Julia

Julia
Julia badat i Bysjön. Pappa saknar dig.

lördag 29 januari 2011

Gästskribent Mats Parner. "En oförglömlig dag på Stormarknaden i Skänninge"

Jag har på min Facebook sida inbjudit mina Facebookvänner att vara gästskribent på min blogg! Valfritt ämne. Samhällsfrågor - livet i stort och litet. Kravet är dock att det INTE får innehålla kränkande tillmälen mot andra. Intresserad..? Mats Parner  är först ut. Du kan också titta på hans Blogg härTusen Tack Mats!
Hej, Bo!
Jag noterade, häromsistens, att du bjuder in gästskribenter till din V-blogg. Förhoppningsvis är det ganska kul om än en smula allvarligt inledningsvis. Det är heller inte så Värmlandsanpassat, men det behöver det väl inte vara. Jag återkommer gärna fler gånger, om du vill!      Bästa hälsningar: Mats P!
------------------------------------------------------------------------------------- ------
EN OFÖRGLÖMLIG DAG PÅ STORMARKNADEN I SKÄNNINGE
Ett par rader om en genuin marknadsundersökning i nådens år 2010
 
Den handel och vandel som folk och fän bedriver på s. k höst- och vårmarknader är utförligare dokumenterad i svensk litteratur än nästan allt annat. Påståendet kan förefalla överdrivet men låter sig enkelt bevisas.
Det var sålunda en aftonstund i Värnamo på marknaden, som ”Per och Kersti bytte ring” med Carl Snoilsky som rimmande förlovningsvittne, och det var på Knutsmässan i Örebro, som ”Märta Jansdotter blev det första offret för blåpåsen” i Hjalmar Bergmans nyckfulla regi. Vidare har August Strindberg rosat Lövmarknaden i Stockholm, medan Carl Tersmeden gett Påhlsmässan i Hedemora ett blommigt masansikte. Till detta kommer att Distingen i Uppsala gått till historien som Marika Stiernstedts speciella marknadsfavorit – samt att Oxhälja i Filipstad som bekant mutats in av framlidne tivoliarbetaren Nils Ferlin:
”Rus och brus och marknadstorg/ Kom och låt oss höra!/ Har du varor i din korg/ till att saluföra?”
Men den ojämförligt främsta marknadsskildringen i vår litteratur finner vi givetvis i Nilsson Piratens Bombi Bitt och jag. Där arrangeras ett sällan skådat fyrverkeri av galna upptåg med Kivik som tummelplats och med Bombi Bitt som självskriven huvudaktör. ”En skånsk motsvarighet till Huckleberry Finn” skrev en entusiastisk recensent i Värmlands Folkblad (12 november 1932) om Piratens BB.
Tyvärr är Skänninge stormarken alltjämt ett oskrivet blad i svensk vitterhet. Men den bristen är lätt avhjälpt; jag har själv bevistat de femtionio (59) senaste marknaderna i min gamla hemstad och har länge närt en önskan att bli marknadskrönikör. Inte minst 2010 års begivenheter är väl värda en mässa eller rent av två. Mina personliga intryck av fjolårets höjdpunkter ser ut på sätt som nu följer:
På Stora torget och Vadstenagatan sköt kommersen fart, minns jag, redan vid hanegället på onsdagsmorgonen.
Trots det ymniga regnandet var både knallar och knallor i sitt esse och visade prov på oanad handlingskraft. Alla slags nyttigheter gick bort för en spottstyver, och hundratusentals marknadsvänner kunde äntligen bärga livets nödtorft och mer än så: kopparpannor från Höganäs, polkagrisar från Gränna, örngott, stinkbomber, regnkläder och kulörta häftstift, råttfällor med inbyggd katt, urläckra nätundertröjor och antika seriemagasin av oskattbart värde. Två vänsterskor i samma par (alternativt två högerdito) bjöds ut till hugade spekulanter, liksom verksam medicin mot alla hittills kända sjukdomar i mänsklighetens historia. Ja, allt fanns i lager. Jag häpnade, och mina ögon tårades av rent och oförfalskat habegär.
I det magnifika öltältet vid Rådhuset slet som vanligt tre dussin svettiga bonddrängar från Vallerstad och Öjebro allt vad det gråspräckliga tälttyget höll. Det beska mjödet skummade, glasen klirrade, drycken tappades från fat till flaska, och köerna ringlade sig i dubbla led via Lagmansberga ända bort till Fivelstad kyrka. En liter Heineken slumpades bort för en femtioöring, och två liter Dortmunder Actien Bier kostade bara en krona. Nöjde man sig med Lyckholms lättöl fick man till och med betalt.
Den traditionella hästmarknaden – som inte skall förväxlas med höstmarknaden! – ägde i fjol rum på det anrika Munkgärdet för första gången.
Också här var kommersen livlig, och många av oss höjde på ögonbrynen, när femåriga hingsten Serenad (fallen efter dubbla Elitloppssegraren Copiad från Värmland) plötsligt bytte såväl skor som ägare och i stället hamnade i stallet på Bjälbo Gård. Även en flock vita fuxar och skäckar gick åt som smör i solsken precis som de fjäderlätta Hannover-springarna, arabiska vildhästarna och mongoliska fullbloden. I skymningen bjöd hästhandlarfacket på apelkastad biff. De resterande hästkrafterna lät sig väl smaka i likhet med den tillresta menigheten.
Uppe på tivoliområdet halvvägs till Mjölby serverades negerbollar, vidbränd korv, spunnet socker, varm pilsner, nyfångad röding från den brusande Skenaån och en rad andra delikatesser. I polisens frånvaro körde man också motorcykel helt uppåt väggarna, sköt bom med hagelgevär och tävlade i kast med fullvuxen dvärg. Den tveklöst största attraktionen var emellertid, för tredje året i följd, mästerbrottaren, dansören och världsartisten Frankie Boy Anderssons närvaro. Redan på tisdagskvällen hade Andersson landat med sin privata jumbojet i ”Månsjön” uppe på Väderkvarnsbacken, och under de följande två dagarna gick han sedan bejublade uppvisningsmatcher mot Ture Lång, Niclas Schenander, Ivar Sixten, Lasse Wede, Leif Dernevik, mig själv och flera andra prominenta Skänningebor. Att Frank imponerade med sina väldiga marknadskrafter är på intet vis någon överdrift.
Men allt detta är ju redan historia, som man ibland säger. Låt oss därför hoppas att årets upplaga av Skänninge stormarken – den största i Sverige vid sidan av Kiviks marknad – blir en lika genuin folkfest som fjolårets.




Inga kommentarer: