Personligt...

Lördag natt var jag riktigt bekymrad. Far var alldeles vimmelkantig. Vet inte vad det var riktigt - kan möjligen bero på hans hjärtproblem.
Jag fick hjälpa honom upp i sängen vid tre tillfällen. Somnade inte själv förrän efter klockan 03.00 natt till söndag. 
Jag var väldigt orolig. Far fyller 91 år nu den 31 mars. Han var trött hela söndagen, och sov av och till.
Han var på Vårdcentralen idag och kollade upp waran-värdet. Fick lite extra mediciner också.
Nu när jag satt på övre våningen och skrev detta korta blogginlägg hörde jag att han ramlade igen. Han hade somnat i fåtöljen framför TV:n. Jag måste hjälpa honom upp och till sängs.

Jag fick gå ner ytterligare en ytterligare en gång. Han tog nog sin sömntablett för tidigt.

Moster Siw från Nacka ringde ikväll. Hennes man Wiking hade fått uppsöka Vårdcentralen - och vidareremitterad till Södersjukhuset. Hjärtat gick ojämnt. Han fick stanna kvar där.

Och  nu får det bli sovdags för mig också. Hade tänkt skrivit något, politiskt, analytiskt men det får vänta...men livet rullar ändå vidare här i Vittensten. Jag har varit s k "pappbo" i drygt tre månader nu. Men hade inte jag varit här under denna kalla tiden skulle far inte ha klarat sig själv.  
Sköt om Er därute i Era egna verkligheter så gott det går...