Tankar inför begynnande vårdnadstvist....

Denna  dag 2 november har jag haft en del tankar om den begynnande vårdnadstvist som jag ska vara med om med start i mitten på december. Svårt att finna bra ord för sina tankar. Därför har jag lånat följande skrift från Pappamanualen  Gå gärna in på den och läs. Flera inlägg kommer nog från mig i frågan vad tiden lider...

"Så står man där, stympad, förnedrad och totalt överkörd. Att bli berövad den där speciella känslan av att vara "pappa" är tio resor värre än att få sparken. Men det vi missar är att vi ALDRIG kan blir berövad vår roll som pappa, egentligen. - Det bara känns så, just då!

Här inser många att något är fel på systemet och att de blivit orättvist behandlade. Och de har det också, men vilka alternativ finns det?

Vi skall börja med att plocka isär alla delarna till varför vi känner denna starka, instinktiva känsla. Våra vanligaste reaktioner är:

• Frustration (Beslutsångest)
• Ilska (Aggression)
• Vanmakt (Handlingsförlamning)
• Rädsla (Fruktan)
• Sorg (Nedstämdhet)

Gemensamt med dessa är att vi upplever en storm av känslor som slår som ett basebollsslag i huvudet på oss. Våra instinkter skriker och våra tankar letar förtvivlat efter alla håll att skjuta på samtidigt, och det är med all rätt befogat - Men vad grundar det sig på egentligen? Grunden är egentligen ganska enkel - Vår rädsla för det okända! Klara bilder av hur det varit, glädje, skratt och gemenskap blandas med luddiga, flyktiga fantasier om en mörk och kall framtid, utan våra barn.
Vi står med fakta i handen, utan en aning om vad som väntar...

KAOS-PRINCIPEN
Beslut fattat på Emotionella grunder leder nästan alltid till destruktiv handling som i sin tur spär på nästa fas att försvara sitt handlande som i sin tur leder vidare till mer kaos och förstörelse.
Snöbollen börjar rulla och tar med sig mer snö som i förlängningen blir till en lavin som förtär allt i sin väg.

Hur många vårdnadstvister tror du inte bygger på denna kaos-princip?
Ena föräldern känner efter separation en frustration och vill ge utlopp för sitt "emotionella" missnöje, vilket leder till kontakt med en jurist, som uppmärksammar "alla" missförhållanden som finns med den andra parten. Det ena leder till det andra och till slut hamnar vi där vi står nu.
- Du känner dig lurad och förlorad.

Att ha känslor är fundamentet och skänker oss värdet i vårt liv. Den berikar så även förtär. Att använda dessa som grundomdöme och "huvudsak" till långsiktiga beslut som vi fattar är dock ingen pålitlig metod. Alla former av känslor konsumerar energi och samma energi kan vi använda till något konstruktivt istället. Så nu vänder vi detta till något konkret istället och du kommer att märka att din handling med tiden även kommer leda till något positivt.

BÖRJA MED ATT INSE FÖLJANDE:

• DOM KAN ALDRIG TA BORT DIG SOM PAPPA
• DOM KAN ALDRIG NEKA DIG UMGÄNGE
• DOM MÅSTE TA HÄNSYN TILL BARNENS VILJA, I ALLA BESLUT
• INGA BESLUT ÄR HUGGET I STEN
• DEN SOM ÄR UTHÅLLIG VINNER I LÄNGDEN

Ingå ett förbund med dig själv där du lovar:

" Att samma tid som du normalt skulle ha lagt ner på dina barn, använder du istället till konstruktiv investering av ditt liv, tillvaron med dina barn och till denna process att den skall ske med det bästa för barnen!"

OCH SJÄLVKLART NÅGRA VISHETENS ORD:

Var alltid en bra pappa där du ALDRIG talar illa om modern, inför barnen när ni träffas. Barnen förebrår den som river upp såren, inte den som försöker läka.

Minns att bilden av dig som pappa för dina barn är viktigare än vårdnadstvisten och mammans syn på dig - Ni har separerat, eller?

Bli INTE en lekpappa där ni bara skall göra massa roliga saker, utan ge barnen ett "vardagsliv" med fasta rutiner och gott om mys istället, i ER hemmamiljö. Det är väl där de skall känna sig trygga och vilja bo?
- Med pappa ;-) Bygg din tillvaro efter principen att de en dag kommer att vilja flytta till dig och då måste du ha den platsen, tryggheten och förutsättningarna.

Tiden är konstant (och skiter egentligen i vad vi gör så...) låt den passera fort mellan gångerna du inte har barnen. Barnens liv står praktiskt taget stilla och du kommer att märka att barnen tar naturligt vid där ni slutade sist.

Investera tiden emellan gångerna genom att förverkliga dig och dina mål. Bearbeta dina tankar, problem och säg att belöningen är dina barns stolta blick när de träffar no 1. - DIG!

Glöm inte att småbarnperioden (0 - 4år) omfattar endast 6%, barnperioden 5 -12 år endast 12%. Är du den "bättre" föräldern" som verkar för gemenskap, samspel och familjeliv, så kommer dina barn att vilja flytta till dig och då har varken mamman eller tingsrätten något att sätta emot.
- Minns lagen...

21 kap. 1 §
"Vid verkställighet skall barnets bästa komma i främsta rummet. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad."

Även om huvudförhandling är avgjort och beslut fattat så måste de snällt och lydigt riva upp hela härligheten om situationen förändrats.

DET FINNS INGA VINNARE I EN VÅRDNADSTVIST...
... FÖR PAPPA ÄR ALLTID PAPPA OCH MAMMA ÄR ALLTID... !"

Vi får se vad som händer. Nog för idag från Vittensten. Det har precis börjat regna nu. Sitter på övre våningen och hör hur regndropparna "sprattlar" mot taket. Känns riktigt mysigt faktiskt...:-)