Vad händer med socialdemokratin...?

Vad händer med socialdemokratin? Alltsedan valet 19 september har det producerats mängder med artiklar i diverse frågor. Socialdemokratin har gjort sitt sämsta riksdagsval i morden tid. Flera skribenter hänvisar till sina egna s k "darlings". Hade vi gjort si eller så hade det gått bra är oftast det gemensamma kännetecknet för dessa inlägg. Partivänner har slagit varandra i huvet med argument av typen; "jag har rätt och du har fel". Detta är föga fruktbart. Handlar nog mest om att vissa försöker positionera sig själv i det "ingenmansland" som nu råder.
Det krävs förnyelse sägs det. Man ger varandra höger- eller vänsteretikketer. Man söker en partiledare som närmast är att betrakta som övermänsklig enligt de "önskelistor" som presenterats. Någon sådan människa finns inte. Vi är alla människor med våra kvaliteer och brister. Men det går faktiskt att bygga ett lag med olika personligheter och individuella färdigheter och kunskap som kompletterar varandra - och stöttar varandra. Det är så framgångsrika fotbollslag arbetar.

Ser man hur det ser ut över landet är det stora skillnader i kommuner och landsting i valresultat. På vissa ställen har t o m (S) ökat sitt väljarstöd.

Sämst är som vanligt Stockholmsområdet. Detta är bekymmersamt eftersom 20 % av landets befolkning bor i det området. Och lyckas enbart nå lite över 20 % i riksdagsvalet! Samtidigt som Stockholm växer med i storleksordningen en mindre svensk kommun om året. Stockholms arbeterarekommun har i evennerliga tider sedan Zäta Höglunds tid varit känt för sina personstrider. Det dödar och förlamar det utåtriktade politiska arbetet. Energin riktas inåt inom organisationen - och förtar kraft från annat. Det senaste är exemplet med uteslutningsprocessen av bl a Niklas Nordström. Där inte ens arbetarkommunen klarar av att ta ställning - utan hänvisar frågan till högre central nivå. Då är det inte särskilt mycket bevänt med ledarskapet. Att inte våga ta ställning.
Stockholmsfrågan är mycket allvarlig. Stockholm måste börja leverera politiska resultat. Kan inte partiet bli starkare där kommer (s) inte inom rimlig tid att komma tillbaka i regeringsställning. Övriga landets socialdemokrati klarar inte att väga upp obalansen. Partistyrelsen/kongressen bör ge ett särskilt uppdrag och stöd till att stärka partiet i Stockholm såväl politiskt samt organisatoriskt. Flera s-föreningar i Stockholm fungerar endast som interna diskussionsklubbar - medan några jobbar bra och utåtriktat i olika frågor och projekt.
Det bästa med Stockholm är dock att SD inte lyckats få något rejält fotfäste. Och det är hela den samlade politiken i Stockholms förtjänst - inte bara (s).

Lyft fram de lyckade politiska exempel som finns ute i landet. Lär av dessa. Det behövs inga mirakellösningar. Det handlar åter om att göra rörelsen till rörelse igen i egentlig mening. Som det hette tidigare - de många människornas parti. Men då handlar det om det som är väsentligast i modernt ledarskap - förmåga att kommunicera. När partiet för några år sedan införde begreppet "S-supporter". Fundera på det - vad innebär det egentligen? Jo, att passivt titta på och heja. Det räcker inte. Politik måste bygga på delaktighet i verklig mening. Skrota snarast begreppet s-supporter - det bara förvillar. Vi skall alla vara medspelare - och folk måste också vara välkomna att medverka i laget.
Nej till uteslutning av Niklas Nordström - fattar inte hur man tänkt därvidlag. Han har ju inte på något sätt haft politiskt förtroendeuppdrag som han har missbrukat. Diskutera etik inom politiken - ja självklart. Men inte till priset av forntidens häxprocesser. Skapa däremot etiska nyckelord hur partivänner skall förhålla sig till varandra. Jag bidrar gärna med förslag i den frågan om någon vill - och är - intresserad att lyssna.

Artikeln finns även att läsa på min Newsmill