hört att Olof Palme är död? Han har blivit mördad i Stockholm i natt” sa Tommy.
”Menar du verkligen allvar”, frågade jag?
”Jo, sätt på TV:n får du höra”, sa han.   
Jag gjorde så – satte på TV:n och, mycket riktigt, det tragiska beskedet var verklighet. Olof palme hade blivit skjuten strax före midnatt på Sveavägen i Stockholm, när han och hans hustru Lisbeth promenerade efter att ha varit på biografen.
Där blev jag sittande länge framför TV:n – ringde till min far i Vittensten. Vi pratade om det som hänt en stund och vi får avvakta vad som händer. Min far hade då f ö varit aktiv inom arbetarrörelsen sedan sent 1930-tal, både politiskt och fackligt, och var då fortfarande aktiv inom kommunpolitiken.

Jag var då, sedan knappt ett år tillbaka, ung ordförande i Eda Socialdemokratiska Arbetarekommun. De närmaste veckorna därefter fram till Olof Palmes begravning 15 mars var det mycket extra att stå i. Åtskilliga telefonsamtal (före mobilernas tid), organisera och administrera minnesplatser med bild av Olof där folk i allmänhet kunde skriva ner sina ord och tankar. Stämningen var allvarsam. 
Jag var även i egenskap av arbeterekommun ordförande med vid begravningsceremonin i Stockholms stadshus samt deltog i begravningskortegen bärande vår fana. Vi åkte buss från Värmland till Stockholm - med fanns också de barn/ungdomar från Värmland som sjöng i Barnkören.

Minns särskilt Sten Anderssons Tal samt Anna Lindhs Tal. Anna talade för SSU och den stora betydelse han haft just för ungdomen. Det var sedermera en ödets mycket tragiska ironi att Anna själv skulle falla offer för en mördares illdåd.

Åtta månader dessförinnan, i juli 1985, hade jag även varit med på Tage Erlanders begravning vid minnesstunden i Stockholms Folkets Hus - samt hans jordfästning i Ransäter i Värmland. Det var stor skillnad - en naturlig bortgång på grund av ålder - mot detta plötsliga att Olof Palme fallit offer för en mördares pistolkula.

Minns tillbaka på de tillfällen man själv varit med på möten där Olof medverkat. Hade själv också möjligheten att samtala med honom en gång på tu man hand i bastun på Bommersvik. Vidare så medverkade han vid något tillfälle på Fredsmötena vid Morokulien, mitt på gränsen mellan Norge och Sverige, initierat och arrangerat av arbetarrörelsen i Västra Värmland samt Hedmark Fylkes Arbeiderparti. Var också med på en norsk valupptakt  i Hedmark inför Stortingsvalet 1981 då Olof Palme också var med - samt givande samtal runt middagsbordet efteråt.

Det är många som skriver i dessa dagar om Olof Palme och mordet på honom som ännu inte är uppklarat. Frågan är om det någonsin blir det. Många teorier och spekulationer framförs. Skall inte hänge mig åt detta.
Men klart är att Olof Palme väckte känslor - starka sådana. Otaliga är de nidbilder som målats upp om honom av hans fiender. Han var retorikens mästare - inspirerade oss som var unga på den tiden. Samtidigt var han också en samförståndsmänniska i praktisk politik. När Fälldinregeringen föll 1978 så medverkade socialdemokraterna genom att indirekt stödja Ola Ullstens minoritetsregering den korta tiden fram till valet 1979. Detta istället för att tvinga fram ett nyval. 
Den tidens politiska debatt var så mycket annorlunda då mot nu. Även Folkpartiet hade då tankar och ideer om införande av bl a löntagarfonder. Den tanken är sedan länge borta politiskt. Och Centern var Centern - då fast förankrade i sitt motstånd mot kärnkraften. Idag är det som bekant annorlunda.
Skiljelinjerna i stort var också mycket mera tydligare. Högern var höger - och mitten var mitten - och vänstern var vänstern. Med en socialdemokrati med en dragning åt mitten - de breda folklagrens parti.
Miljöpartiet fanns inte i riksdagen, inte Kristdemokraterna, inte sedermera Ny Demokrati, och inte Sverigedemokraterna, fanns heller inte i riksdagen.

Vad skulle Olof Palme tyckt om dagens politik och den debatt som förs? Svårt att svara på det beroende på att verkligheten är så annorlunda nu mot då. Men en sak är jag säker på - han skulle ha varit mycket tydligare i utrikespolitiska frågor. Att stå upp för folkens rättigheter. Detta inte minst med tanke på de omvälvningar som nu äger rum i Nordafrika och Mellanöstern.

Avslutar med att säga - din röst är saknad Olof Palme.

Här är filminslaget från partiledardebatten inför valet 1982.

1 kommentar:

Anonym sa...

Bra om Olof Palme